Fortsätt till huvudinnehåll

Ximen Nao och hans sju liv - Tjurens styrka

I den andra delen av 2012 års nobelpristagare Mo Yans Ximen Nao och hans sju liv så har det hunnit bli 1960-tal och kulturrevolutionen ligger runt hörnet. Ximen Åsna som så snöpligt blev dödad och uppäten har nu reinkarnerats som en tjur. Lan Lian, som ju tagit över gården efter Ximen Nao, och hans son går på marknad för att ersätta sin åsna och faller pladask för Ximen Tjur.

Den här gången är det dock inte den återfödde Ximen Tjur som berättar historien utan det är Lan Lians son Lan Jiefang som återberättar för ett barn med stort huvud. Den framtida Lan Jiefang är fullt medveten om att den här tjuren var Ximen Nao och han berättar i du-form så jag misstänker att det här barnet med det stora huvudet kommer att återkomma längre fram. 

I och med ändringen av berättare så blir berättelsen en helt annan. Den är inte längre riktigt lika surrealistisk och komisk utan nu är det den kinesiska landsbygden som står i centrum. Allt fler går över i kommunens styre och Lan Lian står ensam kvar som fribonde. Visst finns Ximen Tjur med och han är, precis som åsnan, förgylld med mänskliga drag men han är mestadels i bakgrunden. Självklart ser jag vikten av att skildra byn ur människans perspektiv också men det var betydligt roligare med åsnan som berättare. 

Återigen dör Ximen Nao, den här gången ihjälpiskad för att han vägrar ploga åt kommunens bönder. I nästa del kommer han att återfödas som ett svin.


Läs del ett i serien om Ximen Nao här

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Litteraturvetarskola del 7 - "Karaktärer och miljö"

Händelseförloppen i romaner brukar utföras eller bäras upp av karaktärer o form av människor, djur, robotar, alver osv. Vissa karaktärer är komplexa medan andra kan vara rätt färglösa och enbart framstå som stereotyper.

När en karaktär är platt, en karikatyr eller typ formad enbart kring en idé, brukar man säga att denne är statisk. Ett exempel på en statisk karaktär kan vara Ian Flemmings James Bond. Han utvecklas inte utan är likadan genom alla böckerna (eller filmerna om man så vill). 
Motsatsen till en statisk karaktär är en dynamisk. De förändras och utvecklas med handlingens gång. Ett klassiskt exempel på en dynamisk karaktär är Dostojevskijs Raskolnikov från Brott och straff. Han genomgår flera olika faser och känslotillstånd genom romanen. 
Som vi flera gånger tidigare gått igenom, är läsaren med och skapar texten med sin tolkning, så även i sammansättningen av karaktärer. Läsaren konstruerar karaktärerna med hjälp av de ledtrådar som finns i texten. Detta kallas karaktäriseri…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott.