Fortsätt till huvudinnehåll

Ithaca - Alan Mcmonagle

Året är 2009 och Jason Lowry är en helt vanlig 11-åring på den irländska landsbygden. Han är ute på äventyr och drömmer om att träffa sin pappa som han inte känner. Jason Lowry är också en väldigt utsatt liten pojke med en mamma som super och han blir mobbad. Hans uttryck sprider glädje men under ytan bubblar det av oro och av sådant som ett barn absolut inte ens ska känna till. När han träffar en flicka som gillar att fly verkligheten till antika platser i fantasin hittar Jason både en flykt från verkligheten men också en partner in crime som utmanar till allt mer djärvhet i hans barnsliga bus. 

Det är inte helt enkelt att förklara den perfekta balansen i Mcmoangles debutroman. Han balanserar den lekfulla 11-åringens lilla begränsade värld med den stora världen som tvingas på detta barn på ett magiskt vis. Det lekfulla i barnets vardag växlar snabbt över till en misär som är så ångestskapande. En enorm humor kan snabbt vända till rädsla hos läsaren. Han liksom vaggar in en i en gullig situation, låter en släppa garden och så får man ett slag i magen. Jason fantiserar om att få träffa sin pappa, han misstänker flera och det blir ljuvligt när han skriver brev till dem med sina önskemål om att träffas och fiska ihop. Men så har vi mamman som inte betalar räkningarna och tar hem diverse män. Och så har vi Jasons självskadebeteende. Det blir kaos i mitt huvud, ja i hela min existens faktiskt. Jag vill inte läsa vidare för att jag är rädd att något hemskt ska ske på nästa sida samtidigt som jag vill läsa klart så fort det går för att se om det liksom löser sig. Kommer hans pappa? Kommer mamman skärpa sig? Eller blir det katastrof?

Det här är en helt fantastisk läsning, missa inte den.


Köp boken här eller här 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott. 

Litteraturvetarskola del 7 - "Karaktärer och miljö"

Händelseförloppen i romaner brukar utföras eller bäras upp av karaktärer o form av människor, djur, robotar, alver osv. Vissa karaktärer är komplexa medan andra kan vara rätt färglösa och enbart framstå som stereotyper.

När en karaktär är platt, en karikatyr eller typ formad enbart kring en idé, brukar man säga att denne är statisk. Ett exempel på en statisk karaktär kan vara Ian Flemmings James Bond. Han utvecklas inte utan är likadan genom alla böckerna (eller filmerna om man så vill). 
Motsatsen till en statisk karaktär är en dynamisk. De förändras och utvecklas med handlingens gång. Ett klassiskt exempel på en dynamisk karaktär är Dostojevskijs Raskolnikov från Brott och straff. Han genomgår flera olika faser och känslotillstånd genom romanen. 
Som vi flera gånger tidigare gått igenom, är läsaren med och skapar texten med sin tolkning, så även i sammansättningen av karaktärer. Läsaren konstruerar karaktärerna med hjälp av de ledtrådar som finns i texten. Detta kallas karaktäriseri…