Kulturloggen

Den ensamma staden - Olivia Laing
När Olivia lämnar England för kärleken i New York, och han hinner ångra sig innan hon knappt kommit fram, så är den där. Ensamheten. Den där speciella ensamheten som man känner på platser där man är ensam bland massor av människor, ensamheten i en storstad där alla är på väg till eller ifrån sitt. Olivia vänder sig till konsten och finner både tröst och nya aspekter av ensamheten samt även helt nya sätt för människor att mötas på. Det handlar om stora konstnärer som Andy Warhol och Edward Hopper, det handlar om konstinriktningar samt språkfilosofi och boken är en rejäl stadsvandring i New York. 
För en konstvetare och kulturvetare av alla dess slag som dessutom inte kan få nog av resor så är detta så klart en våt dröm. Att tolka New York-knutna konstnärer genom temat ensamhet är helt genialiskt, otroligt häftigt! New York får ändå fortfarande räknas som konstens huvudstad i världen, i alla fall när det kommer till den moderna, med tanke på att allt fo…

Är man konstintresserad är det inte alltid lätt att gå och titta på konst, beroende på var man bor. Även om man har sett sina favoriter så ser man dem gärna igen men man kanske inte har vägarna förbi Paris eller London. 

Modern teknik gör det mer och mer möjligt att uppleva konsten på håll. Det har gjorts flera lyckade föreställningar med filmatiserade guidningar till några av våra största museer i världen, där man till och med får uppleva bakom kulisserna. En utställning som jag nu ser fram emot är "Från Monet till Cézanne" som kommer till Halmstad arena till våren. Enorma projiceringar av Renoir, Monet, Cézanne och många fler skjuts upp på stora skärmar i enorm upplösning som visar penseldrag, färg och teknik på ett sett vi aldrig upplevt konst förut. Med ljud dessutom! Se den här otroligt häftiga introduktionsfilmen så förstår ni vad jag menar!
Utställningen öppnar 19:e maj på Halmstad arena och för 150kr kan man avnjuta detta häftiga projekt. Se mer information på Desti…

...eller så är i alla fall tanken. Men det är inte Dubai den här gången utan det största emiratet Abu Dhabi som sedan 70-talet haft funderingar på att bygga en gigantisk Mastaba, alltså föregångaren till de Egyptiska pyramiderna. Den ska bli 150 meter hög, Cheopspyramiden som är Egyptens högsta är dryga 136 meter hög som jämförelse. Vad som är spännande med det här projektet är att byggmaterialet ska vara gamla oljefat i olika färger, för att återskapa en känsla av den arabiska mosaiktraditionen. 410 000 fat beräknas gå åt till det här. 

Dock har man ännu inte börjat bygga men man verkar ha utsett en plats och testat lite prototyper. Det kanske mest intressanta är att konstnären bakom detta jätteverk är känd från andra jätteverk, nämligen Christo. Ni vet han som klätt in saker i tyg, som till exempel Reichtag i Berlin och det var även han som satte upp de älskade och hatade orangefärgade portarna i Central Park i New York. 
Läs mer och se fler bilder på Christos hemsida.

KjARTan Slettemark
"Ont ska med konst fördrivas"
Konsthallen, Skövde Kulturhus
13 december 2014 - 15 februari 2015


Skövde Kulturhus 50-årsjubileum börjar lida mot sitt slut och i konsthallen avslutas året med en utställning med den norsk-svenske konstnären Kjartan Slettemark. Nasjonalmuseum i Oslo håller just den första retrospektiva utställningen sedan konstnärens död 2008 och finns alltså nu, i en omarbetad och nerskalad version där hans senare verk fått lite mer uppmärksamhet, att beskåda på Skövde Kulturhus.

Kjartan Slettemark var aktiv inom konstvärlden i över 50 år. Hans tidiga år präglas av samhällskritisk och politisk konst. Starten för hans karriär kom 1965 med verket "Ur rapport från Vietnam: Barn översköljs av brinnande napalm" där han skildrar barn som bränns till döds av amerikanernas attacker under Vietnamkriget. Kjartan blev snabbt ämne för diskussion i norsk media och hatattacker emot honom och hans verk gjorde att han blev svensk medborgare efterso…

Konstnären Diemut Strebe fick en unik chans att jobba med ett ganska makabert material, biologisk vävnad. Vad hon gjorde med chansen? Skapade en levande replika av Vincent van Goghs öra så klart!



Hur då undrar ni? Jo hon hade tillgång till ett mycket unikt fotografi av det öra som enligt legenden ska ha skurits av av artisten själv. Därefter skrevs ett öra ut via en 3D-printer som sedan skapade en gjutningsform. Hon hade även hittat ett frimärke i Paris som den berömde konstnären van Gogh ska ha slickat på men det kunde inte verifieras. En släkting till van Gogh, som har en 16-del DNA gemensamt med konstnären, ställde upp på att donera sina gener. DNA blandades så med lite andra biologiska ingredienser, lades i formen i ett år och nu finns örat att skåda på ZKM i Karlsruhe i Tyskland. Verket har fått namnet Sugarbabe och det sägs att konstintresserade lade bud på det redan under odlingsprocessen. 
Läs mer om det på Wired. 

Jag har på senare år blivit väldigt konstintresserad och har rest runt jorden och tittat på massa konst. Jag vet inte riktigt vilket som kom först, hönan eller ägget, alltså om jag blev så intresserad av konst för att jag råkade vara på väldigt konstberikade platser eller om jag åker till platserna just för konstens skull. Antagligen lite av båda. 

Sedan gillar jag ju katter väldigt mycket. Vad har det med något att göra undrar ni då och vad vill jag komma till? Jo jag kom som av en händelse in på en sida om kattkonst, FatCatArt, som jag tycker är himla festlig. Det är en rysk sida där man på ett väldigt seriöst sätt infogar en tjock katt i känd konst. Jag tycker att det här är hysteriskt roligt samtidigt som det är väldigt snyggt gjort. Här är några favoriter:





Snart kommer de dessutom öppna en webshop där man kan köpa bilderna som posters, kan bli riktigt roligt.

Lou Ros är en ung lovande och självlärd konstnär från Frankrike vars verk påminner mycket om Jenny Saville. Han föddes 1984 och började sin karriär som graffitimålare under tonåren och har sedan tagit sina målningar till duken där han arbetar i akryl. I hans tidigare verk ser man klart att han kommer från gatukonstens värld då hans målningar nästan gränsar mot en serietecknad stil. Med tiden har han utvecklats tydligt och tagit sig an ett annat uttryck.






Hans målningar är ofta fragmenterade och flyktiga och inte alltför sällan med erotiska eller bisarra inslag. Inte egentligen för att provocera utan på ett väldigt neutralt sätt. Endel kritiker tycker att hans tavlor är fega då han inte fullföljer målningarna då han kommer till avancerade moment i måleriet och endel tycker att det är det som gör tavlorna speciella. Blandningen mellan det råa och fragmenterade ger tavlorna ett speciellt liv. Spännvidden från de rika detaljerna till det suddiga lämnar mycket till betraktaren, ett tomrum …

Den 24:e Juli 1860 föddes Alfons Maria Mucha i Invancice i dåvarande Österrike-Ungern. Med sin förförande konst, föreställande eleganta kvinnor med svallande hår målade med fantastiska färger, skulle han komma att bli Jugenstilens (känt som Art Nouveau i de flesta delar av världen) mästare. 
Mucha ska ha imponerat med sina teckningar redan från tidig ålder, dock bestämde han sig inte för att ägna sitt liv åt konsten förrän han en eftermiddag såg Barockmästaren Umlauf arbeta på en fresk i en lokal kyrka. Mucha ansökte till konstakademien i Prag och kom in. Dock fick han höra från sin lärare att det finns många artister men lite pengar och att han borde hänge sig åt något han kunde bli bättre på. 
Men Mucha gav inte upp, år 1881 började han arbeta på en firma i Wien, som skapar scenografi åt teatrar, vid namn Kautsky-Brioschi-Burghardt. Där stannade han i två år men efter en omfattande brand på teatern fick han sluta och flyttade till Prag för att restaurera familjeporträtt och för att…

Toshiko Horiuchi MacAdam heter en dam i Japan som har designat mycket roliga och färgglada lekparker - de är helt fantastiska och helt virkade! Bakom detta så ligger det verkligen ett otroligt arbete - jag antar att flera timmar av tänkande och provvirkande har lagts ned för att komma fram till de fantasifulla formerna och färgerna. Och att göra det säkert för barn att leka i måste ju ha tagit mer än femton minuter att lista ut om man säger så.

Hon virkar alla lekplatser för hand. Till vissa delar är hon tvungen att använda en maskin för hållbarhetens skull. Lekparken “Woods of Net” Pavilion vid Hakone Open Air Museum i Japan tog ett år för henne att slutföra - inte så konstigt kanske?












Vilket imponerande arbete och vilken rolig idé. Det slår vilket bollhav som helst - det är en sak som är säker. Härligt också att kunna uttrycka sin konstnärliga ådra på ett så konkret och användbart sätt.
En längre intervju med konstnären på engelska kan ni hitta här.


Cecilia


Bildkälla: my modern met, T…

Då jag fick reda på att böckerx3 skulle förvandlas och bli en kulturblogg så kände jag att jag genast ville vara med och skriva. Och vem är då jag?

Jag heter Cecilia och är uppvuxen i Värmland men bor numer i Västra Götaland - omgiven av slätter och bokälskande vänner. Dock så har aldrig böcker varit min grej - blir jag bannlyst nu tro? 
Det kan hända att jag då och då tar mig an en bok i hängmattan eller under en flygresa men det jag verkligen är intresserad av är konst. I alla former. Ett annat intresse är textilt hantverk och även såklart textil konst - vart nu gränsen dras mellan dessa två? Kanske ett intressant inlägg?
Jag är själv konstnär och driver ateljececilia.se och säljer även mina alster via signerat.se. Jag finns även på facebook om ni skulle vara intresserade av att följa mig där. Jag har målat så länge som jag kommer ihåg och valt att satsa mer på det det senaste året i form av utställningar, webgalleri och har även funderingar på att starta kursverksamhet i intuitivt…

I höstas var det inga glada miner i Skövde då Postens utlämningsställe lades ner i stan och så stängde kulturhuset i ett halvår för renovering av entrén vilket så klart innebar att även stadsbiblioteket stängde. Men så i lördags öppnade de äntligen igen och som sann kulturnörd var jag så klart på plats. Biblioteket i sig hade inte ändrats något men uppslutningen var ändå enorm då många ville låna böcker. Även konstgalleriet hade öppet utan att ta någon inträdesavgift så många med oss passade på att ta en tur även där bland foton, installationer och konst av bland andra Siri Derkert och Ernst Billgren. Den nyöppnade restaurangen/kafeterian bjöd på liveuppträdanden av musiker och så klart även på god mat. Det här kan nog bli riktigt bra, jag hoppas att uppslutningen till kulturhuset fortsätter och att det inte kommer att vara helt tomt nästa gång man kommer in.