Kulturloggen

Brooklyn - Colm Tóibín

Elilis får ett jobb i en lokal butik men känner att det inte räcker till för att försörja sig. Det är 50-tal i en liten by i sydöstra Irland, hennes pappa har dött och hennes mamma lever på en knaper pension. Flera ungdomar i Eilis ålder beger sig till det förlovade landet i öst, Eilis far till New York för att arbeta. Ensam och långt hemifrån får hon en knagglig start men kvällskurser i bokföring på Brooklyn College och senare ett möte med en ung italienare ger henne nya förhoppningar i livet. 
Det bästa med den här romanen är kanske inte berättelse, den har man väl hört förut, utan Tóibíns fantastiska sätt att skildra ensamhten, utsattheten, utanförskapet, tvetydiga känslor och sorg. Jag kan riktigt känna med Eilis när hon sitter ensam på den här båten över till USA, hon är sjösjuk och kommer inte in på toaletten, helt ensam i världen. När hon träffar italienaren Tony beskrivs en ganska komplex relation, med olika kulturer och seder, och det är precis så det ä…

Kevin Barry, Éilis Ni Dhuibhne och Colm Tóibin pratar om noveller. Diskussionen går runt att "a short story doesn't need a plot but a punch" och hur en novell skiljer sig från romanen. Tóibin menar att en ny novell kan komma till författaren en dag och nästa dag kommer en ny om något annat. Romanen måste komma till författaren dag efter dag, vilket han tycker är ganska påfrestande och inget han rekommenderar.

Dhuibhne jämför novellen med en kopp te och romanen med en femrättersmiddag, men det är inte bara enkelt utan i en novell måste man fånga läsaren direkt.

Kevin Barry förklarar att han måste skriva en novell på en gång när den kommer till honom, även om han är mitt uppe i ett romanmanus, eftersom den aldrig kommer tillbaka annars. Han går iväg för att ha en otrohetsaffär med novellen för att sedan krypa tillbaka till romanmanuset med svansen mellan benen.