Visar inlägg med etikett Skräck. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Skräck. Visa alla inlägg

söndag 10 januari 2016

Mr Sandman, bring me a dream

Preludes and Nocturnes - Neil Gaiman

Människan har väl alltid haft ett storhetsvansinne men när de försöker fånga in döden har de nog gått för långt. De lyckas fånga någon men det är inte döden utan kungen av sömn, även känd som Sandman. Konstiga saker börjar hända, folk kan inte sluta sova och de fastnar i drömmarnas värld. Efter flera generationer och 70 år lyckas så Sandmannen fly och sätter iväg på en resa för att samla in sina verktyg och hämnas mot de som hållit honom fången. 

Neil Gaiman började ge ut serien om Sandmannen 1989 på Vertigo, det hann bli 75 nummer fram till 1996, Prelude and Nocturnes innehåller de första åtta numren. Vertigo ingår i seriegiganten DC Comic så Sandmannen är ingen ny figur uppfunnen av Gaiman, men när han fick frågan om att rita en serie åt dem bestämde de sig för att lyfta upp en av serieförlagets mindre kända karaktärer och det blev en stor hit. Just därav kan vi se flera andra DC-karaktärer i Sandman, i denna första samlingsvolym dyker till exempel John Constantine samt Batmans fiende Scarecrow upp. 

Även om serien har över 25 år på nacken så är den klart läsvärd än idag. Gaiman lyckas blanda gamla myter och väsen med nya tankar på ett häftigt sätt. Bilderna och rutorna kan vara något röriga emellanåt men det kan bero på att jag inte är en van serieläsare. 


Köp boken här eller här

lördag 2 januari 2016

Färjan - Mats Strandberg

Baltic Charisma är långt ifrån fullbokad men 1200 förväntansfulla passagerare ska åka Finlandsfärja, med allt vad det innebär, från Stockholm. Abbe ser fram emot att få umgås med sin kusin Lou, men hon är inte som han minns henne. Hans pappa verkar dessutom inte riktigt må som han ska. Marianne försöker bryta mönster och hitta närhet på äldre dagar. Dan var en gång en stor schlagerstjärna men lever nu på resterna av det. Plötsligt börjar folk bete sig udda, bita varandra och tappa fattningen helt. Skräck och smitta börjar sprida sig på båten där passagerarna har svårt att gömma sig. 

Mats Strandberg skriver alltså något så hyfsat ovanligt som svensk skräck. Skräck som skräck kan man tycka, men det är känt att faktiskt läsa skräck på svenska, med svenskar, i svensk miljö. Karaktärerna är välskrivna och intressanta, något som skräck i allmänhet kanske saknar, speciellt inom film. Svenskheten kommer i uttryck av finlandsbåt, bufféer, schlager, taxfree med mera. Bokens stora styrka är ändå moderna karaktärer att känna igen sig i. Jag får en känsla av John Ajvide Lindqvist, speciellt hans Hanteringen av odöda. Boken känns även väldigt inspirerad av Stephen King, men jag tycker nog ändå att Mats lyckas hålla ihop slutet (och sexscenerna) något bättre än vad skräckkungen brukar lyckas med. 

Tyvärr blir det väl sällan riktigt läskigt. De första anfallen är obehagliga men det mynnar snart ut i mer av splatteraction än obehag. Jag saknar väl ett läskigt landskap, en levande natur, vilket så klart är svårt på en färja. Men gillar man den här typen av skräck så är det så klart väldigt bra. Boken är väldigt filmisk, man kan riktigt se scenerna framför sig, vilket så klart bådar gott inför den kommande filmatiseringen som jag hoppas blir riktigt bra. 

Bonuspoäng till Mats make Johan Ehn som läst in ljudboken på ett suveränt sätt!

Köp boken här eller här. 

söndag 28 juli 2013

Vampyrer, old school style

Staden som försvann - Stephen King

Författaren Ben Mears återvänder till den plats han växte upp på, Jerusalem´s Lot, för att skriva sin nästa roman. Salem´s Lot är en liten by i Maine där intrigerna haglar och där hemligheter finns begravna. Ungefär samtidigt som Ben kmmer till staden anländer även herrarna Stroker och Barlow för att köpa det övergivna huset uppep å kullen och för att öppna en antikhandel i stan. Strax därefter börjar folk försvinna och dö och ingen vet hur eller varför men de anar att de själva kan vara på tur här näst. 

det här är Stephen Kings andra utgivna roman, den sålde inte särskilt mycket när den kom ut 1985 men när den väl kom i pocket blev det snabbt en bestseller. Idag har vi en helt annan relation till vampyrer än på den tiden, nu är de snygga och vänliga (om de vill) och kan till och med vara ute i dagsljus, ja jag tänker på Twilight, True Blood och Vampire diaries. Jag måste dock säga att det är skönt att gå tillbaka till de genomonda och djuriska vampyrerna från 80-talet. Och den här boken håller förvånansvärt bra, tycker jag. Det är skrämmande, det är ondska och det är riktigt spännande. Har man läst Stephen King tidigare kommer man så klart att känna igen sig. Jag ser tydliga kopplingar mellan antikhandlarna i den här romanen och den mystiske butiksinnehavaren i Köplust till exempel, och småstaden och dess invnare, som är allt annat än normala under ytan, känner man igen från flera berättelser, till exempel i TV-serieaktuella Under the Dome. Men som sagt, den här kom ut före alla utom Carrie så det är väl de senare böckerna som ska klandras för upprepning om något. Och ett stort plus för att boken inte spårar ur helt, som Kingens böcker ibland kan göra, och för att den "bara" är 520 sidor lång. 

Köp boken här eller här. 

söndag 30 september 2012

Bokmässan 2012: Uppdrag att skriva skräck





Bokbloggarmaffian har paxat en hel rad i K1 inför ett seminarium med Amanda Hellberg och Jenny Milewski lett av Johanna Koljonen.


måndag 16 april 2012

Pretty monsters - Fel grav och andra berättelser del 1 - Kelly Link

En snål, halvkass poet gräver upp fel grav i jakt på dikter han skänkte sina döda flickvän. Ungdomar som passar upp på de till synes osynliga trollkarlarna i Perfil. En TV-serie som utspelar sig på ett bibliotek som sänds på oförutsedda tider. En handväska som rymmer en hel by om man öppnar den på rätt sätt. Ett tvillingpar som gillar att leka döda.


Ja, Kelly Links novellsamling innehåller onekligen en hel del fantastiska berättelser. Det är som att uppleva en salig blandning av Tim Burton, David Lynch, Terry Pratchett, Harry Potter,  bröderna Grimm och en hel del annat. Det är finurligt, roligt, vasst och helt komplett galet. Den är mycket lättläst och jag kan tänka mig att det är en bok som lockar många läsare som i vanliga fall inte läser så mycket.


Min absoluta favorit i samlingen är så klart den om biblioteksserien där det förekommer en hel del boknörderi så som bibliotek, bibliotekarier och förbjudna böcker.Och så bör det såklart nämnas att Shaun Tan illustrerat boken med sina fantastiska bilder.


Jag ar dock lite svårt att komma in i boken. Den griper inte riktigt tag i mig, trots att alla dessa fantastiska element finns där och att jag borde älska. Jag tror att problematiken ligger i det berömda tog-slut-för-snabbt-syndromet, även kallat jag-vill-ha-mer-syndromet. Jag hade gärna sett att varenda berättelse blev en roman i sig, för jag vill ha mer, mer, mer! När jag skulle påbörja nästa novell var jag fortfarande helt inne i den föregående och kunde inte tro att den var slut. Jag inser dock att jag älskar alla de fem berättelserna och kan knappt vänta på del två som kommer ut i oktober. Vad som här började som kritik blev i stället någon slags hyllning och en liten hint till författarinnan om att hon SKA skriva mer och längre berättelser. Som det kan gå!


Köp boken här eller här.


Recensionsbok från X-publishing.













tisdag 13 mars 2012

I nattens mörker - Nathalie Sjögren

I nattens mörker handlar om en ung kvinna vid namn Evilina. Hon bor i en by vars invånare under en lång tid levt i skräck för en ondsint varelse som lever djupt inne i skogen utanför byn. Med tankekraft lockar han unga kvinnor till sitt slott, för att livnära sig på dem. Detta ger honom evigt liv och magiska krafter. Evilina känner hur varelsen, vars namn är Serando, lockar på henne. Hon kan också känna någon särskild sorts samhörighet med Serando, och hon dras motvilligt till honom.  

Detta är inte en helt lätt bok att recensera, jag har gått länge och grunnat på vad och hur jag ska skriva. Varför? För att jag å ena sidan verkligen gillar bokens grundstory, och för att författarinnan uppenbarligen har en talang för författandet och en rik fantasi. Å andra sidan har boken dock en hel del större och mindre brister, som jag inte kan underlåta att nämna i en recension - då skulle jag ju inte vara ärlig.


Positivt: Som sagt finns det en riktigt bra story i grunden. En by som lever i skräck, ett Draculaliknande monster som bor i ett slott i skogen. Han är iklädd slängkappa och ett elakt grin, och hans slott vimlar av trånga gångar och svindlande trappor, vilket för tankarna till den gotiska genren. En mystisk främling vid namn Diero dyker med jämna mellanrum upp i byn och uppmanar Evilina att kämpa mot ondskan - hon är den enda som kan rädda dem alla.
Ett återkommande tema i boken är grymhet, och då särskilt mäns grymhet mot kvinnor. Våld och våldtäkt. Det är också en hämndhistoria, och en berättelse om kärlek och om det tragiska förfall hos en man som förlorar sin älskade på ett synnerligen brutalt sätt.

Negativt: Boken innehåller väldigt många stavfel och slarvfel. Dessa gör på sätt och vis att spänningen och den kusliga stämningen i boken slarvas bort. Det dyker också upp endel felaktigheter i form av uttryck, tex så släpper man inte garden, man sänker den. Många av dessa fel hade kunnat undvikas med hjälp av en noggrann korrekturläsning.
Det förekommer en hel del upprepningar i boken, och stundvis känns det som om handlingen står och trampar utan att komma någonvart. Lite på samma vis som i daytime-såpopera, samma scen återkommer utan att handlingen direkt förs framåt.
Jag hade också önskat få veta lite mer om Serando, hur det kom sig att han gick från att vara en vanlig man till att få förmågan att suga i sig livsanden ur unga kvinnor och livnära sig på den. Hur kommer det sig att han kan locka till sig människor med tankekraft? Jag hade också velat veta mer om varför just Evilina har en speciell samhörighet med honom, och hur hon vet detta.

Sammanfattningsvis vill jag säga att jag hoppas att Nathalie fortsätter skriva och utveckla sitt författarskap. Jag tror på henne, på att hon har fler obehagliga berättelser att dela med sig av, och jag ser fram emot att få läsa fler böcker av henne.

Om ni blir sugna på att läsa I nattens mörker, finns den att köpa här och här.


måndag 9 januari 2012

Dracula - Bram Stoker

Namnet Dracula betyder djävul, och greve Dracula bygger på en historisk person vid namn Vlad Tepes Dracula. Han var en grym valakisk furste som på 1400-talet hade som vana att spetsa personer han inte uppskattade på pålar. Vissa rykten fanns även om att fursten skulle ha varit vampyr.

Boken börjar med att en ung advokat, Jonathan Harker, reser till Transsylvanien för att bistå greve Dracula i hans uppköp av en egendom i London. Under Jonathans färd händer det ofta att folk han möter försöker få honom att vända om, och människor gör korstecknet när de får veta vart han är på väg. Dock blir han inte avskräckt, utan reser vidare (självklart). Greven visar sig vara en artig äldre man, men ganska snart upptäcker Jonathan att det under dendär artigheten finns ganska så obehagliga och underliga sidor. Efter ett tag förstår Jonathan att han i själva verket inte är gäst på slottet, utan fånge - och att greven inte har några som helst planer på att släppa ut honom. Någonsin.

Denna bok är en del i min boktolva om klassiker som jag känner att jag borde läsa, från vår julkalender förra året. Inlägget om just Dracula kan ni hitta här. Jag läste dessutom boken som en del av en uppsats om skräcklitteratur som jag nyligen skrivit i skolan. Dracula är en brev- och dagboksroman, dvs den är uppbyggd av brev och dagboksinlägg som karaktärerna i boken har skrivit. Jag tyckte stundvis att detta var lite jobbigt - i alla fall mot slutet av boken där berättarperspektivet hela tiden växlar mellan ett flertal karaktärer i ganska korta brev och dagboksnoteringar, jag kände att jag hade lite svårt att hålla reda på vem det var som hade ordet. I övrigt tyckte jag om den. Den är spännande och det är väldigt intressant att läsa en av de tidigare vampyrromanerna och jämföra med de som skrivits på senare tid. I tex Twilight, En vampyrs bekännelse och Låt den rätte komma in har ju vampyrerna behållt många mänskliga egenskaper, såsom sympati och empati - de har behållt sin mänskliga personlighet fastän denna har integrerats med vampyriska egenskaper, medan greve Dracula är helt igenom rutten och ond (eller rättare sagt besatt av något som är helt igenom ruttet och ont).

För er som inte har läst boken men vill göra detta, finns den att köpa här och här (och visst är omslaget snyggt, jag gillar det verkligen!).


torsdag 8 december 2011

Lucka 8 - Dracula

Dracula skrevs av den irländske författaren Bram Stoker och publicerades år 1897. Det är en skräckroman och handlar om hur en ung engelsman reser till Transylvanien för att i egenskap av advokat hjälpa greve Dracula att göra sig av med sitt slott och flytta till England. Dock inser han snart att han i själva fallet blivit en fånge hos greven, och dessutom att Dracula är någon form av övernaturligt och ondskefullt väsen.

Vampyrer var inget nytt när Bram Stoker skrev Dracula, faktum är att de uppstod i det forna Egypten och förekom även i aktikens Grekland. Dock uppenbarade sig den första moderna vampyren år 1819 i en roman av John Polidori, och i Dracula befästes just denna moderna form av vampyren så som vi känner till den idag - en ganska så erotisk (ofta homoerotisk) varelse, gärna aristokrat, vars behov av blod inte bara är för att stilla hunger och få näring för att leva utan även är ett sexuellt behov. På senare år har vampyrgenren vaknat till liv igen, tex i Twilight-böckerna och i TV-serien Vampire Diaries (som ju riktar sig mer mot ungdomar och inte har så erotisk ton) och även i TV-serien True Blood (som man nog lugnt kan säga har en lite äldre målgrupp och mer erotik inblandat).

Har någon av er läst Dracula, och vad tyckte ni i så fall?





fredag 28 oktober 2011

Skräck- boken som Gud glömde - Mattias Lindeblad

Ronny Svensson berättar om sitt förhållande, sin fascination och sin kärlek till skräck i sitt förord till Mattias Lindeblads nya bok Skräck - boken som Gud glömde, vilket lite sätter ribban för vad som komma skall. Det handlar om olika perioder i hans liv, olika medier, vad som påverkat honom och vad som kanske inte imponerat lika mycket. Med det sagt kan vi inte annat än förbereda oss på en nostalgisk tripp genom skräckens historia i så väl bokvärlden som filmvärlden och andra medier. Och det är så klart fantastiskt roligt och underhållande. 

Man kan antingen läsa boken från pärm till pärm eller använda den för att få inspiration och tips. Det är inte någon träig uppslagsbok eller någon kronologisk lista utan en salig blandning av allt. Det finns så klart fakta om diverse skräckiga saker, intervjuer med skräckrelaterat folk och en massa roliga anekdoter, som till exempel den här om Stephen King:

Den 19 juni råkade Stephen King ut för en fruktansvärd bilolycka. Han blev 
påkörd bakifrån och hamnade på intensivvårdsavdelningen med skallskador, 
punkterad lunga, krossat ben och bruten höft. Kings advokat köpte loss bilen 
som mejat ned honom för att händelsen inte skulle göra den till ett makabert 
auktionsobjekt på eBay. Utan författarens vetskap gick kärran till skroten, 
vilket gjorde honom mycket besviken. Efter sitt tillfrisknande hade han 
nämligen sett fram emot att få demolera den med en hacka. (s. 61). 

Det finns många fina bilder och jag älskar de små illustrationerna, gjorda av Henrik Lange, som är som små karikatyrer. Jag som boknörd tycker så klart att filmmediet är lite överrepresenterat, men det är helt okej. Jag har alltid älskat skräckfilm och blir så inspirerad på att se gamla favoriter och sådant jag har missat. Jag kommer garanterat att bläddra i den här boken varje gång jag ser eller hör något om en skräckis för att få mig lite mer information. Det här är nog den perfekta julklappen för såväl skräckfantasten som filmälskaren. 

Tyvärr måste jag säga att omslag och titel inte riktigt tilltalar mig, jag hade inte plockat upp den här boken i bokhandeln. Jag är inget fan av fotomontage utan hade nog intresserat mig mer av en enhetlig filmaffisch eller liknande. Undertiteln "boken som Gud glömde" känns lite för "been there, done that"-för min smak. Jag hoppas att ni andra där ute inte är lika snabba att döma efter utsidan för det är en fantastisk bok. Omslag och titel gör den helt enkelt inte rättvisa. 

Köp boken här eller här. 

Recensionsbok från Semic







tisdag 11 oktober 2011

Barnflickan - Hanna von Corswant

Karin åker till Frankrike för att jobba som barnflicka i ett halvår. Hennes mamma har nyligen dött och hon ser fram emot att komma bort och att få ta hand om någon. Framme i den franska byn möter hon ett enormt hus med 24 fönster, en gigantisk trädgård och en mycket speciell madame. Ganska snabbt inser hon att vistelsen inte kommer att vara vad hon trott, pojken hon skulle ta hand om existerar inte och hon får i stället laga mat och städa. Hennes tillvaro blir allt mer diffus, hon vaknar upp med avklippt hår och hon får inga brev från sin mormor i Sverige. Vad är det den franska familjen egentligen vill med henne?

Ja frågorna är många. Hanna von Corswant kan sin skräck, det är läskiga tavlor, dockor som verkar titta på en, stora hus med avstängda delar, men det är lite för mycket. Jag tycker helt enkelt att det är för många olika element plus att historien med Karins familj rör till det lite då nutid och dåtid inte riktigt skils åt i texten utan varvas i var och vartannat stycke. Hon slänger ut för många skräckkrokar för läsaren att nappa på, utan att det faktiskt finns någon som drar upp kroken sen. 

Men det är en lovande debut, jag tror att hon hade kunnat skriva säkert fem böcker på alla idéer hon har med i den här. Jag hoppas hon lugnar ner tempot lite så att jag kommer bli riktigt rädd, för jag älskar vidriga dockor, läskiga tavlor, mörka knarriga hus och galna människor. Men inte allt på en gång. 

Köp boken här eller här. 

Recensionsbok från Ordfront förlag. 







lördag 1 oktober 2011

Tystnad!


Läsning pågår. 





söndag 15 maj 2011

Vargsläkte - Caroline L Jensen

Vera är bara fyra år när hennes pappa försvinner. Hennes mamma blir allt mer frånvarande och Vera får klara sig själv. Som tur är har hon en mormor som hon tycker om som bor på semesterorten Jämnviken. När Vera åker till sin mormor för att spendera en sommar med att renovera hennes hotell börjar konstiga saker att hända. Vad är hennes farmor och hennes väninnor? Och vad är hon själv?

Vargsläkte liknar inte något som jag tidigare läst. Det tog mig ett tag att bli sams med det vardagliga språket men därefter kommer det strandvaskare, magi, skinnvändare, häxor, och framtidsskådare. Hur mycket jag än tycker om vampyrer så tycker jag att det är fantastiskt kul att det kommer en sådan här bok med ockultism som inte är representerad i den moderna litteraturen. Jämnvikens invånare är en salig blandning av skrockfulla, magiska och osympatiska karaktärer, jag tror faktiskt inte att någon av dem är riktigt normal. 

Är det här då skräck? Jag är till viss del beredd att hålla med Eli läser och skriver som tycker att det är för lite skräck. Samtidigt så är boken del ett i en planerad trilogi och då känner jag att jag kan förlåta att den första boken blir något av en transportsträcka och en uppvärmning inför vad som komma skall. Jag hoppas på en andra bok med fler kusliga cliffhangers, mer ockult och mer action. 

Så gillar du övernaturligt men är lite trött på vampyrer, läs! Gillar du inte övernaturligt, läs något annat. 

Köp boken här eller här. 

Recensionsbok från Ord text mening-förlag

onsdag 27 april 2011

Jag vann, jag vann!

Minns ni att jag skrev om en tävling där man kunde vinna Anders Fagers Samlade svenska kulter? Jag vann! Tack snälla Kerstin på bloggen Eli läser och skriver för vinsten!

Nu ska här läsas skräck!




måndag 25 april 2011

De som går igen - Marcus Sedgwick

Det är början av 1600-talet någonstans i Östeuropa. Peter bor med sin far Thomas strax utanför en liten by där de försörjer sig på att hugga ved till byborna. Folk börjar dö, det ryktas om att djur har anfallit dem men det verkar för våldsamt för att kunna vara sant. Helt plötsligt blir Peter indragen i någon som han aldrig hade kunnat tänka sig. 

Jag tycker det är fantastiskt med 1600-tal och Östeuropa. Det är intressant att ta del av folksagor från romer om De som går igen. Jag blir ytterst imponerad av Sedqwicks efterord där han förklarar att han försökt knyta an till den tidiga vampyrismen, som mer var som blödtörstiga zombies som han själv förklarar det. 

En stor del av boken behandlar även relationer. Peters ansträngda relation till den alkoholiserade fadern och Peters relation till tjejer.  Även utanförskap och hantering av hemligheter är viktiga teman. 

Jag måste dock tyvärr säga att jag tycker det tar lite för lång tid för berättelsen att komma igång. Visst hintas det om mörka gestalter och om att det är något på gång men det blir inte spännande förrän efter cirka 100 sidor, vilket är lite väl långt för en bok på 200 sidor. Men det ska tilläggas att när det väl blir spännande så blir det riktigt spännande, även om slutet med sånger som vapen och osannolika hjältar känns lite töntigt. 

Men helt klart mer än läsvärd, Det är skönt med monster som inte är snälla eller på något sätt mänskliga utan som bara är just monster. 

recensionsexemplar från B. Wahlströms
köp boken här eller här 

söndag 10 april 2011

Jag och den gode Kingen

Jag läste inte böcker när jag var liten. Jag började läsa på riktigt vid 17-18-års ålder och smygstartade lite vid 15-16. Det är klart att jag läste någon Sune och Berts dagbok samt lite Kitty men det var ju inga slukarmängder. När man var tvungen att läsa i skolan tog jag en bok som såg tunn och enkelt ut och så stirrade jag bara på sidorna och drömde om annat på lästimmen i skolan. 

När jag var  19 sökte jag till ett kulturvetarprogram på högskolan och vid 22 års ålder hade jag en fil.kand i litteraturvetenskap och böcker är det bästa jag vet. Hur gick det här till?

Den första vuxenbok jag läste var Stephen Kings Vinterverk vilket var i åttan eller nian. Jag vet inte riktigt vad som fick mig att välja den, men jag antar att nördkillen som ALLTID recenserade en King-bok på klassens timme kan ha varit en bidragande orsak. Jag skrev min första bokrecension utan att enbart ha kopierat baksidestexten och tyckte att det här var riktigt bra. Det gav mig något, jag var i en annan värld på riktigt. Därefter läste jag flera Stephen King, Köplust, Drakens ögon, Eldfödd, Död zon, och min läskarriär var igång. En inbunden Köplust köpt på loppis för 40kr var så tung att jag låg och läste på golvet.

Jag hade också två helt fantastiska gymnasielärare i engelska och svenska som fick mig att gå från naturvetare på gymnasiet till humanist på högskolan, men det har inte så mycket med Kingen att göra så det tar vi en annan gång. 

Jag har inte läst något av King, om man inte räknar del ett i det märka tornet, på många år. Den senaste jag läste var Benrangel och det måste varit runt 2000. Jag fick ett oerhört sug efter att läsa mer King, inte minst efter Helenas otroligt pålästa inlägg om tips på Dark Places. Jag har funderat och funderat på var jag ska börja och igår grep jag desperat tag i en av de få jag har som är Raseri. Känns rätt lagom eftersom den enbart är 180 sidor lång, vilket brukar utgöra ett kapitel i Kingens böcker annars (Vad låg Det på? 1400 sidor?). Men jag tänker så här. Kingen kommer ut med en bok om Kennedymordet i november och den ska beställas och läsas på en gång. Tills dess ska jag försöka läsa några stycken, vi får se lite vad jag kommer över. För att göra det hela enklare tänkte jag se vad som finns på fantastiska Myrornas bokavdelning och ta det därifrån. 

tisdag 25 januari 2011

Låt de gamla drömmarna dö - John Ajvide Lindqvist

En ny bok av John Ajvide Lindqvist är alltid efterlängtad och Låt de gamla drömmarna dö är inget undantag. Dock blir man lite lätt paff när man öppnar den här boken då den inte innehåller enbart skräck, utan ett hopkok av allt möjligt som Ajvide skrivit sedan han började sin författarbana. 

Förordet är lovande, Ajvide går igenom varje del var för sig för att förklara vad var och en av delarna gör i den här novellsamlingen. Det knyter på något sätt ihop de vitt skilda berättelserna som komma skall. 

Den första delen är ett manus från ett sommarprogram i P1 från 2006. Jag tycker att det är fantastiskt roligt att läsa om Ajvides inträdesprov till Svensk magisk cirkel och om hans ståupp-karriär. Han berättar på ett så fantastiskt roligt sätt som visar att han har potential även utanför skräckgenren. Det samma gäller delen som heter Extramaterial I, Andra texter där vi får ta del av ett hopkok av recensioner, tidningsartiklar och dylikt. 

Den största, och kanske mest intressanta, delen av boken är novellerna. Den längsta, Tindalos, är en följetong från DN där en kvinna konfronteras av en skräck hon levt med enda sedan en tragisk händelse i sin barndom. En annan som jag finner intressant är metanovellen, Ansiktsburk (skriven för Göteborgs filmfestival), där en påhittad berättare skriver om sina upplevelser av en John Ajvide Lindqvist som är ytterst obehaglig att ha med att göra. Jag är imponerad av att Ajvide kunnat gå utanför sig själv på det här viset och totalt trashat sig själv med en smått psykotisk framställning. Och så har vi titelnovellen, Låt de gamla drömmarna dö, som är en efterlängtad fortsättning på Låt den rätte komma in som hade ett helt öppet slut. Novellen berättas utifrån en helt ny person som bor i Blackeberg och blir nära vän med en polis som var involverad i utredningen av badhusincidenten och hennes man som hon träffade i ett förhör då denne klippte Oskars biljett på tåget bort från Stockholm. Vi får små glimtar ur utredningen men fokus ligger på de tre karaktärerna ovan. Det är en briljant och lagom avslöjande fortsättning som utspelar sig långt senare. Det tillkommer flera korta noveller utöver dessa tre favoriter, vissa berör och andra inte, men det är väl så det är med novellsamlingar, man kan inte gilla allt?

Extramaterial II Reuter & Skoog har jag dock inte mycket till övers för, mest för att jag aldrig har sett serien och inte riktigt kan sätta mig in i karaktärerna och sketcherna. För en som är ett hängivet fan av serien kan jag tänka mig att dessa texter är riktiga guldkorn. 

Det är otroligt svårt att recensera en så här spretig novellsamling, på gott och ont. Är du en Ajvide-nybörjare ska du inte ens snegla på den här boken utan ta dig an någon av romanerna, Låt den rätte komma in, Hanteringen av odöda eller Lilla Stjärna. Har du läst någon bok och tyckt att det var okej? Läs några till och se om du blir mer frälst. Risken blir annars att du ser på boken så som jag såg på Extramaterial II, det finns inget att relatera till. Har du däremot läst allt Ajvide har läst och älskat det, då är det här boken för dig för det är Ajvidenörderi på hög nivå. För visst vill vi frälsta läsa om hans resa till Nya Zeeland på jakt efter inspelningsplatser för Sagan om ringen-böckerna? Det vill i alla fall jag! Men för er frälsta som inte är så intresserade så finns det intressant information om kommande boksläpp i förordet, så håll ut!

fredag 14 januari 2011

Offerrit - Johannes Källström

Ett mindre samhälle är hårt drabbat av det som många samhällen råkar ut för, nämligen att många flyttar in till städerna och lokala företag tvingas att lägga ner. Kommunalråd och kyrkans folk samlar ihop sig för att planera hur de ska förhindra att byn helt går under. En världsberömd designer, Oscar Vigelius, som vuxit upp på orten bjuds in till julmarknaden och ett museum planeras i hans ära. I samband med det börjar det hända konstiga saker, lokalbefolkning förvinner och amerikans polis hittas mördad. 

Boken utges för att vara skräck, men till en början liknar den mest en deckare. Jag blir något besviken på avdankade poliser. Men sedan kommer det. Kusligt, blodigt och övernaturligt och genast lyfts boken ett snäpp. Jag får en känsla av Stephen King a la Köplust, där invånarna får allt de önskar sig, fast tvärtom. Källströms karaktärer möts av sina rädslor, hemligheter och närstående som egentligen är döda. Vigelius följeslagare, Fitzpatrik, är något av en djävulsgestalt och påminner ibland om djävulsgestalten i Mästaren och Margerita eller Jonathan Strange och Mr Norrell och sådana karaktärer har i alla fall jag en förkärlek för. Och de hallucinogena scenerna där tex lik börjar leva på bårhus är magnifika. 

Jag vet inte om det är för att jag inte är så mycket för deckare, men jag tycker att Källström ska satsa mer på skräcken för den är bra. Det blir sällan bra att försöka varva två genre på det här viset. Men jag är beredd att läsa mer!

För övrigt har jag lyssnat på den som ljudbok i mörkret på väg till och från jobbet. Berättelsen utspelar sig i adventstid och jag kan bara säga att om någon hade knackat mig på axeln hade jag nog blivit rätt så vettskrämd. Jag är inte van vid att lyssna på böcker, men nu när jag inte vågar cykla av diverse själ så passar det perfekt. Anders Ekborg gör ett bra uppläsningsjobb och sjunger till och med några julsånger, vilket jag ser som en bonus.

söndag 26 december 2010

Lilla Stjärna - John Ajvide Lindqvist

I en grop i skogen hittar en gammal avdankad musiker vid namn Lennart ett litet barn. Flickan gråter inte, ger inte ens ifrån sig normala bebisljud men hon kan sjunga. Hon kan ta ton och har gehör som inte är av denna värld. Lennart och hans fru Laila gömmer barnet i källaren där hon växer upp och blir allt konstigare för varje dag som går. Hon pratar knappt och hon äter bara barnmat. Lennart intalar flickan att hon måste hålla sig inomhus, annars blir hon uppäten av de stora. Av parets vuxne, halvt kriminelle son får hon namnet Theres. 

I en annan familj föds en till synes normal liten tjej i en helt normal svensk familj. När vännen Johannes flyttar och högstadietiden börjar förändras Theresa. Hennes tillvaro blir allt mer problematisk och hon känner sig ensam och utanför. 

De två flickornas öden knyts ihop via ett gemensamt intresse för dikter och musik och den ultimata  vänskapen är ett faktum. Deras mod byggs sakta upp medan de inser vad de ska göra med sina liv och vad som får de att bli lyckliga. 

Ajvide Lindqvist har ett sätt att skriva på som orsakar förvrida ansiktsminer hos sin läsare och Lilla Stjärna är inget undantag. Däremot har han nu gett sig av ifrån det övernaturliga och in på det psykologiska och det fungerar precis lika bra. Inledningsvis får vi en proleps där man får reda på att någon hemskt kommer att ske på Skansen. Jag tänker genast att jag inte vill veta detta, men ju mer jag läser desto mer förstår jag att jag nog inte riktigt fick någon information i detta inledande kapitel men att jag ville veta mer. 

Beskrivningen av Theres är fantastiskt bra. Man får en ruggig känsla av att något är riktigt snett men samtidigt känner man sympati med den här vilsna varelsen och undrar hur det hade gått om hennes riktiga föräldrar valt att uppfostra henne som ett vanligt barn. Jag hoppas att boken inte kommer att filmatiseras eftersom hennes röst inte ska vara av denna värld så det blir svårt att gestalta det på film  Något som däremot är oerhört störande är när hennes fattiga talförmåga gestaltas i dialog, ungefär som med bebisspråk. Det hade jag gärna sluppit helt och fått det förklarat i brödtexten i stället. 

Lilla Stjärna är en våldsam och blodig historia. Slutet är något hafsigt och inte alls lika ingående beskrivet som resten av boken, men jag tror inte att någon som läser den här boken någonsin kommer att kunna se en verktygslåda (särskilt en borrmaskin) utan att få vidriga associationer. 

LinkWithin