Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Visar inlägg med etiketten Jessica Schiefauer

Starkt om förövarens anhöriga

När hundarna kommer - Jessica Schiefauer
Det börjar med en Tors hammare och en till synes oskyldig musiksmak. Hakkors i läroboken och gliringar till de som är udda. Det slutar med mord. 
Ester har aldrig varit med en kille, hon känner att det är för sent för första gången. Hon är en mönsterelev men tycker också om att umgås med kompisarna, nere vid badplatsen. Vattnet.  Så träffar hon Isak och upplever den första kärleken. Allt förändras, allt ska komma att förändras ännu mer. Före och efter. Isak och Ester. Anton. Simon. 
Som 80-talist är det självklart att man minns mordet på John Rohn, kilen som misshandlades till döds av nynazister. Han var året äldre än mig och nynazisterna fanns även där jag växte upp. Jessica Schiefauer och John Rohn växte upp på samma ställe, hon minns familjen och händelsen och hon har skrivit en bok inspirerad av händelserna som tyvärr är minst lika aktuell idag, 20 år senare. 
Schiefauer har valt att skildra de anhörigas vånda, deras ångest över att de har …

Pojkarna - Jessica Schiefauer

De tre fjortonåriga flickorna Kim, Momo och Bella är bästa vänner. De sover över hos varandra och står enade mot de elaka pojkarna i skolan. Bella har ett växthus och hon är oerhört intresserad ad sina växter. Hon har tjocka trädgårdsböcker och köper växter från utlandet. En dag får hon en växt hon inte beställt och som hon inte känner till. Blomman tillverkar en nektar som flickorna dricker av och de förvandlas till pojkar. 

För visst har vi väl allihop någon gång funderat på hur det skulle kännas att vara det andra könet och vad man i så fall skulle göra om man fick chansen för en dag? Det är ett spännande tema och vad är inte bättre än att flickor i sina mest känsliga år får uppleva detta. 
Schiefauer har en tendens att lyckas beskriva det vardagliga på ett fenomenalt sätt med sitt underbara språk. Jag blir gång på gång indragen i enskilda stycken, men det håller inte riktigt hela vägen. Jag känner tyvärr inget för karaktärerna och tycker ärligt talat att eskapismen till den manli…