Julia är 11 år. Hon funderar på det här med pojkar, när en måste börja med BH och vad det där med att vara vuxen innebär. Hon tvingas också fundera på jordens undergång. Det är ingen dramatisk händelse, den märks knappt alls till en början. Jordens rotation saktar ner, dagarna blir längre och så även nätterna. Först handlar det om minuter men då nätterna sträcker sig över flera dygn börjar skördarna dö, tidsvattnet börjar bete sig konstigt och människor dör av till synes oklar anledning. Är det gravitationssjuka? Ska de fortsätta med normal tideräkning eller ska de anpassa sina dygn efter nya tiden? Hur långt kan detta gå?
Med en ganska långsam och lågmäld berättarton tar Karen Thomson Walker läsaren igenom en väldigt spännande frågeställning. De allra flesta dystopier handlar ändå om jordens undergång, eller i alla fall samhällets, som vi känner det, undergång. Ingen vet vad som hänt eller vad det ska leda till och det ställer verkligen tankeverksamheten och även de existentiella fr…
Med en ganska långsam och lågmäld berättarton tar Karen Thomson Walker läsaren igenom en väldigt spännande frågeställning. De allra flesta dystopier handlar ändå om jordens undergång, eller i alla fall samhällets, som vi känner det, undergång. Ingen vet vad som hänt eller vad det ska leda till och det ställer verkligen tankeverksamheten och även de existentiella fr…