Fortsätt till huvudinnehåll

Vackert om en annan generations flyktingkris

Vi - Kim Thúy

Vi har svårt att leva upp till sitt namn, hon är lång och skranglig men på vietnamesiska betyder hennes namn "Dyrbara pyttelilla mikroskopiska". Vi har lämnat Vietnam med sina bröder och sin mamma under kriget, pappan är borta, de hamnar i Kanada. Bröderna gifter sig, ska inte Vi hitta någon? Eller ska hon gå sin mammas ensamma öde till mötes? 

Kulturkrock, hemlängtan, kärlek, identitetsproblematik, Kim Thúy sätter fingret på hur det är att vara främling i ett land. Hon ramar in hur det är att inte kunna stanna i sitt land men inte känna sig riktigt hemma i sitt nya. Med sina poetiska men ändå enkla beskrivningar sätter hon ord på hur det är att vara flykting, utlänning, att leva i exil. Hon beskriver även livet i stort och smått på ett fantastiskt sätt.

Jag har inte läst något av Kim Thúy förut och jag ska erkänna att jag trodde det skulle vara fragmentariskt och svårt. Visst får en som läsare anstränga sig lite för att hänga med i de korta kapitlens tidshopp, men det är fjäderlätta stycken med färgstarka meningar. Huvudpersonen Vi är en fundersam person och jag tycker verkligen att de små detaljerna som skiljer sig mellan kulturer kommer fram. Maten, miljön samt den historiska kontexten är så otroligt framträdande, det är en text som trots sitt korta format flödar över av bilder. Jag tycker väl att berättelsen avslutades lite snabbt och snopet, det hade varit intressant att se henne i ett längre format. 

Missa inte att Kim Thúy kommer till Bokmässan i Göteborg 22-25 september!

Köp boken här eller här

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Födelsedagspresent

Jag unnar mig en liten födelsedagspresent till mig själv, nämligen två muggar från Penguins classics-serien. Många fina klassiker att välja på en till slut blev det Dostojevkis Brott och straff samt Svindlande höjder av Emily Brontë. De finns att beställa på adlibris.com men där finns det inga bilder på muggarna och jag hittade inte Brott och straff där. Fick i stället beställa från Papercut.

Sprudlande ångest och ett författarskap som är här för att stanna

Välkommen till Amerika - Linda Boström Knausgård

En flicka som slutar prata för att hon tror inte att hon mäktar med det samtidigt som hon växer. En bror som spikar igen sin dörr, som har varit snäll men som inte längre är samma person. En mamma som är skådespelerska och vill vara i fred. En pappa som ligger orörlig på soffan. Någonstans långt där nere finns en familjesammanhållning men de är på väg mot katastrofen.

I och med sin tredje prosabok, sin andra roman, har Linda Boström Knausgård verkligen satt sin stil. Det här fantastiskt precisa och samtidigt utelämnande språket är lika slående som förut. Teman som moderskap och familjerelationer är återkommande och det handlar mycket om ensamhet, känslor, ångest, minnen och den lilla människans plats i världen. Familjerelationerna kan mer läsas mellan raderna, genom madrassen som pappan ständigt ligger på och springan under dörren till broderns stängda rum, snarare än i själva orden. Jag tycker att den frånvarande mamman är en oerhört k…