Fortsätt till huvudinnehåll

En modern rysk klassikerdystopi

Snöstormen - Vladimir Sorokin

Platon Iljitj Gagarin är läkaren som är på väg till en liten rysk by med ett vaccin för att rädda människorna från den horribla sjukdomen svartsot då han stöter på en snöstorm. Ingen vill köra honom till byn men han får till slut fatt i Harkel som har en självgångare som dras av 30 småhästar stora rom rapphöns. Tillsammans stöter de på många motgångar i kampen mot stormen i form av fulla mjölnare, nomadfolk som bjuder på droger och hinder i form av en död jätte. Frågan är om doktor Gagarin någonsin ska komma fram till det sjukdomsdrabbade byn. 

Sorokins roman påminner i mångt och mycket om den klassiska ryska realismen med dess miljöer och karaktärer. Sorokin knyter an till storheter som Dostojevskij och Tolstoj samtidigt som han gör något nytt genom att ta in det övernaturliga med småhästarna, jättar och zombier. Den klassiska ideologiska ryska realismen från Dostojevskijs tid blandas upp med en slags rysk magisk realism, en verklighet som förhöjts med element från sagornas värld. 

Jag är väldigt svag för den klassiska ryska litteraturen så för mig är det här helt fantastiskt bra. Ibland tror jag att det är Bulgakovs A young doctors Notebook jag läser och ibland känns det som om jag hamnat mitt i Tim Burtons film Big Fish. Ibland blir jag dock trött på Gagarins aldrig sinande skitstövelfasoner men romanen hade varit ganska konstig om han inte vore en riktig douchbag. 

Romanen kom ut på svenska för ganska exakt ett år sedan men verkar redan vara helt slut på förlaget vilket är otroligt synd. Kolla om den finns på ditt närmaste bibliotek eller gör som jag och lyssna på den som radioföljetång i P1, dock får ni lägga på ett kol då den bara är tillgänglig till och med 31:e maj. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott. 

Litteraturvetarskola del 7 - "Karaktärer och miljö"

Händelseförloppen i romaner brukar utföras eller bäras upp av karaktärer o form av människor, djur, robotar, alver osv. Vissa karaktärer är komplexa medan andra kan vara rätt färglösa och enbart framstå som stereotyper.

När en karaktär är platt, en karikatyr eller typ formad enbart kring en idé, brukar man säga att denne är statisk. Ett exempel på en statisk karaktär kan vara Ian Flemmings James Bond. Han utvecklas inte utan är likadan genom alla böckerna (eller filmerna om man så vill). 
Motsatsen till en statisk karaktär är en dynamisk. De förändras och utvecklas med handlingens gång. Ett klassiskt exempel på en dynamisk karaktär är Dostojevskijs Raskolnikov från Brott och straff. Han genomgår flera olika faser och känslotillstånd genom romanen. 
Som vi flera gånger tidigare gått igenom, är läsaren med och skapar texten med sin tolkning, så även i sammansättningen av karaktärer. Läsaren konstruerar karaktärerna med hjälp av de ledtrådar som finns i texten. Detta kallas karaktäriseri…