Kulturloggen

Det har knappats undgått någon att Göteborg snart firar 400 år, det byggs nya broar och det planeras linbanor. Och det kommer ut böcker. I den lilla bokhandeln Lohrs pocket vid Landala torg tränger sig många sensommarkvällsfirare in i lokalen för att höra mer om den nya boken om Göteborgs historia. Det är Historiska media som gett ut boken och bakom den står de väl pålästa bröderna Tomas Andersson och Peter Sandberg. Deras bakgrund är arkeologi och ekonomisk historia och de har rötter i Göteborg. Hur har de så valt att angripa ämnet? De börjar  på 1600-talet i Kongahälla och tar sig ända in till Sannegårdens Sushihak. Nej, det är inte ett verk i tio band. Det är en bok som är rikt illustrerad med historiska bilder blandat med Anderssons egna. Det är en bok som gör nedslag i historien med utgångspunkt i guldkorn författarna valt och berättelser de själva brinner för. Det blir lite kinamat, lite musik och ett och annat bryggeri.

I samarbete mellan Göteborgs Litteraturhus och Stadsbiblioteket har man bjudit in den marockanske författaren Abdellah Taia till Kulturkalaset att samtala med Mara Lee. Han är klart överväldigad över uppslutningen och inbjudan, svenskar är så snälla mot honom fastän han inte gjort nåt speciellt för att just Sverige ska vara det, och han tackar det första han gör. I sin senaste roman,  Ett land att dö i, är något så ovanligt som en brevroman. Taia förklarar att han tanken började gro hos honom redan på tidiga 90-talet då han var på besök i Rabat och mötte en kvinna som bad om hjälp med att skriva ett brev till kungen om vilken misär hans medborgare lever i. Han insåg hur mäktigt brevet är, då till och med de som varken kan läsa eller skriva vet dess syfte. Han kunde inte riktigt släppa tanken. Han får så läsa upp ett av breven i sin bok, ett brev från huvudpersonen, som är en ung homosexuell man, som skriver och anklagar sin mor för sin misär. Han läser det på franska, som för vis

Dag tre inleds med oväder av ett helt annat slag, nu är det åska och skyfall som sätter stopp för dagens första artister när starten återigen får skjutas upp. Det känns ändå som om det är ännu mer folk denna sista dag är föregående två.  Popsnöret från Norrköping, Markus Krunegård , får agera uppvärmning i det stundande regnet. Det har varit tyst om honom ett tag så har nästan hunnit glömma bort honom. Han svävar mellan härlig pop med fina texter och nästan lite tramsigt högmod, men jag tycker ändå att det är fint, för att jag blir glad. Kanske lite fantasilöst att ta upp Miriam Bryant på scen och köra exakt samma duett som föregående dag, många ser väl ändå båda akterna när det är festval, men okej.  det är väldigt effektfullt med ballonger och konfettiregn under en spelning, men jag är lite kluven. Little Jinder bjuder i alla fall på en personlig show med både gammalt och nytt. Det är lite teknikstrul och borttappande av mickstativ men det gör liksom ingenting när hon tar d

Som något av ett straff för första dagens perfekta väderlek startar dag två på årets Way out West med storm. Starten av festivalen får skjutas upp, flera akter ställs in och det är lite osäkert om det ska gå att få ihop dagen. Men klockan 14 slås ändå grindarna upp och de inställda akterna får nya starttider senare under festivalen.  Först ut och nog bäst för dagen är glädjespridaren Timbuktu . Han säger att Göteborg är hans favoritstad, hans dotter är med för första gången i publiken och han får publiken att gunga. Han kör sina stora hits så klart men väljer ändå bort sina tolkningar från Så mycket bättre, vilket jag verkligen respekterar. Det blev en riktigt bra start på dagen, trots att bandet i övrigt har lite märkliga kostymer påsig.  Göteborgs egen storstjärna Miriam Bryant inleder sin spelning med att kalla Slottsskogen för Slottsskogsparken och många av oss undrar nog om hon verkligen är från Göteborg, men med det går ganska snabbt att förlåta henne för hon är ju fanta

Sommaren 2018 har slagit rekord i många kategorier, värmebölja i flera månader har satt sina spår även i Slottsskogen, gräset är torrt och nästan obefintligt. Men det är också väldigt skönt att kliva in på första festivaldagen i strålande sol, stämningen är avslappnad och humöret är på topp. Det känns overkligt att det är dags igen. Svenska Sarah Klang gjorde ett bejublat framträdande i föragående säsong av På spåret och i år får hon  inleda min och många andras festival. Det blir direkt trångt på Linnéscenen. Hennes röst bär långt utanför tältet, för det är synd att ställa sig under tak när man kan sitta utanför och dricka öl i solskenet. Det blir en samlad spelning och det känns som att Sarah stått på scen hela livet, hon är helt klart ett namn för framtiden.  Amerikanska Grizzly Bear går upp på Azalea 15:30 och inleder med ett "Good morning" och ja, jag antar att det är morgon i USA. Bandet har fångat mig med sin sångtunga musik och live gör de mig inte besviken

The Lobster Regi: Yorgos Lathimos Manus:Yorgos Lathimos, Efthymis Filippou I Rollerna: Colin Farrell, Rachel Weisz, Olivia Colman, John C. Reilly, Ben Whishaw m.fl. Finns på Netflix.  I en nära framtid är det olagligt att vara singel. Reglerna i The City är stenhårda, alla granskas. Singlar skickas till ett hotell där man ska ha hittat en partner inom 45 dagar, annars förvandlas man till ett djur och förvisas till skogen. Om man på den dagliga jakten fäller vildar får man extra dagar. Och så finns det så klart rebeller i skogen. David (Colin Farrell) anländer till hotellet med sin hund, dagarna börjar ticka och hans tafatta resa till att hitta en partner tar många märkliga vändningar och han träffar flera lustiga vänner. Han väljer att bli en hummer om han inte lyckas, för den lever i hundra år och är fertil livet ut.  Det här är något av det märkligaste jag har sett, en komisk dystopi. Skådespelarna är fantastiska, alla från Farrells känslolösa huvudkaraktär till han

Året är 2044. Jorden är förstörd, människor lever i misär. Många flyr verkligheten via internet och virtuella världar. Wade Watts spenderar nästan all sin tid där. Han bor i en husvagnspark och går i skolan via nätet då det inte finns några jobb. Han loggar hellre in i The Oasis för att möta sina vänner i denna enorma virtuella värld. Men en dag kommer nyheten om att spelets skapare har dött utan arvingar, han har programmerat in en tävling i sitt spel och den förste att lösa denna kluriga gåta får ärva allt. Vem ska det bli? Nu har den här boken några år på nacken, den kom 2011, så vissa saker kanske känns lite inaktuella för 2044 men det är okej. För en person som spenderat otaliga timmar med spel som World of Warcraft är detta något av en guilty pleasure och för alla som minns 80-talet så är det en riktig nostalgitripp i och med alla referenser till film, musik och spel. Boken har jämförts med Kalle och chokladfabriken men jag skulle nog hellre vilja påstå att den liknar någon