Fortsätt till huvudinnehåll

Om Tuppen, gubben och en helt annan värld

Översten får inga brev - Gabriel Garcia Marquez

Ibland kan det vara så att det är svårt att välja vad man ska läsa härnäst, kanske har man inge måsten men inte heller några böcker som verkligen skriker om att läsas. Eller så är man bara sugen på nåt helt oväntat. Jag brukar lösa det med att hemma skrika ut "Vad ska jag läsa nu?" och då brukar jag få en utmaning som den här gången blev "något sydamerikanskt" och jag plockade ut en colombiansk nobelpristagare ur min bokhylla. 

I den colombianska by dör Översten bor händer det inte mycket, det känns som att man hamnat i en del av världen som är helt bortglömd av resten av mänskligheten. Invånarna försöker leva ett drägligt liv men de kämpar för att få ihop mat för dagen. De försöker sälja sina gamla klockor men ingen vill köpa sådana omoderna ting. De funderar till och med på att sälja sina vigselringar. Överstens fru är sjuk och hans son har blivit skjuten. Han har en värdefull tupp som han inte vill sälja och han får aldrig något brev. 

Som vanligt är Garcia Marquez oslagbar i sina realistiska skildringar av livet på den colombianska landsbygden. Han har ett sätt att beskriva allt rakt upp och ner där ingen detalj är viktigare än den andra. Vardagliga beskrivningar blandas med livsavgörande ögonblick med samma värde, med samma antal ord. Jag blir alltid lika fascinerad av det här. han bygger även upp en miljö som man slukas av helt med sin enorma detaljrikedom, man riktigt sugs in i den där gråa oktobermånaden och in i misären. 

Det här är en ganska kort roman och jag tycker faktiskt att Gabriel Garcia Marquez sätt att skriva gör sig bäst i det här formatet. Jag har tidigare läst Krönika över ett förebådat dödsfall, som jag älskade, men när jag läste Kärlek i kolerans tid tyckte jag att det blev lite för mycket, även om det så klart är otroligt bra. En vacker dag ska jag även läsa Hundra år av ensamhet, men det kräver sin koncentration och sin tid. 

Köp boken här eller här

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Sprudlande ångest och ett författarskap som är här för att stanna

Välkommen till Amerika - Linda Boström Knausgård

En flicka som slutar prata för att hon tror inte att hon mäktar med det samtidigt som hon växer. En bror som spikar igen sin dörr, som har varit snäll men som inte längre är samma person. En mamma som är skådespelerska och vill vara i fred. En pappa som ligger orörlig på soffan. Någonstans långt där nere finns en familjesammanhållning men de är på väg mot katastrofen.

I och med sin tredje prosabok, sin andra roman, har Linda Boström Knausgård verkligen satt sin stil. Det här fantastiskt precisa och samtidigt utelämnande språket är lika slående som förut. Teman som moderskap och familjerelationer är återkommande och det handlar mycket om ensamhet, känslor, ångest, minnen och den lilla människans plats i världen. Familjerelationerna kan mer läsas mellan raderna, genom madrassen som pappan ständigt ligger på och springan under dörren till broderns stängda rum, snarare än i själva orden. Jag tycker att den frånvarande mamman är en oerhört k…

Födelsedagspresent

Jag unnar mig en liten födelsedagspresent till mig själv, nämligen två muggar från Penguins classics-serien. Många fina klassiker att välja på en till slut blev det Dostojevkis Brott och straff samt Svindlande höjder av Emily Brontë. De finns att beställa på adlibris.com men där finns det inga bilder på muggarna och jag hittade inte Brott och straff där. Fick i stället beställa från Papercut.