Kulturloggen

Vattnet i den Engelska kanalen är strömt, salt, kallt. Kanalen är stark och lever sitt eget liv. Kanalen är beroendeframkallande. 

År 1939 blev Sally Bauer, född i Halmstad, första skandinav att simma över den engelska kanalen, tid: 15 timmar och 22 minuter. Hon hade tänkt slå världsrekordet men tidvattnet kom emellan. 
Flera år senare, 1983, vill Viktor segla över Atlanten. Hans fru, Ellen, vill däremot bli simmerska. Hon vill göra om Sally Bauers bedrift: att krossa den Engelska kanalen. Ytterligare år senare återvänder ett av Ellens barn till Dovers stränder och återupplever sin barndom. Sallys, Ellens och sonens minnen, drömmar och fantasier blandas och korsar varandra i Sara Stridsbergs debutroman Happy Sally. 
Jag ska villigt erkänna att jag är något mållös. Det här är tredje verket jag läser av Stridsberg och jag är mer förundrad, imponerad, golvad, förälskad ön någonsin. Hon finner sätt att beskriva dessa miljöer på ett helt eget, ett helt nytt sätt, som får mig att tänka att…

Molly är gift och har två barn. Hon är cellist, hennes man en världsberömd dirigent och de lever ett liv i lyx. Året före deras 15:e bröllopsdag, samma år som Molly fyller 40, börjar allt rasa ihop. De har glidit ifrån varandra, Molly ifrågasätter sitt liv, vår en medelålderskris, shoppar och har hetsiga kärleksaffärer. Hennes talang är kanske inte vad hon trott att den varit och hennes man lämnar henne för det 24-åriga barnflickan.  Samtidigt diskuterar två kända personer Mollys liv och hon får en beställning på en dödsmässa, precis som Mozart fick strax före sin död. 
Det handlar om åldrandet, det handlar om att leva med andra människor, det handlar om att ifrågasätta sin existens. Mollys man är alltid ute och reser, hon får ta ansvar för barnen själv. Det ger mig ångest. Ska man göra karriär? Ska man inte göra karriär? Vad måste man offra för det ena och det andra? Dagens I-landsproblem, man har så många val att man går miste om det mesta bara genom att fundera på det. 
Voors blan…

För närmare ett år sedan läste jag The Tiny Wife av Andrew Kaufman och hade ingen aning om vad jag hade att vänta mig. Jag blev överraskad, jag blev upprymd och jag älskade den. Dock kände jag att man måste spara sin Kaufman så det inte blir för mycket på en gång, och nu var det äntligen dags. Förväntningarna var skyhöga. 

Och jag måste säga att jag överrumplades av galenhet ännu en gång. Tom har inga superkrafter men han är osynlig för sin nyblivna fru Perfektionisten. Hennes ex, Hypno, har nämligen hypnotiserat henne. Han gör allt han kan för att hon ska se honom och en flygresa till Vancouver är hans sista chans att få henne att se honom innan hon försvinner ur deras gemensamma liv. Mellan scenerna på flygplanet berättas det om alla möjliga och omöjliga människor i parets närhet, till exempel om Stresskaninen som suger upp alla andras stress så att de blir lugna eller om Ansiktet som bara ser ett suddigt intet när hon ser i spegeln men alla andra ser världens vackraste människa. D…

Medealand handlar om kvinnan som i frustration och sorg över att bli lämnad dödar sina barn. Dissekering av ett snöfall handlar om konungaflickan som varken vill bara kung eller drottning, som inte vill gifta sig, som pratar med sin döde far och har en fransk filosof i sitt hov. Valerie Jean Solanas ska bli president handlar om kvinnan som hatar män, säljer sin kropp och som skjuter Andy Warhol. 

Tre kvinnor, tre öden, tre tidsåldrar. Det är enormt svårt att skriva om Stridsbergs karaktärer, de är komplexa, egna, oförutsägbara. Man kan känna medlidande och hat i samma stund. De är smått galna allihop. Men de representerar vad det är att vara människa, om så i extrema former. Det handlar om kärlek, svartsjuka, svek, sorg, ensamhet, hopp, ånger och alla andra känslor. 
Jag älskar intertextualitet och Stridsberg är en mästare inom området. Det första dramat, Medealand, relaterar naturligtvis till det grekiska dramat Medea av Euripedes. Stridsberg har dock moderniserat berättelsen med psy…

Hej allihop,

Nu hoppas jag att ni fått fina julklappar och ätit massor av god mat. 
Jag vill passa på att tacka Sara-Sofia och er läsare för den fina julkalendern vi haft på bloggen, hoppas ni har haft lika roligt som jag har. Det ska bli riktigt spännande att läsa dessa böcker och följa Sara-Sofias utmaning också. 
Hela kalendern hittar ni under etiketten Julkalendern 2011, min boktolva hittar ni under etiketten Boktolvan: Favoriter och Sara-Sofias boktolva hittar ni under etiketten Boktolvan: klassiker. 
God jul och god fortsättning!

Anna-Karin Palm är ännu en författarinna som jag stiftade bekantskap med under mina litteraturvetarstudier. Jag minns dock inte vilken kurs det gällde eller vad vi kom fram till utan det enda jag minns är att vi läste Faunen. Jag minns ärligt talat inte ens vad den handlade om men jag lade författarinnan på minnet. När hon nu kom ut med en ny roman under hösten så kom det där minnet fram och jag blev sugen på att läsa mer. En vacker dag ska jag gå igenom mina gamla litteraturvetarkompendier och anteckningar och lista ut vad det var vi gjorde med just Faunen. 

Ett loppisfynd resulterade i Målarens döttrar (som Helena "Dark Places" Dahlgren pratat mycket gott om) och så har jag så klart investerat i den nya, Snöängel, som jag hört mycket gott om. 

En födelsedag för några år sedan hade min fine sambo helt på eget bevåg köpt böcker till mig. Sen ena var Sju sorters kakor och den andra var Barbara Voors nyutkomna Islossning. Historien om kvinnan vars man och barn försvinner efter en tur på isen har verkligen satt sina spår i mig, jag hade aldrig tidigare läst något liknande. Känslan av att inte veta vad som hänt dem var så oerhört plågsam, denna arma kvinna! Hade de blivit utsatta för brott? Hade mannen dragit med barnet? Eller hade de helt enkelt fallit genom isen utan spår och utan att återfinnas?

Trots flera loppisfynd så har jag inte läst något mer av den här intressanta författarinnan. I hyllan hemma finns Sömnlös, Mina döttrars systrar samt den senaste Fantomsmärtor. Känslor, relationer, familjeband och sorg hoppas jag då så klart på att få uppleva även fortsättningsvis i Voors böcker. 

Jag började läsa böcker väldigt sent i mitt liv och i början läste jag bara fantasy och Stephen King. Ganska precis när jag började vidga mina vyer var det många som läste American Psycho av Bret Easton Ellis någon gång under mitten av min gymnasietid. Jag fascinerades av hur Ellis lyckades bygga upp en så vidrig karaktär som gång på gång överraskade med sin galenskap samtidigt som han är högt uppsatt inom börsbranschen. Att man ens kan vara intresserad av att läsa något så här vidrigt och sedan faktiskt känna med den här psykopaten är något som jag ofta går tillbaka till än idag. 

Jag har dock så klart inte läst något mer av Ellis. Jag har sett filmatiseringen av The rules of Attraction som jag också tyckte om vill jag minnas. I min bokylla hittar jag enbart Lunar park men jag känner mig inte alls så bevandrad i vad man ska läsa av den här herren, har vi några läsare som är Ellis-expert och vill tipsa mig om vad man ska ge sig på och om det finns något man ska undvika?

När jag läste C-kursen i litteraturvetenskap valde jag att läsa en delkurs som hette genusperspektiv. Den hade tidigare hetat feministiskt perspektiv men nu skulle även mansteori och transteori in i den, allt för att främja jämställdheten. Det fanns inte mycket vetenskapligt att ta upp gällande just mansperspektivet eller transperspektivet, men vi gjorde vårt bästa med det vi hade. Jag stiftade bekantskap med en norsk författarinna  vid namn Hanne Örstavik genom att analysera kvinnan i hennes roman Kärlek ur genusperspektiv. jag tyckte mycket om karaktärerna och miljöerna i boken. Något år senare läste jag boken igen, fast på norska, när jag läste Svenska språket på högskolan. Jag och en klasskamrat gjorde en mycket uppskattad analys, av vad minns jag inte ens. Men återigen gjorde hon ett intryck på mig, Hanne Örstavik. Hon är fantastisk på att beskriva det inre hos en människa. 

Jag har en bok som heter Vecka 43 av henne, en bok som jag länge tänkt läsa. Det finns ett flertal böcker…

Jag såg ett reportage om Carlos Ruiz Zafón, i programmet Babel om jag inte minns helt fel, där författaren visade tittarna runt i Barcelona, de delar där Vindens skugga utspelar sig. Jag läste boken så fort den utkom i pocket och jag blev väldigt imponerad av miljöbeskrivningarna och jag tyckte att den mystiske mannen som följer huvudkaraktären var oerhört obehaglig. Jag minns dock inte allt för mycket av handlingen. 

Jag var så klart inte sen med att köpa Ängelns lek av samme författare när den utkom i pocket men den står oläst i min hylla. Eller den har faktiskt lästs av en kollega så helt oläst är den inte, men den är inte läst av mig. Det finns även några tidiga böcker av honom, som finns på engelska men inte svenska, som kanske är värda en uppkollning: The Prince of mist, The midnight Palace och September lights. 

Lagom till att jag skulle flytta från västkusten och börja leva ihop med mannen jag älskar kom det ut en stor svart bok, till och med sidornas kanter var svarta. Det här måste vara något bra, tänkte jag. Och det var det. Jag talar naturligtvis om den underbara Jonathan Strange & Mr Norrell som jag läste redan 2005. Jag vill gärna läsa den igen, men den är lång och den är tung, nästan 800 sidor och jag har den inbunden. 

Clarke spottar inte direkt ur sig böcker, och det förstår jag med det enorma arbete som magikerna i den här tegelstenen måste ha inneburit. Dock har hon skrivit en novellsamling där i alla fall en novell ska utspela sig i herrarna Strange och Norrells värld. Boken heter The Ladies of Grace Adieu och står i min hylla sedan bokrean i februari. Den här boken ahr jag verkligen sett fram emot och nu är det dags. 

När 2011 var ganska nytt fick vi besök på biblioteket av augustprisvinnaren Steve Sem Sandberg som berättade om mastodontverket De fattiga i Lodz. Han visade bilder, läste högt och var mycket berörd. Det som dock intresserade mig mest var den unga tjejen som var med samma kväll, nämligen Helena Granström. Hon är kvantfysiker och matematiker samt författare så klart. Inför besöket ville jag läsa en bok av vardera författare, av Helena blev det Osäkerhetsrelationen, som fortfarande är en av årets största läsupplevelser för mig (läs min hyllande recension här). 
Jag vill gärna läsa om just Osäkerhetsrelationen men jag har även hennes senaste, Infans, i bokhyllan som jag vill läsa. Jag har lyssnat på Helena läsa ur den och berätta om den så nu fattas bara en läsning. Även Alltings mått låter oerhört spännande, den ser ut att vara slut på förlaget så det kanske blir ett bibliotekslån på den. 

Någon gång i våras pratades det i bloggosfären om en liten lila bok som gick att köpa i en liten lila bokhandel. Själv bor jag inte i närheten av en sådan liten bokhandel, men jag hade turen att ha en resande kärlek som snällt plockade upp ett reserverat exemplar på centralen i Stockholm och även jag fick ta del av detta underverk. Jag talar så klart om Andrew Kaufmans The tiny wife som jag fullkomligt älskade (recension finns här). 

Finaste Pia Printz som driver förlaget Printz Publishing har köpt rättigheterna till boken om den pyttelilla frun som kommer ut på svenska nästa år. Hon har även tänkt ge ut boken All my friends are superheroes på svenska någon gång i mars vad det verkar och den ska jag självfallet läsa. Kaufman har på engelska även gett ut en bok vid namn Waterproof bible som så klart även är av intresse. 

Under mina litteraturvetarstudieår läste vi så klart Hjalmar Söderbergs Doktor Glas. Den är inte särskilt chockerande längre men man måste sätta in den i sin tids kontext. Abortfrågan var inte direkt något man skulle tala öppet om i början av 1900-talet. Jag tyckte verkligen om karaktärerna och handlingen i Söderbergs bok. I ungefär samma veva som vi läste boken vann Bengt Ohlsson augustpriset för sin roman Gregorius, alltså en slags svar till Doktor Glas fast sedd ur den vidrige prästens synvinkel, och den tyckte jag var helt fantastisk. Och som ni nog börjar ana så har jag inte läst ett ord av författaren sedan dess.

Bengt Ohlsson är faktiskt den ende författaren i min favorit 12:a som jag inte har i min bokhylla.  Jag har tidigare spanat in både Syster och Kolka utan att köpa/låna/läsa. Mest intresserad är jag dock av hans senaste, Rekviem for John Cummings, som är en roman om Johnny Ramone. jag får se om jag får tag på den via biblioteket, annars lär det kanske komme en pocketver…