Fortsätt till huvudinnehåll

Mörk landsbygdsskildring från Kanada

Hägern - Lise Tremblay


I den franskspråkiga delen av Quebec i Kanada finns en liten by med ett sinande antal invånare. Det finns en sjö med vackra fåglar och det finns en skog med fina jaktmöjligheter. Det finns en ständig schism mellan de bofasta och sommargästerna som vill fly storstaden. Det finns ett missnöje med att ungdomar flyr landet för staden. Det finns döda fåglar fullpumpade med hagel och någon har skjutit gubben Lefebvre.

I fem sammanhängande noveller delar fem berättare med sig av livet i den lilla byn. Varje novell är som en egen liten gåta, en jagberättare som delar med sig av sin sfär leder läsaren in i landsbygdens innersta hemligheter med sina ledtrådar. Det tar en stund att få grepp om vem som berättar och allt eftersom trillar pusselbitarna från tidigare delar på plats. Berättarna är oerhört nära berättelsen, de vet knappt mer än vad vi vet, vilket gör det hela väldigt spännande. Jag läste den två gånger för att verkligen få cirkeln att gå ihop. 

Det är en karg, naken och okonstlad berättelse. Det finns inga fina omskrivningar och berättelsen är så kompakt att varje mening, kanske till och med varje ord, är oerhört viktig. Det kan hända väldigt mycket i en eller ett par meningar så trots det pyttelilla formatet krävs en ganska långsam läsning för att man ska hänga med. Det görs inga upprepningar, om man missar en händelse är man borttappad ganska snabbt. Det är en riktig käftsmäll med både fina och vidriga karaktärer som är helt fenomenal. Läs sakta och läs igen och njut. Och bered er på att må ganska dåligt emellanåt. 

Köp boken här eller här

Kommentarer

  1. Hoppas du hänger med på vår bokcirkel på Kulturkollo läser nästa vecka! Visst finns det mycket att prata om :-)

    SvaraRadera
  2. Svar
    1. Att folk går runt och pumpar fåglar fulla med hagel och skjuter ner varandra tycker inte jag tillhör normalt byliv utan ger en ganska mörk bild av mänskligheten

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Födelsedagspresent

Jag unnar mig en liten födelsedagspresent till mig själv, nämligen två muggar från Penguins classics-serien. Många fina klassiker att välja på en till slut blev det Dostojevkis Brott och straff samt Svindlande höjder av Emily Brontë. De finns att beställa på adlibris.com men där finns det inga bilder på muggarna och jag hittade inte Brott och straff där. Fick i stället beställa från Papercut.

Sprudlande ångest och ett författarskap som är här för att stanna

Välkommen till Amerika - Linda Boström Knausgård

En flicka som slutar prata för att hon tror inte att hon mäktar med det samtidigt som hon växer. En bror som spikar igen sin dörr, som har varit snäll men som inte längre är samma person. En mamma som är skådespelerska och vill vara i fred. En pappa som ligger orörlig på soffan. Någonstans långt där nere finns en familjesammanhållning men de är på väg mot katastrofen.

I och med sin tredje prosabok, sin andra roman, har Linda Boström Knausgård verkligen satt sin stil. Det här fantastiskt precisa och samtidigt utelämnande språket är lika slående som förut. Teman som moderskap och familjerelationer är återkommande och det handlar mycket om ensamhet, känslor, ångest, minnen och den lilla människans plats i världen. Familjerelationerna kan mer läsas mellan raderna, genom madrassen som pappan ständigt ligger på och springan under dörren till broderns stängda rum, snarare än i själva orden. Jag tycker att den frånvarande mamman är en oerhört k…