Kulturloggen

En mörderska bland oss - Hannah Kent Året är 1829, på norra Island sitter tre personer dömda för mord. Det finns inga resurser att skicka dem för avrättning till storebror Danmark utan de tre får tas om hand i det lilla karga landet. Agnes var piga på gården där de två männen mördades, men nu sitter hon fastkättad i ett mörkt rum i blöta kläder.En familj tvingas inhysa Agnes på sin gård i väntan på hennes halshuggning, en familj som är i stort behov av den ekonomiska ersättningen men även av arbetskraften. Prästen tvivlar allt mindre på Agnes skuld, familjen lika så. Ju mer hon berättar desto mer står det tydlig vem som faktiskt är skyldig. Den australiensiska författarinnan Hannah Kent debutroman är baserad på en historisk händelse, jag minns själv visorna om Agnes som sjöngs för mig då jag var liten på Island. Den är till viss mån väldigt lik en isländsk saga med släkter och intriger och det stör mig ändå lite att det är en utbytesstudent från Australien som får skildra dett

Strax före klockan sex på lördagsmorgonen står en mycket peppad litteraturälskare på en hållplats i Göteborg och tror att hon har läst tidtabellen fel. Några minuter senare kommer dock bussen och äventyret är igång. För det är ett ganska stort äventyr att över dagen bege sig till Danmark och det internationellt gångbara konstmuseet Louisiana för deras årliga litteraturfestival. Men det är värt det, med tanke på vilka superstjärnor de bjuder in. Med några timmar ljudbok och flera varv stickning går tiden ganska snabbt och det är så äntligen dags att kliva av tåget. Och vi är inte ensamma, inte alls. Vi inleder ganska långsamt, känner in atmosfären, tittar på konsten i förbifarten och lokaliserar alla scener. Det är ett oerhört häftigt koncept att ha dessa samtal mitt i ett museum, mitt bland konsten. Det hinns faktiskt med en mysig fikastund på terrassen med utsikt över havet med Sverige vid horisonten.  Dagens första samtal (utöver en liten glimt av ett fullsatt tält med nobe

Bild från opera.se Stora salen i Göteborgsoperan är fullsatt, av såväl vana besökare som helt nya, och det märks att det är något stort på gång. Det känns lite som att vi som publik och hela operans personal och artister har en liten gemensam kickoff, det är nämligen dags att presentera kommande säsongs program med utvalda höjdpunkter.  Operans orkester inleder stort med Valkyrieritten av Wagner med dirigent Henrik Schaefer bakom podiet. Det är inget avskalat B-lag som ställer upp kvällen till ära utan de har verkligen öst på med hela orkestern och många stjärnor inför denna fullspäckade konsert. Operans konstnärlige ledare Stephen Langridge håller i en inledande presentation medan presentatören Mattias Ermedahl ger en mer ingående presentation av varje enskilt stycke. Det bjuds på flera nummer på flera olika språk, vi får höra operastycken från Rossinis Barberaren i Sevilla och den berömda O, mio babbino caro från Puccinis Gianni Schicchi. Vi fick också ta del av internation

Bild från www.poesiochprosa.se Forum för Poesi och Prosapassar på att sparka igång sin höstsäsong under årets Kulturkalas med en programpunkt de lite fiffigt valt att kalla just Kalaslitteratur. Författarframträdandena i sig kanske inte har så mycket med kalas att göra men att de flyttat sitt evenemang från Musikens hus, där de brukar hålla till, till Stora teaterns maffiga Kristallfoajé är faktiskt rätt kalas.  Och det är just i Kristallfoalén som kvällens första författare tar sitt avstamp då den haft en speciell betydelse för honom. Stewe Claeson var tidigare helt okänd för mig men han har varit nominerad till både Augustpriset och Nordiska rådets litteraturpris för sina romaner. När det senast var dags att börja på ett nytt alster tänkte dock Stewe lite annorlunda och har med sin Snön faller i Cochise County samlat ihop sina dagboksanteckningar och skrivit en slags biografi över sitt liv med amerikansk poesi. Han har nämligen ägnat väldigt mycket tid åt att samla in ameri

Den sista dagen på 2017 års Way out West-festival börjar faktiskt med solsken och Eva Dahlgren på Linnéscenen. Snygg och kaxig kommer hon ut på scen helt klädd i svart och säger "God morgon Göteborg!" vid 13-snåret på eftermiddagen. Hon säger att hon vet att det är tidigt och att hon vill lägga publiken på ett moln, och det är just vad hon gör. Det är mysigt och en lagom start på dagen. det är mycket nytt och lite gammalt. Det känns skönt att hon inte kör igenom alla covers från "Så mycket bättre" som så många artister gör som slår/gör comeback (frivillig eller ej) utan hon kör sitt. Det är faktiskt svårt att tro att Halmstaddottern Linnea Henriksson faktiskt är en produkt av Idol, Idol-Linnea, fast det är väl inte svårt att säga att hon är en av dem som gått vidare och står på egna ben. Det är ganska skralt med folk och det är så klart inte lätt att äga Azalea då men Linnea gör det och lite mer därtill. Med de hits som hon fått ihop genom åren och med sitt

"Vad roligt det är att vara här och äta lunch med er!" säger Jens Lekman som får inleda den andra dagen på årets Way out West-festival. Det är väldigt tidigt men det är ändå bra uppslutning. Det är skön stämning och det märker artisten, han är helt klart överväldigad av alla som står där och lyssnar på hans fina låtar. En artist som har mycket att berätta och som knyter ihop det i ett fint mellansnack, om allt från att tjuvkoppla pariserhjul till bröllop i Finistere.  En annan som har mycket att berätta är Skånepågen Jonathan Johansson som med sitt mörka hårsvall och mörka solglasögon drar igång sina berättelser om kärlek och livet. En spelning mitt på ljusa eftermiddagen blir gärna ett gött häng på gräsmattan när solen skiner och den här spelningen passar faktiskt perfekt för det. Lite gratis kaffe från SJ och det här är en perfekt stund att njuta av. Amerikanen Mike Hadreas, med artistnamnet Perfume Genius , ger uttryck för kampen om sexualitet både i sina

Energin ligger i luften, gräsmattan runt Linnéplatsen utanför entrén myllrar av människor i alla åldrar som väntar på att årets festival ska börja. Årets Way out West. Festivaler har varit på nedgång på grund av pengabrist och för mycket våld. Efter förra årets lerfest i Slottsskogen var det väl ytterst osäkert om 2017 års festival skulle bli någon trevlig tillställning, eller ens bli av, men när startskottet går är succén ett faktum. När portarna slås upp klockan 14:00 torsdagen den 10:e augusti syns köande besökare så långt ögat kan nå vid ingången och det är en mäktig känsla när alla sträcker upp sin bandförsedda arm i luften för att det ska gå smidigt att komma in. Direkt fylls scenområdet Höjden upp med entusiastiska festivalbesökare för att se Säkert! med Umeåtjejen Annika Norlin i spetsen. Det är en avskalad spelning, hela bandet är inte med, men det passar utmärkt så där mitt på eftermiddagen på en liten scen. Annika känns rak och där och nu, hon berättar vilken hennes f

The End We Start From - Megan Hunter En kvinna i London är på väg att föda sitt första barn. De vet att vattnet stiger, men det sker snabbare och mer okontrollerat än vad någon kunnat ana. Staden utryms, de ger sig iväg för att hitta en säker plats men ingen är säker. Sjukdom härjar, mänsklighetens sämsta sidor kommer fram i nöd och det är inte lätt att ta hand om ett litet barn när världen som vi känner den är på väg att gå under.  Med korta och precisa stycken bygger Megan Hunter i sin romandebut upp en mild och dov beskrivning över världens undergång. Det poetiska språket och frånvaron av stora persongallerier, personerna har enbart en bokstav som namn, och fokus på det mänskliga beteendet är ett väldigt spännande berättargrepp för e dystopi. det handlar om mänsklighet i allmänhet och moderskap i synnerhet. det handlar ändå om kvinnans kamp att ta hand om sin son Z, hennes funderingar över hans uppfostran, tankar på att han aldrig kommer känna en annan värld än denna förä