Kulturloggen

Francesca - Melina Marchetta

En morgon går Francescas mamma inte upp ur sängen. Francesca får gå till skolan utan att ha plågats av sin mammas töntiga låtar på morgonen och mamman försvinner bort allt mer. Samtidigt får Francesca ta allt mer ansvar för sin lillebror, för hushållet och för sig själv. Som om inte det vore nog så är hon helt ny på skolan, en före detta pojkskola som precis öppnat för tjejer och som kanske inte riktigt anpassat sig för tjejerna än. Hon saknar sina gamla vänner, hon saknar sin mamma och hon försöker passa in. Men kanske finns det hopp om ny vänskap, och kanske även för lite kärlek?
Marchetta har i den här boken målat upp flera dynamiska karaktärer att följa, lära känna och älska. Ungdomarna står så klart i fokus men jag tycker nog ändå att de vuxna är något mer engagerade i den här romanen än i Jellicoe Road. Speciellt mamman Mia, som i bokens nutid är väldigt frånvarande, känns som en fantastisk vuxen före sammanbrottet som skildras genom Francescas minne…

De första 50 sidorna fattade jag ingenting. Jag började om, läste om vissa sidor och fattade inte mer för det. Jag slutade läsa om och bestämde mig för att bara fortsätta och se om det artade sig. Det gjorde det. Helt plötsligt är jag inte längre det minsta förvirrad utan är helt inne i historien.

Taylor går på Jellicoes internatskola som ständigt är i territoriekrig med Jellisarna och kadetterna. Hon blev lämnat på 7-Eleven av sin mamma som 11-åring men har funnit en modersgestalt i Hannah som hjälper till på skolan. Taylor verkar ha ett förflutet med kadetternas ledare Jonah Griggs, hon tvingades se på när Eremiten valde att ta sitt liv och en seriemördare härjar i området. 22 år tidigare skedde en fruktansvärd bilolycka på Jellicoe road, kan den ha något med Taylors förflutna att göra?
Det är ett ganska avancerat nät av händelser som Marchetta bygger upp och läsarens slängs helt skoningslöst in i det någonstans mitt i, därav min förvirring i början. Jag är enormt fascinerad av hur…