Kulturloggen

Sagobak - Josefin Ambring

När jag var liten, sisådär 7-9 år, fanns det enbart två typer av böcker som jag lånade på biblioteket och det var Så funkar det-böckerna (helst den om kroppen men var den utlånad dög det med de andra) och så fanns det en bok med godisrecept som jag inte minns namnet på (spiralinbunden med tecknade barn på framsidan) men jag fick aldrig baka något godis. Josefin Ambrings kombinerade sago- och bakbok för mig rakt bakåt till min barndoms godisbakardrömmar. 
Rödluvan åker buss, Guldlocks tre björnar åker och shoppar, Snövit är nöjd med sin snabba internetlina och Askungens styvsystrar startar aktiebolag. Dessutom har de allihop något gemensamt, de gillar att baka. Ambring har moderniserat flera klassiska berättelser men ändå lyckats behålla kärnan i sagorna. Om man är välbekant med sagorna kan man som läsare både hitta tydliga kopplingar som lite mer dolda hintar till de klassiska sagorna. Har man inte så bra koll så gör inte det något utan man får sig en rolig b…

Flickan vid glastornet - Erika Vallin

Asrin är 12 år och bor med sin farmor i Stockholm, hennes föräldrar är försvunna. Intet ont anande släpas hon en kväll med till ett förfallet hus på Djurgården där hennes liv för alltid förändras. Hon går på den så kallade matteklubben, möter sina nya vänner Lima och Max och hon får reda på att det finns en värld bortom den vi lever i, en värld bakom de tre speglarna. Men vad är hennes roll i det här? Kan det vara så att hennes föräldrar inte är döda? Och vem är flickan hon skymtade i spegeln, som är så lik henne själv?
Det här är en fantastiskt spännande äventyrsberättelse i bästa Narnia-, Harry Potter- och Cirkelnanda. Det handlar om ungdomar med speciella förmågor och en hemlig värld som är parallell med vår egen. Det må saknas en del av Harry Potter-böckernas stämning och charm och en del av den här riktiga igenkänningskänslan från de komplexa karaktärerna i Engelsforstrilogin men den är ändå på god väg. Det är trots allt en klassisk fantasi, …

Förläggaren Niels Jákup Thomsen berättar att mycket litteratur varit på danska, både skönlitterärt och skolböcker. Det är bara de senaste årtiondena man börjat trycka böcker på färöiska. Författarinnan Marjun Kjelnæs kände sig som en utkantsmänniska då hon fick läsa om Laura Ingalls på danska i stället för sitt språk. Samma sak gäller Grönland, berättar författarinnan Julie Edel Hardenberg, fast där är det än mer komplicerat då man kan tala om flera språk på Grönland. Var det bättre på Island? Själv läste jag Kalle Anka på danska, och jag är född på 80-talet, även om det självklart fanns barnböcker på isländska.

Den isländska författarinnan Gerdur Kristny tycker att det är viktigt att barn kan känna igen sig i barnböcker.

Thomsen berättar att skolorna på Färöarna har bibliotek och det finns ett fåtal bokhandlar. För att nå ut till befolkningen har de en bokklubb där hela 16 000 av Färöarnas 48 000 invånare är medlemmar och får böckerna skickade till sig, vilket jag tycker låter hel…

Paret Ajvide berättar om sin nya barnbok, nu är vi igång!

Jag har nog berättat för er ungefär hundra gånger att jag började läsa först i mina sena tonår och att jag således helt missat barn- och ungdomsböcker. Jag tar dock igen det här genom att vara oerhört intresserad av just den typen av böcker så här kommer några böcker jag är sugen på från höstens utgivning:

Opal ger ut en ny bok av Erebos-författarinnan Ursula Poznanski. Den här gången handlar det inte om Datorspel utan om rollspelare och den heter Saeculum. 
Lauren Olivier har skrivit en bok för något yngre ungdomar, Liesl & Po har inslag av klassisk saga, Neil Gaiman och C.S. Lewis. Den kommer ut i oktober hos Bonnier Carlsen

Jag blir faktiskt lite nyfiken på Rubinröd av Kerstin Gier. Feel good-fantasy med värme, humor och normala tonårsbekymmer utlovas och kommer ut i augusti hos Bonnier Carlsen. 
Ungdomsförfattaren Lina Forss och fantasyförfattaren Niklas Krog ger ut en kärleksroman vid namn Turk och Timotej: En natt, även den hos Bonnier Carlsen och utkommer i september. 
Kurt Co…

En pojke, som letar fynd till sin kapsylsamling, hittar en borttappad sak på stranden. Man vet inte riktigt vad det är för något och ingen vill riktigt kännas vid den. Pojken kan inte annat än försöka hitta den borttappade sakens egentliga plats i världen. 

Shaun Tan har i sin tredje bilderbok på svenska skapat en berättelse om att människor är väldigt upptagna, så upptagna att de bara ser sitt och sina. De som solar på stranden där saken hittas ser den inte, pojkens föräldrar ser den inte ens när den är intryckt i deras lilla vardagsrum. Det är alltså en ganska sorglig berättelse om en sak som inte hör hemma någonstans och som ingen verkar sakna eller bry sig om. Samtidigt är det en rolig berättelse, eftersom saken är helt gigantisk och dt blir näst intill komiskt när folk inte lägger märke till den. Det är en något surrealistisk berättelse där man själv hela tiden ser den här borttappade saken i bilderna men man vet inte riktigt vad det är. Men det är också en berättelse som värmer…

En elev på gymnasieskolan i Engelsfors tar livet av sig på en av skolans toaletter. En röst har tvingat honom att krossa en spegel och skära sönder sin arm. Sex omaka tjejer förs ihop av en kraft och de inser att de är speciella, de är de utvalda. 

Ja jag är antagligen sist ut med att läsa den här boken, så ni vet säkert vad den handlar om redan. Den handlar om häxor men den handlar även mycket om olika typer av relationer och om hur det är att vara tonåring. Jag tycker att Mats och Sara lyckats fantastiskt bra med att skildra olika typer av uppväxter och olika typer av karaktärer och relationer. Det finns den mobbade, tjejen som är lite för lättfotad och som dricker lite mycket, gothtjejen som lever ensam, den ytliga och populära tjejen, tjejen som blir kär i sin lärare och så vidare. Även olika typer av famijeförhållanden skildras så som elak styvpappa, ensamtående ung mamma med flera. Jag slungades rakt bakåt till högstadie- och gymnasietiden, skildringarna är mycket trovärdiga. 
…

De tre fjortonåriga flickorna Kim, Momo och Bella är bästa vänner. De sover över hos varandra och står enade mot de elaka pojkarna i skolan. Bella har ett växthus och hon är oerhört intresserad ad sina växter. Hon har tjocka trädgårdsböcker och köper växter från utlandet. En dag får hon en växt hon inte beställt och som hon inte känner till. Blomman tillverkar en nektar som flickorna dricker av och de förvandlas till pojkar. 

För visst har vi väl allihop någon gång funderat på hur det skulle kännas att vara det andra könet och vad man i så fall skulle göra om man fick chansen för en dag? Det är ett spännande tema och vad är inte bättre än att flickor i sina mest känsliga år får uppleva detta. 
Schiefauer har en tendens att lyckas beskriva det vardagliga på ett fenomenalt sätt med sitt underbara språk. Jag blir gång på gång indragen i enskilda stycken, men det håller inte riktigt hela vägen. Jag känner tyvärr inget för karaktärerna och tycker ärligt talat att eskapismen till den manli…

Arteil Krill är 15 år och bor med sin pappa i den lilla byn Gopnyk. Han tränar svärdsteknik med en tränare som hans pappa anlitat men han vet nog inte riktigt varför. En dag hittar han ett magiskt svärd som leder till att han måste fly. Hans tvillingsyster, som försvann 10 år tidigare, kommer och hämtar honom genom en portal och de beger sig till en parallell värld, mot staden Morwhayle, där en hel del nya varelser, magi och även ondska väntar.

Första delen i trilogin om Morwhayle bjuder på mycket action och mycket spänning. När man skriver fantasy för åldersgruppen 9-12 riskerar man naturligtvis att jämföras med Harry Potter, vilket man kanske kan göra med tanke på att de ska återuppväcka en ond magiker och att det är barn som är huvudpersonerna, men mycket mer än så har de inte gemensamt. Läsaren får möta en stor drake, varulvar, demoner, odöda och en hel del andra varelser som är både intressanta och läskiga. Jag tycker nog att det är lite för få kvinnor med i handlingen, systern …

Jag fortsätter min ALMA-utmaning med den amerikanska pristagerskan 2006 Katherine Paterson. 

Jess lever i en fattig familj i en småstad i USA. Han har enbart systrar, älskar att springa och att rita. Precis innan han ska börja i fjärde klass flyttar en familj in i det förfallna grannhuset och de har en dotter som heter Leslie. Hon är ingen vanlig tjej, hon har byxor, gillar också att springa och älskar att läsa berättelser om valar och prinsar. Tillsammans flyr de från mobbare, oförstående föräldrar och irriterande småsystrar ut i skogen och till det påhittade riket Terabitia. Hela världen ligger för deras fötter, tills en dag då det otänkbara händer. 
Jag gillar verkligen Jess, han är en smart och härlig pojke. Leslie är även hon en skön tjej. Tyvärr är mobbning en del av många barns vardag, men Paterson har inte skapat en statisk mobbartyp utan den värsta, Janice, visar mänskliga sidor när hon försöker berätta om sin fars misshandel för sina vänner. Överlag är alla karaktärer väldigt …

Nu har jag läst den första boken i min utmaning angående ALMA-pristagare som jag skrev om tidigare i veckan. Jag började lite lätt med en bilderbok av japanen Ryoju Arai som delade priset 2005 med Philip Pullman.

Den här fantastiska boken handlar om en man som ska ut och åka buss. Han väntar och väntar medan både det ena och det andra åker förbi hållplatsen, men ingen buss. När han väntat hela dagen och hela natten kommer bussen men då är den helt fullsatt och mannen har väntat i onödan. En riktig Becketthistoria som Lotta Olsson uttryckte sig i förra söndagens DN där mannen väntar och väntar på Godotbussen som aldrig kommer.

Bilderna är fantastiska, färgglada men inte det minsa gulliga. Historien ser i och för sig ut att utspela sig i ett ökenlandskap men det dyker upp alla möjliga typer, en gubbe med sombrerohatt på häst, en apa som åker med en lastbil, ett helt gäng som har fest. Jag älskar hur sidorna byter färg efter tiden på dygnet, mörkblått på kvällen, svart på natten, vitt …

På tisdag är det åter dags för utdelning av barn- och ungdomspriset ALMA som delas ut till Astrid Lindgrens minne. Det är ett relativt nytt pris då det började delas ut 2002 efter att Astrid Lindgren gått bort, men jag vågar påstå att det snabbt fått hög status inom litteraturvärlden. DN:s Lotta Olsson skriver i dagens söndagsbilaga om tidigare vinnare. 

Hon som jag anser att Philip Pullman, som var en av två pristagare år 2005, är den bäste hittills. Fast det kan, från min sida, bero på att jag inte läst något från de andra. Tre av pristagarna faller mig genast i smaken:
Ryoji Arai, Japan, 2005 Den här japanske illustratören, som delade priset med ovan nämnde Pullman, lyckades stjäla hela showen vid prisutdelningen 2005 genom att komma 20 minuter för sent iklädd rosa skjorta och röd kavaj. Bilderboken När kommer bussen? beskrivs av Lotta Olsson som en sprallig Becketthistoria och jag bara måste få bläddra i den. 
Katherine Paterson, USA, 2006 Den mest kända av Patersons böcker, Bron till …

Maj-Britt är 8 år och bor ihop med sina knasiga föräldrar och lite smått knäppa lillasyster Juni. Hon har inte så många kompisar och tycker inte att någon förstår henne. När hon en dag stöter på pojkflickan som flyttat in i grannhuset och kallar sig Mars-Britt blir tillvaron sig aldrig lik igen. Mars-Britts mamma är jättesnäll och de har en stor hund som skrämmer bort elaka pojkar. De blir genast bästisar och en del galna äventyr, som leder till både sjukhusbesök och polisbesök, sätter igång. 

Holtarnas barnboksdebut är en fantastisk liten historia som ger utlopp för allt det där som busiga barn så gärna vill göra. Maj-Britts mamma tillverkar leksaker som ger kompisen en stöt och sedan fastnar hon i en linbana som pappan hängt från ett fönster på övervåningen och ut i ett träd. Vilken 8-åring gillar inte sånt? Situationerna löser sig alltid på bästa sätt utan att bli moraliserande. 
Illustrationerna är fantastiskt fina, dock kan jag känna att de ibland är lite felplacerade. Ibland komme…