Fortsätt till huvudinnehåll

Om Tuppen, gubben och en helt annan värld

Översten får inga brev - Gabriel Garcia Marquez

Ibland kan det vara så att det är svårt att välja vad man ska läsa härnäst, kanske har man inge måsten men inte heller några böcker som verkligen skriker om att läsas. Eller så är man bara sugen på nåt helt oväntat. Jag brukar lösa det med att hemma skrika ut "Vad ska jag läsa nu?" och då brukar jag få en utmaning som den här gången blev "något sydamerikanskt" och jag plockade ut en colombiansk nobelpristagare ur min bokhylla. 

I den colombianska by dör Översten bor händer det inte mycket, det känns som att man hamnat i en del av världen som är helt bortglömd av resten av mänskligheten. Invånarna försöker leva ett drägligt liv men de kämpar för att få ihop mat för dagen. De försöker sälja sina gamla klockor men ingen vill köpa sådana omoderna ting. De funderar till och med på att sälja sina vigselringar. Överstens fru är sjuk och hans son har blivit skjuten. Han har en värdefull tupp som han inte vill sälja och han får aldrig något brev. 

Som vanligt är Garcia Marquez oslagbar i sina realistiska skildringar av livet på den colombianska landsbygden. Han har ett sätt att beskriva allt rakt upp och ner där ingen detalj är viktigare än den andra. Vardagliga beskrivningar blandas med livsavgörande ögonblick med samma värde, med samma antal ord. Jag blir alltid lika fascinerad av det här. han bygger även upp en miljö som man slukas av helt med sin enorma detaljrikedom, man riktigt sugs in i den där gråa oktobermånaden och in i misären. 

Det här är en ganska kort roman och jag tycker faktiskt att Gabriel Garcia Marquez sätt att skriva gör sig bäst i det här formatet. Jag har tidigare läst Krönika över ett förebådat dödsfall, som jag älskade, men när jag läste Kärlek i kolerans tid tyckte jag att det blev lite för mycket, även om det så klart är otroligt bra. En vacker dag ska jag även läsa Hundra år av ensamhet, men det kräver sin koncentration och sin tid. 

Köp boken här eller här

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Litteraturvetarskola del 7 - "Karaktärer och miljö"

Händelseförloppen i romaner brukar utföras eller bäras upp av karaktärer o form av människor, djur, robotar, alver osv. Vissa karaktärer är komplexa medan andra kan vara rätt färglösa och enbart framstå som stereotyper.

När en karaktär är platt, en karikatyr eller typ formad enbart kring en idé, brukar man säga att denne är statisk. Ett exempel på en statisk karaktär kan vara Ian Flemmings James Bond. Han utvecklas inte utan är likadan genom alla böckerna (eller filmerna om man så vill). 
Motsatsen till en statisk karaktär är en dynamisk. De förändras och utvecklas med handlingens gång. Ett klassiskt exempel på en dynamisk karaktär är Dostojevskijs Raskolnikov från Brott och straff. Han genomgår flera olika faser och känslotillstånd genom romanen. 
Som vi flera gånger tidigare gått igenom, är läsaren med och skapar texten med sin tolkning, så även i sammansättningen av karaktärer. Läsaren konstruerar karaktärerna med hjälp av de ledtrådar som finns i texten. Detta kallas karaktäriseri…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott.