Fortsätt till huvudinnehåll

Om liv och död och dödsstraff i Zimbabwe

Memorys bok - Petina Gappah


Memory sitter i ett fängelse i Zimbabwe för mord. Hon har blivit dömd till dödsstraff. Hon tror att hon blev såld till en vit man av sina föräldrar när hon var liten, mannen som hon senare sitter anklagad för att ha mördat, men hon vet inte för hon har ingen att fråga. Hon är albino, kunde inte vistas i solen och har tack vare sin privilegierade uppväxt hos en vit man fått en ordentlig skolgång. Hon har alltid stuckit ut, så även på fängelset. 

Petina Gappahs har tidigare skrivit den fantastiska novellsamlingen Sorgesång för Easterly och har nu romandebuterat med denna intensiva bok. Hon beskriver vardagen i Zimbabwe och i fängelset på ett väldigt rakt och detaljerat sätt, det är obehagligt att läsa om fängelsets rutiner och Memorys döda släktingar. Hon sparar inte på detaljerna när det kommer till toalettbestyr i fängelset eller andra vidrigheter. Hon får även med det lite mer vidskepliga och skrockfulla draget i Afrika, karaktärerna runt Memory tror på andar och diverse väsen, även om det är vidrigt att läsa om att fångarna sköljer rent sina bindor från blod för att ingen häxa ska kunna göra någon brygd av det. 

Memory är bokens berättare, det hon gör är att skriva ner sin berättelse i anteckningsböcker som hon så ska skicka till en journalist som ska försöka få till en riktig rättegång åt henne. Berättelsen skiftar mellan barndom och nutidens fängelse, Den beskriver en familjs situation, förloppet fram till att de lämnar bort sin dotter och dotterns liv därefter. Men Memory tvivlar så klart på sina minnen, det är med minne har hon vårt att lita på. Hon vet inte om alla minnen är hennes egna eller om hon kanske helt hittat på saker. Det är en otroligt intressant problematisering av det här svåra begreppet minne, ihop med vad som kan vara sant eller falskt. Eftersom det finns ett dödsfall och vi som läsare inte vet vad som skett så blir det också något av en thriller. Jag har alltid svårt för namn, särskilt de lite mer exotiska och där en karaktär har flera namn och det blir inte lättare av att de i den här romanen har namn å flera språk. Jag tappar lätt bort mig i vem som är vem. Jag är inte heller så förtjust i inslagen med ett annat språk, ett afrikanskt språk jag inte förstår ett ord av. Jag tappar bort mig i läsningen när det plötsligt kommer en hel replik på ett språk jag inte kan tolka alls. Men i det stora hela är Petina Gappah helt enastående, hon får gärna ge ut många fler böcker. 

Köp boken här eller här

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott. 

Litteraturvetarskola del 7 - "Karaktärer och miljö"

Händelseförloppen i romaner brukar utföras eller bäras upp av karaktärer o form av människor, djur, robotar, alver osv. Vissa karaktärer är komplexa medan andra kan vara rätt färglösa och enbart framstå som stereotyper.

När en karaktär är platt, en karikatyr eller typ formad enbart kring en idé, brukar man säga att denne är statisk. Ett exempel på en statisk karaktär kan vara Ian Flemmings James Bond. Han utvecklas inte utan är likadan genom alla böckerna (eller filmerna om man så vill). 
Motsatsen till en statisk karaktär är en dynamisk. De förändras och utvecklas med handlingens gång. Ett klassiskt exempel på en dynamisk karaktär är Dostojevskijs Raskolnikov från Brott och straff. Han genomgår flera olika faser och känslotillstånd genom romanen. 
Som vi flera gånger tidigare gått igenom, är läsaren med och skapar texten med sin tolkning, så även i sammansättningen av karaktärer. Läsaren konstruerar karaktärerna med hjälp av de ledtrådar som finns i texten. Detta kallas karaktäriseri…