När Stephen Kings nya roman kom ut (som jag skrev om bl.a. igår) så ville jag bara läsa den, men jag hade bokcirkelböcker att läsa. Det tog emot enormt att lyfta upp De hemlösa när jag vet att många andra redan satt sina tegelstenständer i Kingen. Efter bara ett tiotal sidor ändrade jag mig, jag ville aldrig att den skulle ta slut. Vilken fantastisk bok!
Året är 1979, Mao har nyligen dött och invånarna i Lerstaden förbereder sig inför en avrättning av en kontrarevolutionär. Paret Gu försöker förlika sig med att deras dotter kommer att dö endast 28 år gammal, nyhetsuppläserskan Kai ska annonsera Gu Shans avrättning, den lille pojken Tong ska se på avrättningen med sin skolklass, den handikappade flickan Nini är inget värd i sina föräldrars ögon och den unge mannen Bashi vill inget hellre än att se en kvinna naken. Alla dessa människors öden vävs ihop på olika sätt med den här avrättningen i centrum.
Beskrivningen av de här människorna och deras miljö berör mig enormt mycket. Den visa…
Året är 1979, Mao har nyligen dött och invånarna i Lerstaden förbereder sig inför en avrättning av en kontrarevolutionär. Paret Gu försöker förlika sig med att deras dotter kommer att dö endast 28 år gammal, nyhetsuppläserskan Kai ska annonsera Gu Shans avrättning, den lille pojken Tong ska se på avrättningen med sin skolklass, den handikappade flickan Nini är inget värd i sina föräldrars ögon och den unge mannen Bashi vill inget hellre än att se en kvinna naken. Alla dessa människors öden vävs ihop på olika sätt med den här avrättningen i centrum.
Beskrivningen av de här människorna och deras miljö berör mig enormt mycket. Den visa…