Fortsätt till huvudinnehåll

Ximen Nao och hans sju liv - Grisens glädje

I den tredje och längsta delen av Mo Yans Ximen Nao och hans sju liv är Ximen Nao återigen i kung Yamas dödsrike. Han ber om att få återfödas på nytt, gärna som människa den här gången, men han blir åter besviken då han öppnar sina grumliga ögon son en liten griskulting. Till en början vägrar han, som den sextonde kultingen i syskonskaran, att äta och svälter nästan till döds. När han dock får smak för suggans mjölk ser han till att de andra syskonen inte får något alls och han blir den störste och ståtligaste av galtar. 

Det är grisarnas tid i Gaomi nordöstra härad. Ximen Nao inser snabbt att det inte var en nackdel att återfödas som gris eftersom man under Maos styre satsar allt man har på grisuppfödning, de går till och med före människorna. Gris sexton ser till att hålla sin stia fin, han skiter bara i ett hörn, och han lär sig gå på bakbenen och att hoppa upp i aprikosträdet. Lyckan varar dock inte för evigt, det vankas grispest och när Mao dör är det inte längre grisarnas tid. 

Återigen är det Ximen Nao som är berättaren av historien och det komiska inslaget av Orwells Animal Farm möter Don Quijote med den lustiga förvridningen i att Ximen Nao är en gris men det vet ju inte människorna på gården. Det blir till och med ett litet inslag av Flugornas herre då grisarna flyr till en egen ö och skapar sig ett slags grisrike med kung och allt. Karaktären Mo Yan är allt mer närvarande vilket är ganska spännande då det refereras till hans framtida texter. Det är en mycket speciellt metanivå som jag skrev om i del ett. Författaren Mo Yan lyckas verkligen med den här absurda och komiska berättelsen, det är hysteriskt roligt med grisar som svingar i träd och biter ballarna av varandra. Men han lyckas även få in Kinas historia i en lagom dos. Det är ingen historiebok men man känner sig aningen mer beläst efter att ha läst den här boken. 

Gris sexton lever ett långt och frodigt liv men slutligen dör han efter en heroisk räddingsexpedition där han går igenom isen för att rädda flera av byns barn. Ximen Nao är återigen hos kung Yama, nösta gång vi möter honom återföds han som människans bäste vän, hunden.


Läs del ett här och två här i serie om Ximen Nao. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Litteraturvetarskola del 7 - "Karaktärer och miljö"

Händelseförloppen i romaner brukar utföras eller bäras upp av karaktärer o form av människor, djur, robotar, alver osv. Vissa karaktärer är komplexa medan andra kan vara rätt färglösa och enbart framstå som stereotyper.

När en karaktär är platt, en karikatyr eller typ formad enbart kring en idé, brukar man säga att denne är statisk. Ett exempel på en statisk karaktär kan vara Ian Flemmings James Bond. Han utvecklas inte utan är likadan genom alla böckerna (eller filmerna om man så vill). 
Motsatsen till en statisk karaktär är en dynamisk. De förändras och utvecklas med handlingens gång. Ett klassiskt exempel på en dynamisk karaktär är Dostojevskijs Raskolnikov från Brott och straff. Han genomgår flera olika faser och känslotillstånd genom romanen. 
Som vi flera gånger tidigare gått igenom, är läsaren med och skapar texten med sin tolkning, så även i sammansättningen av karaktärer. Läsaren konstruerar karaktärerna med hjälp av de ledtrådar som finns i texten. Detta kallas karaktäriseri…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott.