Fortsätt till huvudinnehåll

Kulturkalaset 2018: Abdellah Taia




I samarbete mellan Göteborgs Litteraturhus och Stadsbiblioteket har man bjudit in den marockanske författaren Abdellah Taia till Kulturkalaset att samtala med Mara Lee. Han är klart överväldigad över uppslutningen och inbjudan, svenskar är så snälla mot honom fastän han inte gjort nåt speciellt för att just Sverige ska vara det, och han tackar det första han gör.

I sin senaste roman, Ett land att dö i, är något så ovanligt som en brevroman. Taia förklarar att han tanken började gro hos honom redan på tidiga 90-talet då han var på besök i Rabat och mötte en kvinna som bad om hjälp med att skriva ett brev till kungen om vilken misär hans medborgare lever i. Han insåg hur mäktigt brevet är, då till och med de som varken kan läsa eller skriva vet dess syfte. Han kunde inte riktigt släppa tanken.

Han får så läsa upp ett av breven i sin bok, ett brev från huvudpersonen, som är en ung homosexuell man, som skriver och anklagar sin mor för sin misär. Han läser det på franska, som för visso inte är hans modersmål men som är det språk han skriver på. Han erkänner att brevet är självbiografiskt, det är en väldigt mörk ton om inget hopp trots flytt till Paris som skulle vara paradiset och räddningen för en arabisk bög. Men han och romanen hyser all respekt för modern, det finns en förståelse i hennes val. Han minns själv hur det var när elva personer skulle dela på ett rum, där han låg inklämd bland sina sex systrar. Han beskriver ändå sin egen mamma, som är nyligen bortgången, som den bästa av författare. Hon lyckades trots allt trolla fram mat ur ingenting till alla barnen dag efter dag.

Nu är det Pridetema i stan men Abdellah Taia förknippas alltid med homosexualitet då det är ett så starkt och vanligt förekommande tema i hans böcker. Det har inte varit accepterat i Sverige jättelänge men som 80-talist vet jag inte bättre än att det i mina kretsar alltid varit okej och numera försöker till och med samhället att göra sitt yttersta för att alla ska känna sig välkomna, även om det så klart är långt ifrån jämlikt än. Men i arabvärlden är det fortfarande belagt med dödsstraff att vara gay. Taia minns hur man redan som liten blev kallad vidriga saker för att han var annorlunda och hur han identifierade sig med dessa epitet. Han minns hur systrarna var tvungna att ta avstånd från honom för sitt eget bästa, trots att de älskade varandra till döds.

Det är klart att en flytt till Paris gjort livet enklare för en homosexuell arab, men kanske inte fullt ut. Han blir konstant ifrågasatt av fransmän för att han skriver på deras språk. Han blir ratad av sina gamla landsmän för att de anser att han inte skriver på tillräckligt fin franska utan är för simpel i sina ord. Det antas också att han som gay hatar andra araber för att de är böghatare och terrorister men han, som flera av oss andra, drar väl inte alla över en kam.

Trots att han skriver väldigt mörka och pessimistiska berättelse tycker han ändå själv att han i alla fall skriver böcker, vilket måste vara något av det mest hoppfulla som finns. Och det ligger verkligen något i det.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Födelsedagspresent

Jag unnar mig en liten födelsedagspresent till mig själv, nämligen två muggar från Penguins classics-serien. Många fina klassiker att välja på en till slut blev det Dostojevkis Brott och straff samt Svindlande höjder av Emily Brontë. De finns att beställa på adlibris.com men där finns det inga bilder på muggarna och jag hittade inte Brott och straff där. Fick i stället beställa från Papercut.

Julkalenderbloggstafetten Lucka 5

Sanningen om fallet Harry Quebert - Joël Dicker

Författaren Marcus Goldman har skrivkramp och ett överhängande hot om stämning från förlaget om han inte kommer in med ett manus omgående. Samtidigt hittas kvarlevorna efter Nola Kellergan efter 33 år i författaren Harry Queberts trädgård. Harry är före detta lärare, mentor och god vän till Marcus som bestämmer sig för att åka till den lilla staden Aurora och reda ut händelserna kring Nolas försvinnande och död. Harry verkar ha haft en relation med Nola som var blott 15 år gammal men det verkar varit äkta kärlek. Har Harry mördat Nola? Eller var det någon av alla de andra männen hon verkar haft en relation med? Vad är det för mörka hemligheter Nola burit på? Och hur lämpligt är det att Marcus gör sin egen utredning samtidigt som han skriver boken om händelserna, Sanningen om fallet Harry Quebert?
Det finns dussindeckare om handlar om poliser, det finns spänningsromaner som får läsaren att hålla andan av tempot, det finns mörka thrillers…