Fortsätt till huvudinnehåll

Jag ville ju att det här skulle vara så bra!

Norma - Sofi Oksanen

Norma går på sin mors begravning, men hur har hon egentligen dött? Mamma Anita har arbetat på en frisörsalong, tillsammans med andra närstående, där det verkar pågå annan verksamhet bakom kulisserna. Norma tycker inte att mammans död är logisk, hon har inte betett sig som en person som vill dö. Norma bestämmer sig för att ta reda på vad som skett. Normas hår växer dessutom otroligt snabbt och lever sitt eget liv, något som hennes mamma engagerat sig i under hela Normas liv. 

Det här är konstigt, men inte tillräckligt konstigt. Initialt får jag en känsla av Murakami, det där absurda och thrilleraktiga, men det stannar liksom vid det stadiet. Det konstiga förvrids inte eller blir paradoxalt, så som Murakami kan göra i sina böcker eller så som till exempel Davis Lynch gjort med sina mest märkliga men fängslande filmer och serier. När jag läser Utrensning av Oksanen slogs jag av hennes poetiska men lätta formuleringar och av hennes fantastiska engagemang för Estlands historia. Norma har ett lager av Oksanens utmärkta analys av dagens samhälle, det finns ett sidospår om handel med människor, men det passar inte riktigt ihop med det här övernaturliga håret och mordhistorien. Det känns lite som två böcker i ett, det skär sig lite som olja och vatten. 

Jag älskar ju Oksanen, och jag älskar sånt här mystiskt och övernaturligt, jag ville ju att det här skulle vara så bra! Om jag får spola tillbaka bandet hade jag önskat mig en kortroman med en enklare bakgrundshistoria för mamman och mordet, där håret kunde få ta en massa plats.


Köp boken här eller här

Kommentarer

  1. Har nyligen köpt en bok av Oksanen och är otroligt sugen på att läsa den.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Härligt Lena! Hoppas det är Utrensning för den är fantastiskt :) Trevlig läsning!

      Radera
  2. OK, då lägger jag ner. har försökt lyssna på Norma flera ggr, men känner mig bara förvirrad.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott. 

Litteraturvetarskola del 7 - "Karaktärer och miljö"

Händelseförloppen i romaner brukar utföras eller bäras upp av karaktärer o form av människor, djur, robotar, alver osv. Vissa karaktärer är komplexa medan andra kan vara rätt färglösa och enbart framstå som stereotyper.

När en karaktär är platt, en karikatyr eller typ formad enbart kring en idé, brukar man säga att denne är statisk. Ett exempel på en statisk karaktär kan vara Ian Flemmings James Bond. Han utvecklas inte utan är likadan genom alla böckerna (eller filmerna om man så vill). 
Motsatsen till en statisk karaktär är en dynamisk. De förändras och utvecklas med handlingens gång. Ett klassiskt exempel på en dynamisk karaktär är Dostojevskijs Raskolnikov från Brott och straff. Han genomgår flera olika faser och känslotillstånd genom romanen. 
Som vi flera gånger tidigare gått igenom, är läsaren med och skapar texten med sin tolkning, så även i sammansättningen av karaktärer. Läsaren konstruerar karaktärerna med hjälp av de ledtrådar som finns i texten. Detta kallas karaktäriseri…