Fortsätt till huvudinnehåll

Sacred Country - Rose Tremain

Mary Ward inser redan vid sex års ålder inte är någon flicka utan inombords är hon en pojke. Hon är Martin. Det är dock 1950-tal och diskussionen om könstillhörighet är inte mer än i sin linda. Mary lever ihop med sin mamma Estelle, pappa Sonny och lillebror Timmy. Estelle har bekymmer med psyket, Sonny är vidrig och Timmy anses vara det perfekta barnet, men trivs inte alls med den plan hans föräldrar har för honom. Spelplatsen är landsbygden i England, men även London och USA har sin plats i berättelsen. 

Även om berättelsen är mörk finns det mycket kärlek också. Det finns en scen tidigt i boken där pappa Sonny brutalt misshandlar Mary som nog kommer följa med mig för alltid, ihop med Murakamis flåningsscen i Fågeln som vrider upp världen och flesa scener ur Ett litet liv. Den är så neutralt berättad så att man knappast tror att det går att berätta om en barnmisshandel på det här viset. Den scenen sätter på något vis ett avstamp för resten av berättelsen, som ändå sträcker sig över tre decennier. Det låter hemskt, men Mary behövde det här, för nu vill ingen att hon bor hemma längre och hon kan börja leva sitt eget liv. Det finns vänner, en morfar, en fröken som tar sig an Mary och som sakta men säkert accepterar Martin. Och de flesta tar faktiskt sitt förnuft till fånga, det är väl bara Sonny som är helt oregerlig. 

Temat könsidentitet är också något som påverkar mig rätt hårt, ovanpå allt annat. Från det lilla barnet som hellre gör pojksaker till den vuxna människan som vet att det inte finns en fungerande livmoder, inte för att den inte finns utan för att bäraren inte kommer använda den. Det finns många starka scener på temat, en som fastnar är när Mary skickar in en fråga om sitt "tillstånd" till en tidningsspalt och får svar och får för första gången höra ordet transsexuell. Lättnaden då man får höra att det finns ett ord på vad man är och när man inser att man inte är ensam! Och när Mary lämnar ett förhållande med en kvinna för att hon inte kan vara med en kvinna som vill ha en kvinna, utan vill vara med en kvinna som vill ha en man. 

Det här är ingen ny roman, den kom ut första gången 1992. Jag hittade den på årets bokresa till Brighton då boken var vald till årets City reads. Brighton är ett centrum för acceptans av gay- och transfrågor så det kändes omöjligt att inte delta i detta läsevent och vad glad jag är att jag gjorde det.

Köp boken här eller här 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Litteraturvetarskola del 7 - "Karaktärer och miljö"

Händelseförloppen i romaner brukar utföras eller bäras upp av karaktärer o form av människor, djur, robotar, alver osv. Vissa karaktärer är komplexa medan andra kan vara rätt färglösa och enbart framstå som stereotyper.

När en karaktär är platt, en karikatyr eller typ formad enbart kring en idé, brukar man säga att denne är statisk. Ett exempel på en statisk karaktär kan vara Ian Flemmings James Bond. Han utvecklas inte utan är likadan genom alla böckerna (eller filmerna om man så vill). 
Motsatsen till en statisk karaktär är en dynamisk. De förändras och utvecklas med handlingens gång. Ett klassiskt exempel på en dynamisk karaktär är Dostojevskijs Raskolnikov från Brott och straff. Han genomgår flera olika faser och känslotillstånd genom romanen. 
Som vi flera gånger tidigare gått igenom, är läsaren med och skapar texten med sin tolkning, så även i sammansättningen av karaktärer. Läsaren konstruerar karaktärerna med hjälp av de ledtrådar som finns i texten. Detta kallas karaktäriseri…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott.