Fortsätt till huvudinnehåll

Mo Yan och jag

På bokmässan stod jag och höll i kinesen Mo Yans bok Ximen Nao och hans sju liv i förlaget Tranans monter. Flera gånger. Den är väldigt tjock och väldigt tung så när jag väl bestämt mig för att jag orkade släpa hem den så var den slutsåld. Bu och tji fick jag. 

Igår kom det upp ett Twitterkonto i Svenska Akademiens namn och en tweet om att Mo Yan vunnit Nobelpriset i litteratur 2012. Vissa gick på det, de flesta undrade vad fan det var frågan om. 

Idag gick jag till biblioteket och letade efter de två böcker av Mo Yan som de hade, men de stod inte i hyllorna även om de stod med status "inne" i deras databas. Jag har de senaste veckorna haft en vag känsla av att han skulle vinna, även om jag hoppades på en kvinna från mellanöstern. 

På plats på biblioteket strax före 13:00 är det helt plötsligt en massa folk som vill ha hjälp med att hitta böcker, bibliotekarien får till slut be kunden vänta för att vi måste använda datorn för att se på tillkännagivandet av nobelpriset. Jag blir så klart förvånad över att det är just Mo Yan och att jag kände till honom. Folk ropar ut "Hur stavas det?" för att hitta honom i databasen. Biblioteket konstaterar, precis som jag, att hans böcker är spårlöst borta. De finns inte i hyllorna och biblioteket har inget att erbjuda de låntagare som är sugna. Väldigt tråkigt. 

Jag har lagt in en beställning på nätet och förhandsbokat en titel till Kindle så vi får se vad man får tag i. 

Jag har i alla fall blivit fotad och intervjuad av två olika tidningar och lovat att det kommer bli en bokcirkel gällande någon av Mo Yans böcker på biblioteket under våren.

Motiveringen lyder: "som med hallucinatorisk realism förenar saga, historia och samtid".

Jag måste säga att ett "Jaha" lade sig över mig och jag blev lite besviken över att inte bli helt överraskad. Men jag är otroligt fascinerad av kinesisk litteratur, jag älskar Su Tong och Yiyun Li så jag hoppas på ännu en favorit i Mo Yan. 

Kommentarer

  1. så kan det gå, du var närmare än jag :)

    SvaraRadera
  2. Helt galet! Vem har tagit dem liksom? Och när? Mycket mystiskt.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott. 

Sprudlande ångest och ett författarskap som är här för att stanna

Välkommen till Amerika - Linda Boström Knausgård

En flicka som slutar prata för att hon tror inte att hon mäktar med det samtidigt som hon växer. En bror som spikar igen sin dörr, som har varit snäll men som inte längre är samma person. En mamma som är skådespelerska och vill vara i fred. En pappa som ligger orörlig på soffan. Någonstans långt där nere finns en familjesammanhållning men de är på väg mot katastrofen.

I och med sin tredje prosabok, sin andra roman, har Linda Boström Knausgård verkligen satt sin stil. Det här fantastiskt precisa och samtidigt utelämnande språket är lika slående som förut. Teman som moderskap och familjerelationer är återkommande och det handlar mycket om ensamhet, känslor, ångest, minnen och den lilla människans plats i världen. Familjerelationerna kan mer läsas mellan raderna, genom madrassen som pappan ständigt ligger på och springan under dörren till broderns stängda rum, snarare än i själva orden. Jag tycker att den frånvarande mamman är en oerhört k…