Fortsätt till huvudinnehåll

Ithaca - Alan Mcmonagle

Året är 2009 och Jason Lowry är en helt vanlig 11-åring på den irländska landsbygden. Han är ute på äventyr och drömmer om att träffa sin pappa som han inte känner. Jason Lowry är också en väldigt utsatt liten pojke med en mamma som super och han blir mobbad. Hans uttryck sprider glädje men under ytan bubblar det av oro och av sådant som ett barn absolut inte ens ska känna till. När han träffar en flicka som gillar att fly verkligheten till antika platser i fantasin hittar Jason både en flykt från verkligheten men också en partner in crime som utmanar till allt mer djärvhet i hans barnsliga bus. 

Det är inte helt enkelt att förklara den perfekta balansen i Mcmoangles debutroman. Han balanserar den lekfulla 11-åringens lilla begränsade värld med den stora världen som tvingas på detta barn på ett magiskt vis. Det lekfulla i barnets vardag växlar snabbt över till en misär som är så ångestskapande. En enorm humor kan snabbt vända till rädsla hos läsaren. Han liksom vaggar in en i en gullig situation, låter en släppa garden och så får man ett slag i magen. Jason fantiserar om att få träffa sin pappa, han misstänker flera och det blir ljuvligt när han skriver brev till dem med sina önskemål om att träffas och fiska ihop. Men så har vi mamman som inte betalar räkningarna och tar hem diverse män. Och så har vi Jasons självskadebeteende. Det blir kaos i mitt huvud, ja i hela min existens faktiskt. Jag vill inte läsa vidare för att jag är rädd att något hemskt ska ske på nästa sida samtidigt som jag vill läsa klart så fort det går för att se om det liksom löser sig. Kommer hans pappa? Kommer mamman skärpa sig? Eller blir det katastrof?

Det här är en helt fantastisk läsning, missa inte den.


Köp boken här eller här 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Födelsedagspresent

Jag unnar mig en liten födelsedagspresent till mig själv, nämligen två muggar från Penguins classics-serien. Många fina klassiker att välja på en till slut blev det Dostojevkis Brott och straff samt Svindlande höjder av Emily Brontë. De finns att beställa på adlibris.com men där finns det inga bilder på muggarna och jag hittade inte Brott och straff där. Fick i stället beställa från Papercut.

Julkalenderbloggstafetten Lucka 5

Sanningen om fallet Harry Quebert - Joël Dicker

Författaren Marcus Goldman har skrivkramp och ett överhängande hot om stämning från förlaget om han inte kommer in med ett manus omgående. Samtidigt hittas kvarlevorna efter Nola Kellergan efter 33 år i författaren Harry Queberts trädgård. Harry är före detta lärare, mentor och god vän till Marcus som bestämmer sig för att åka till den lilla staden Aurora och reda ut händelserna kring Nolas försvinnande och död. Harry verkar ha haft en relation med Nola som var blott 15 år gammal men det verkar varit äkta kärlek. Har Harry mördat Nola? Eller var det någon av alla de andra männen hon verkar haft en relation med? Vad är det för mörka hemligheter Nola burit på? Och hur lämpligt är det att Marcus gör sin egen utredning samtidigt som han skriver boken om händelserna, Sanningen om fallet Harry Quebert?
Det finns dussindeckare om handlar om poliser, det finns spänningsromaner som får läsaren att hålla andan av tempot, det finns mörka thrillers…