Kulturloggen

Det tar bara några sidor för mig att fastna totalt i den här boken, och jag ska nu försöka förklara varför.  Det är ett antal forskare som diskuterar vetenskap, och jag blir på något sätt indragen och jag blir en av dem.Vi diskuterar allt från att havet och himlen inte är blåa till världens minsta byggstenar. Vi kommer in på hur vi kan tala om sådant som vi inte kan se med blotta ögat och vad ljus egentligen är. Är det vågor? Är det partiklar? Forskarnas åsikter går isär. Hur kan vi egentligen veta något om världen och räcker vårt språk verkligen till för att förklara allt som finns? För mig som läst både språk och filosofi är detta ren och skär porr. Jag sitter där och får en känsla av att sitta och fika med Einstein och hans relativitetsteorier. Eller som i den här delen: Om vågfunktionen vet man detta: av någonting är den en fullständig beskrivning. Av verkligheten? Av vetenskapens kunskap om verkligheten? Av vad det någonsin kommer att vara möjligtför en människa att ta reda på

Dario Fo är en Italiensk dramatiker som tilldelades Nobels litteraturpris 1997 med motiveringen: " som i medeltida  gycklares  efterföljd gisslar makten och upprättar de utsattas värdighet " I x 4 får vi ta del av fyra av Fos tidiga verk, fyra stycken enaktare med inslag av hans typiska trassel och missförstånd bland karaktärer av olika klass.  Målarna känner ingen längtan Ett drama där två målare tror sig ha dödat en man, som till synes egentligen är en vaxdocka. Scenariot blir mer och mer invecklat då den ene målaren låtsas vara dockan för att komma ur knipan... Inte alla tjuvar kommer för att stjäla En tjuv tar sig in i ett hus för att stjäla dyrgripar, men hamnar i stället mitt i ett otrohetsdrama. När frun till den otrogne mannen kommer hem tvingas tjuven låtsas vara älskarinnans man och karusellen är igång... Lik till salu Några svindlare försöker lura folk på pengar som kommer in på det lokala värdshuset. Men vem är det som lurar vem? Den nakne mannen och ma

Böckerx3 har återigen tilldelats det prestigefulla bloggpriset Beautiful blogger award, den här gången från Monika Häägg . Här är mina svar på de frågor som r med den här gången: Ta upp närmaste bok och slå upp sidan 18, rad 4. Vad står det där? "Mama!, Mama! she says, trying to crawl in Miss Leefolt's lap Vad var det senaste då såg på TV? Scrubs Bortsett från datorn, vad hör du just nu? Scrubs på TV  När var du senast utomhus och vad gjorde du då? Cyklade hem från gymmet i morse Vad har du på dig? svartvitrutiga pyjamasbyxor och svart farfarströja Vilken var den senaste filmen du såg? Rosens namn Skulle du överväga att flytta utomlands? Har egentligen bott utomlands i över 20 år, men kan tänka mig något varmare ställe än det Sverige Jag har redan delat ut mina kandidater, som återfinns här . 

Det finns tre saker som jag lägger märke till och som intresserar mig när jag läser den här diktsamlingen av den sydkoreanske poeten Ko Un. Det första är naturskildringarna och skildringarna av den sydkoreanska miljön. Jag låter en dikt tala för sig: Vid vägen ser en råbock lugnt på månen i ett vattendrag Det andra som intresserar mig är de vardagliga inslagen och insynen i sydkoreansk kultur: En vårkväll hörs ett barn som gråter En höstkväll hörs någon klappa tvätt Här är en plats där folk lever för fullt.  När jag gick förbi fältet som de hade gödslat med sin egen skit bugade jag spontant i vördnad Det tredje, och det jag gillar allra mest, är Ko Uns sätt att ge döda ting liv. Här är några exempel: Träden ser på mig  när jag går hem * "Jag har kommit, käraste, den tunga vintern är förbi" Hans hustrus grav ler stilla Det finns egentligen hur mycket som helt att prata om gällande Stundens blomma , och jag gillar det. Jag har fortfarande lite svårt för att jag vet a

Jag ger mig på lite modern svensk poesi igen, trots min minst sagt bakåtstegande upplevelse som jag skrev om här .  Den här gången var det dags för Anna Hallbergs Friktion . Och jag tycker ungefär samma sak även om den här, det är ett gäng ihopknölade ord på ett papper som inte säger mig ett skit eller ger mig någon känsla. Däremot ger den här mig en språklig känsla som jag gillar, bara jag struntar i vad orden egentligen betyder. Det är en del lek med lyrikens fantastiska stilfigurer, fast lite tvärtom. Hur menar jag nu? Jo med titeln Friktion i bakhuvudet får jag en känsla av att det ena ordet går i motsatt riktning från det andra ordets rörelse. Några rader tagna från helt olika dikter dansen direkt nos i naveln Eller kanske lite klassisk alliteration: sminkade sken smutsig tristess och smetiga smultronställen Och en och annan tungvrickare: sillstimmet rusar i tusen syntaxer splittrade strecken tappar och stavar iris hukar i ögonvrån Det finns även en och annan dikt

Jag har ett problem. Jag kan inte gå någonstans eller göra något utan att ha med mig en bok. Igår hittade jag en bok i tvättmaskinen, det var Brott och Straff som jag har en extra kopia av redan ifall sånt här skulle hända men jag grät ändå i tre timmar. Jag måste ha lagt den på högen av tvätt medan jag fyllde på mjukmedel i maskinen. Jag är ytterst försiktig med mina böcker, viker aldrig hundöron eller skriver i dem. Däremot måste jag alltid läsa när jag äter så man kan följa mina måltider efter spill på sidorna. På sidan 265 i senaste Sookie-boken hittar man således grapefruktjuice från morgonens frukost. Jag har blivit så rädd för att helt plötsligt inte ha något att läsa att jag. trots att jag har fem böcker i väskan, springer in på närmaste bokhandel eller bibliotek och får med mig minst tre böcker därifrån. Jag har fått byta ut min dubbelsäng mot en enkelsäng, min hörnsoffa mot en fåtölj och har helt fått kassera mitt köksbord för att få plats med fler bokhyllor. Jag skriv

Alex Schulman är inte en man som intresserat mig det minsta tidigare. Jag har sett honom som en B-kändis som skymtat förbi i min ögonvrå, ibland på TV ibland i en tidning. Han känns som en riktig stropp.  Folk i min omgivning höjer förvånat på ögonbrynen när jag helt plötsligt ska läsa hans kommande bok Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött .  Jag har inte ens läst storsäljaren Skynda att älska . Fördomsfullt tänker jag att det ska bli någon slags bakom-kulisserna-historia med roliga anekdoter och fyndiga formuleringar, vilket det ibland är men det är även en hel del annat.  Att läsa  Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött ger ömsom en känsla av relationsroman och ömsom en känsla av ett långt blogginlägg. Som jag förstått det har Schulman gått igenom gamla blogginlägg och krönikor från det år boken handlar om så allt verkar vara på plats.  Schulman är oerhört ärlig i sitt sätt att s

En ny bok av John Ajvide Lindqvist är alltid efterlängtad och Låt de gamla drömmarna dö är inget undantag. Dock blir man lite lätt paff när man öppnar den här boken då den inte innehåller enbart skräck, utan ett hopkok av allt möjligt som Ajvide skrivit sedan han började sin författarbana.  Förordet är lovande, Ajvide går igenom varje del var för sig för att förklara vad var och en av delarna gör i den här novellsamlingen. Det knyter på något sätt ihop de vitt skilda berättelserna som komma skall.  Den första delen är ett manus från ett sommarprogram i P1 från 2006. Jag tycker att det är fantastiskt roligt att läsa om Ajvides inträdesprov till Svensk magisk cirkel och om hans ståupp-karriär. Han berättar på ett så fantastiskt roligt sätt som visar att han har potential även utanför skräckgenren. Det samma gäller delen som heter Extramaterial I, Andra texter där vi får ta del av ett hopkok av recensioner, tidningsartiklar och dylikt.  Den största, och kanske mest intressanta, dele

Hanneles bokparadis visar upp sin blogghörna och uppmanar oss att hänga på. Jag har ingen given hörna, sitter antigen i datorrummet eller vardagsrummet, som synes på bilden ovan. Jag har alltid en hög med böcker på bordet och så har jag en mini-pc att blogga på. Observera de små post-itarna som jag lappar mina böcker med och mina anteckningsböcker. I bakgrunden skymtar en av mina bokhyllor och den lilla rosa korgen på golvet innehåller en sovande katt.

Ulrike Meinhof var en västtysk journalist, var en av grundarna och ledarna RAF (som betraktades som en terroristorganisation) men var även mamma. Hon deltog i bombningar, rån och fritagning av fångar. Hon dog enbart 41 år gammal, troligen mördad, i en fängelsecell år 1976.  Theres handlar om den här kvinnan och människorna runt om kring henne. Förlaget har gett ut den som roman, men jag skulle vilja kalla den en romaniserad dokumentär. Läsaren får ta del av rättegångsprotokoll, tidningsartiklar, ljudupptagningar, samtal med mera. Målande beskrivningar av miljön i Tyskland varvas med utskriften av ett förhör eller en nyhetsartikel. Det kan kännas något rörigt att hoppa från det ena till det andra men det är ändå skönt med romanbitarna för annars vore det bara fakta, fakta, fakta. Det hoppar en del i tiden mellan slutet av 60-/början av 70-talet och bakåt till Ulrikes föräldrar, andra världskriget osv.  Ibland vet jag inte riktigt var i berättelsen jag är, eller vem som för ordet, men

Nu börjar det närma sig årets första Forum för Poesi och Prosa i lilla Skövde. den 31/1 anländer Temat för den här gången är "Det öde landet" och författarna som deltar är Steve-Sem Sandberg och Helena Granström.  Steve Sem-Sandberg behöver nog ingen ingående presentation, men för att friska upp minnet på er så vann han Augustpriset 2009 för sin roman De fattiga i Lodz som skildrar ett utsatt ghetto under andra världskriget. Han är aktuell med Tre romaner , en nyutgåva av de tre romanerna Theres , Allt är förgängligt och Ravensbrück . Alla tre skildrar tre skrivande kvinnorsöden, Ulrike Meinhof, Lou Andreas Salomé samt Milena Jesenká. Jag läser just nu Theres , återkommer inom kort med en recension.  Helena Granström är en ung författarinna vars fjärde bok kommer ut i januari i år. Den heter Infans ,en bok som ska "utforska språkets och bildkonstens gränser, men också frågor kring mänsklig närhet och vad det innebär att vara vuxen." enligt förlaget Natur & K

Jag är rätt skeptiskt till modern lyrik redan från början, och jag kan inte direkt påstå att jag blir mindre skeptisk när jag tar mig igenom Marie Silkebergs fjärde diktsamling. Jag tycker om dikterna som skildrar upplevelser av utlandsvistelser. Jag gillar även att hon blandar olika språk, man får en känsla av tankevärlden där flera tankar och ord varvas om vart annat utan stopp, men oftast finner jag ingen mening alls. Som den här: blå sammet, trettionio steg våt är färgen mot glaset röda monokromer O make me of Joy Va? Undrar ju jag genast. Jag får givetvis någon slags surrealistisk känsla, det är kanske inte meningen att det ska vara en specifik känsla utan bara en känsla? Och så en som jag faktiskt känner hänger ihop, som jag gillar: födelsemärken a human  document "mogadon hon åt mogadon när hon väntade mig det är därför" doften i allt mer spridda diffusa förnimmelser Jag känner ångest och uppgivenhet. Jag vet inte vad det är som gör att jag gillar

Som stolt bokbloggsambassadör för Bokmässan i Göteborg 2011 vill jag nu tipsa alla lärare (Gymnasieklass år 1 eller 2) att du och din klass kan bli Bokmässans elevambassadörer. Er uppgift blir att engagera yngre bokintresserade att ta del i Bokmässans eget community genom att skriva om litteratur och kultur där. I retur får hela klassen en entrébiljett till en dag på mässan i slutet av september. Är ni intresserade maila [email protected]   senast 10 mars där ni berättar lite om klassen samt varför just ni ska få vara elevambassadörer. Läs mer om evenemanget på Bokmässans hemsida

Hos enbokcirkelföralla.se kan ni läsa följande inlägg: Av en ren slump surfade jag in på en bokblogg i höstas och blev förvånad då jag ser bilder på min hemstad. Det var så jag träffade Therese aka Holly Hock och vi insåg snabbt att vi måste träffas och göra något av vår gemensamma kärlek till litteraturen.    Vi är nämligen mäkta trötta på att i stort sett alla litteraturevenemang och bokträffar äger rum i Stockholm, så vi bestämmer oss för att starta en bokcirkel i Skövde.      Tack vare enbokcirkelföralla.se är vi nu sex tjejer i blandade åldrar som ska träffas var fjärde vecka på ett café i stan för att diskutera en utvald bok. Den första riktiga träffen blir den 13/2 kl 15:00 på Rådhuscaféet där vi kommer att prata om Drömfakulteten av Sara Stridsberg . Om du är intresserad av att vara med kontakta gärna oss på [email protected]   Vi som startat cirkeln är: Metta Karlsson  http://bockerbockerbocker.blogspot.com/ Therese Granlund  http://hollyhock-therese.blogs

Natsume Sôseki (1867-1916) är en känd författare i Japan, så känd att han till och med funnits på en av deras sedlar. Han har skrivit romaner som Kokoro och Jag är en katt . Hans diktning är dock mindre känd och det är den vi får möta i Jag minns gräshopporn a. Den är en samling av hans haiku i urval och i svensk tolkning av Lars Vargö.  För er som inte känner till haiku så är detta en japansk diktform som är mycket kort. De ska innehålla 17 teckenljud fördelade på tre rader enligt modellen 5-7-5 (fast på japanska skrivs allt på en rad). Japanska teckenljud ska inte blandas ihop med svenskans stavelse, då teckenljud är mycket kortare. En haiku beskriver en scen som poeten upplevt på ett enkelt sätt och innehåller ofta ett kigo, årstidsord, som ett tecken på vilken årstid det gäller. Ett exempel på detta är "körsbärsblom" som hänvisar till sen vår.  Natsume Sôseki har tydligen skrivit tusentals haiku. I Jag minns gräshopporna får vi som sagt läsa ett urval, men vi får både

Ett mindre samhälle är hårt drabbat av det som många samhällen råkar ut för, nämligen att många flyttar in till städerna och lokala företag tvingas att lägga ner. Kommunalråd och kyrkans folk samlar ihop sig för att planera hur de ska förhindra att byn helt går under. En världsberömd designer, Oscar Vigelius, som vuxit upp på orten bjuds in till julmarknaden och ett museum planeras i hans ära. I samband med det börjar det hända konstiga saker, lokalbefolkning förvinner och amerikans polis hittas mördad.  Boken utges för att vara skräck, men till en början liknar den mest en deckare. Jag blir något besviken på avdankade poliser. Men sedan kommer det. Kusligt, blodigt och övernaturligt och genast lyfts boken ett snäpp. Jag får en känsla av Stephen King a la Köplus t, där invånarna får allt de önskar sig, fast tvärtom. Källströms karaktärer möts av sina rädslor, hemligheter och närstående som egentligen är döda. Vigelius följeslagare, Fitzpatrik, är något av en djävulsgestalt och påminn

Se här vad som väntade på mig på posten, helt oväntat! En tegelsten av Per Hagman som tack för att jag deltog i en enkät! Tack Bonniers

Jag börjar få lite smått ångest gällande att läsa mer lyrik och dramatik.Hur tusan ska det här gå till? Efter en titt i bokhyllan ser jag dock vad som kan bli min räddning, Svensk dikt - Från trollformler till Lars Norén . Ett loppisfynd som jag enbart sneglat i. Frågan är då bara hur jag ska angripa detta, 400 dikter som spänner sig över flera hundra år. Ska jag läsa en varje dag? Ska jag läsa en poet i månaden? Ska jag läsa på angående epoken/författaren? Förslag mottages gärna.  Och hur ska jag göra med dramatiken tänker jag. Men hur svårt kan det vara? Jag hittar Mäster Olof och Gustav Vasa av Strindberg, borde ju kunna börja där. Men finns det något mer nutida att sätta tänderna i? 

Jag måste börja med att erkänna att jag vet pinsamt lite om Estland och dess historia. När det kommer till andra världskriget kan jag inte heller mycket om vad som hände på Rysslands sida av kriget, allt fokus har alltid legat på Tyskland. Och så kom Oksanen. Utrensning utspelar sig på flera olika intressanta tidsplan. Bokens nutid är 1992 i Estland, men berättelsen börjar redan i slutet av 1930-talet där en ung kvinna, vid namn Aliide, inget hellre vill än att finna en man att gifta sig med. Den lantliga idyllen i Estland byts snabbt ut mot fattigdom, svält, desperata åtgärder och rädsla i och med Stalins framfart under andra världskriget. En parallell historia som utspelar sig 1991 med början i Ryssland skildrar en för oss i väst ganska avlägsen verklighet, trafficking. En kvinna återvänder från Tyskland i en svart bil iklädd vackra kläder. Den unga Zara går med på att åka till Tyskland för att jobba ihop pengar till att göra läkarstudier möjliga. Hon hamnar dock i en otänkbar

Som man redan kan luska ut av titeln handlar den här boken om två människors öden under en och samma dag, 15 juli, under 20 års tid. Emma och Dexter möts på en examensfest och blir därefter bästa vänner. De åker utomlands, har karriärer, har olika partners och vänner, råkar ut för tråkigheter och allt det där som hör livet till. Att huvudpersonernas öden beskrivs episodiskt är inte unikt, tänker man efter så är de flesta böcker skrivna på det viset, annars skulle det bli ganska långtråkigt. Däremot måste det vara rätt unikt att det gäller just samma datum varje år. En känsla av att slumpen avgör vad vi får berättat för oss i nutid infinner sig. Självklart får vi även återberättelsen från året som gått sedan den senaste 15:e juli, men vissa saker som kan tyckas vara viktiga nämns bara i förbigående. Att byta karriär, att fylla 30, att lämna sin sambo och så vidare nämns enbart mellan raderna, och jag älskar det! Och självklart finns det en frustration i slutet av varje kapitel/år där

Efter en härlig semester i Mellanöstern mjukstartar jag med ett inlägg om radioprat. Karin på enbokcirkelföralla.se var med  P4 kultur tidigare idag gällande temat nya sätt att läsa. Lyssna på henne ca 20 min in i inlägger här . Även Mattias från piratförlaget är med och pratar om läsplattor. det som intresserar mig mest är just att prata om böcker med likasinnade. Vi klurar, som ni kanske läst, på en bkcirkel i Skövde och har hittat en intressent via Karins Facebooksida. Jag minns även en omgång i Oprah Winfreys bokklubb där de läste Anna Karenina schemalagt i lagom tempo så att fler skulel våga sig på den här tegelstensklassikern. Kanske kan vara något för ett nätforum?

Vi vill starta en bokcirkel -    vill du vara med? Vi heter Metta Karlsson och Therese Granlund och vi läser mest svenska och utländska romaner. Vi har också varsin bokblogg: http://bockerbockerbocker.blogspot.com och http://www.hollyhock-therese.blogspot.com . Läs gärna mer om vår läsning där. Vi träffas första gången i Skövde den 16 januari kl. 15.00. Välkommen att kontakta oss! / Metta och Therese [email protected]

Då jag och Holly Hock tänker starta en bokcirkel i vår del av landet har vi satt ihop en liten enkät för att våra blivande cirklare ska få lite mer hum om vilka vi är. Här kommer Hollys svar: 1. Varför har du en bokblogg? Framförallt för att jag älskar böcker och att prata om, diskutera och skriva om dem i alla dess former. Genom bloggen träffar jag dagligen många andra likasinnade. Perfekt för en socialt sinnad bokäventyrare! 2. Senast lästa bok? Tomorrow, When the War Began  av John Marsden. Resten av böckerna i Tomorrow-serien ligger här hemma och väntar, redo att läsas. 3. Vad läser du helst? Brittiskt, amerikanskt, australiensiskt, indiskt. Engelskspråkigt i alla dess former. Några favoritförfattare är Siri Hustvedt, Jeanette Winterson, Paul Auster, Sarah Waters, J K Rowling, Haruki Murakami men också Kerstin Ekman, Jonas Hassen Khemiri och Sara Stridsberg. 4. Vilken bok ser du fram emot nästa år? Jag ser jättemycket fram emot Hustvedts  A Summer Without Men  och Haruki Murakami

På 2460-talet hittas en bok skriven under den mörka tiden på 2200-talet. Tack vare Toff Janne och hans bok vet forskarna lite mer om hur livet såg ut under den här dystra tiden. Berättelsen börjar i Stockholm där Toff bor med sin mamma. Det är förbjudet att läsa och skriva, men Toff vill göra det ändå. När några får nys om hans skrivande kommer han med i en grupp som ska bege sig till Bassebeck som ska vara den starkaste kraften emot Ordningen.  Toffs bok är en speciell liten historia. Berättarens språk utvecklas från tafatt till litterärt enbart genom att han tränar sig i att läsa och skriva. I början används mer slang och talspåk, som helt är borta i slutet. Mellan Toffs kapitel får vi kommentarer av en litteraturvetare vid namn Muham Bentson som förklarar lite angående varför saker sker och varför berättelsen är så viktig. Det finns även en översättare som ibland kommer in med anmärkningar gällande stavning osv, vilket är ett kul inslag men jag hade önskat höra mycket mer från den