Samuel finns inte längre och det kan ha något med Laide att göra. De hade en relation som slutade abrupt. Eller var det Vandads fel? Men mormor då? Vad hände egentligen? Ett myller av liv sammanstrålar i Stockholm där slumpen och minnet spelar centrala roller.
Ända sedan de modernistiska avantgardisterna, så som James Joyce och Marcel Proust, experimenterade med det mänskliga minnet och medvetandet så har dessa haft en självklar plats i litteraturen och JHK för traditionen vidare på ett snillrikt sätt. Formen är långt ifrån lika experimentell som Joyce men den känns mer förfinad och kompromissad, mer behaglig för läsaren. Som läsare tar det till de sista sidorna innan man riktigt förstår hur allt hänger ihop, det är fantastiskt häftigt att få pusselbitarna på plats allt eftersom. Ibland känns det som om man läser kapitlen i fel ordning för att i nästa del förstå precis varför det blev just så. Även om det så klart hade kunnat läsas/berättas i en annan ordning. Berättelsen är så klart noga uttänkt av JHK men man får ändå en känsla av att slumpen fått avgöra ordningen. Det är lite som att muntligt berätta om något och så kommer man på detaljer som läggs till allt eftersom. Själva berättarperspektivet är satt till nutid men ibland är det i intervjuform och ibland går det över till en mer osynlig berättare nära karaktärerna. En riktigt häftig blandning.
Köp boken här eller här.
Kommentarer
Skicka en kommentar