Fortsätt till huvudinnehåll

Även kvinnor vill, kan och måste slåss för sitt land

Kriget har inget kvinnligt ansikte - Svetlana Aleksijevitj

2015 års Nobelpristagare i litteratur visade sig vara den vitryska reportageskribenten Svetlana Aleksijevitj, äntligen. Hon skriver inte skönlitteratur, hon skriver inte facklitteratur, hon skriver något mitt emellan, något eget, något som är precis vad som behövs. Hon gräver ner sig i kvinnornas historia, i den enskilda människans historia och ger dem en egen röst med sitt karga, pricksäkra men samtidigt fundersamma språk. Hon talar inte om för oss vad vi ska tycka eller tänka utan hon redogör för det som fanns i en sammanställning av många unika röster som samtidigt blir ett sammelsurium av händelser i historien. 

Jag väntade mitt andra barn...Jag hade redan en son som var två år och nu var jag gravid igen. Det var krig. Och min man var vid fronten. Jag åkte till mina föräldrar och gjorde...Ni fattar? Abort...Trots att det var förbjudet då...Hur skulle jag kunna föda? Omgiven av gråt och klagan...Det var ju krig! Hur skulle man kunna föda med döden runt omkring? Jag utbildade mig till krypterare och sedan skickades jag till fronten. jag ville hämnas mitt barn - hämnas för att jag inte kunnat föda henne. 

Ja jag skulle kunna öppna upp vilken sida som helst och skriva av ett citat för så bra är det. Det finns inga transportsträckor i Aleksijevitj verk, allt är relevant. Hon lyfter fram såriga fötter i för stora skor framför skildringar av stridsvagnar. Hon lyfter fram känslor, minnen, färger, dofter snarare än datum, stora slag och kända krigshjältar som den manliga historia vi är vana vid att läsa. 

Boken kom förvisso ut under mitten av 1980-talet, en kontroversiell bok i dåtida Sovjet, men den är på alla sätt aktuell idag. Medlen förändras men kriget mellan människorna består och kvinnornas roll med det. 

Det här är inte på något sätt svår litteratur, språkligt sett med tanke på att Nobelrpistagare brukar skrämma gemene man, utan det enda som är svårt här är det mänskliga lidandet och det ocensurerade reportaget om dessa arma kvinnor. 


köp boken här eller här

Kommentarer

  1. Kommer absolut att läsa någon bok med författarinnan. Böckerna verkar intressanta.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Litteraturvetarskola del 7 - "Karaktärer och miljö"

Händelseförloppen i romaner brukar utföras eller bäras upp av karaktärer o form av människor, djur, robotar, alver osv. Vissa karaktärer är komplexa medan andra kan vara rätt färglösa och enbart framstå som stereotyper.

När en karaktär är platt, en karikatyr eller typ formad enbart kring en idé, brukar man säga att denne är statisk. Ett exempel på en statisk karaktär kan vara Ian Flemmings James Bond. Han utvecklas inte utan är likadan genom alla böckerna (eller filmerna om man så vill). 
Motsatsen till en statisk karaktär är en dynamisk. De förändras och utvecklas med handlingens gång. Ett klassiskt exempel på en dynamisk karaktär är Dostojevskijs Raskolnikov från Brott och straff. Han genomgår flera olika faser och känslotillstånd genom romanen. 
Som vi flera gånger tidigare gått igenom, är läsaren med och skapar texten med sin tolkning, så även i sammansättningen av karaktärer. Läsaren konstruerar karaktärerna med hjälp av de ledtrådar som finns i texten. Detta kallas karaktäriseri…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott.