söndag 4 augusti 2013

Granta: Gränser

Den litterära tidskriften Granta har länge varit en stor kanal för ny litteratur i den engelsktalande världen och nu har den så äntligen kommit i svensk version. 15 författare har fått fria händer att närma sig ett bestämt ämne. Det är inte bara svenska författare utan redaktionen har verkligen gjort sitt yttersta för att få en så omfattande samling texter som det bara går. För att se vidden, och kvalitén, på den här tidskriften har jag skrivit en kort notis om varje del av det första numrets tema, nämligen "gränser". 

Peter Fröberg Idling kom jag först i kontakt med i och med förra årets augustprisnomineringar där hans Sång till den storm som ska komma fanns bland de nominerade i den skönlitterära klassen. I sin text Sång till Somaly beskriver han helt enkelt om vägen till romanidén till ovan nämnda bok. Vad får egentligen en svensk författare att vilja skriva om Pol Pot och Kambodja 1955? Läs den här texten så får ni veta. Mycket intressant och inspirerande. 

Junot Díaz är en amerikansk författare med rötterna i Dominikanska republiken som ofta sätter invandrarproblematik i centrum i sina texter. Han tilldelades Pulitzepriset och National Book Critics Circel Award för sin roman Oscar Waos korta förunderliga liv och hans text i Granta är en novell tagen ur hans senaste verk på svenska, Det är så du förlorar henne, även den uppmärksammad med fina priser. 

Julie Otsuka är en japanskamerikansk författarinna som jag tidigare har hyllat för sin lilla men intensiva roman Vi kom över havet. Nästa år kommer hennes When the emperor was divine ut på svenska, som är hennes debutroman. Novellen Diem Perdidi förljer samma intensiva och upprepande stil som hennes roman om japanskorna som kom till USA före andra världskriget.

Jerker Vidborg är för mig tidigare helt okänd. Han har dock belönats med Vi:s litteraturpris för sin första roman Svart krabba.

Robert Macfarlane satt med i juryn för 2013 års Man Booker Prize och är en brittisk författare. Texten Slam är tagen ur hans senaste bok The old ways som annars inte finns översatt till svenska.

Chinelo Okparanta är ett intressant namn. Hon är en ung nigeriansk författarinna som precis debuterat med novellsamlingen Happiness, like Water där texten Amerika är hämtad ifrån. Hon skriver om nigerianska kvinnor och hennes språk, framförallt hennes bildspråk, är väldigt intressant.

Lina Wolff, som 2012 fick Vi:s litteraturpris för Bret Easton Ellis och de andra hundarna, skriver i sin test Nuestra senora de la Asunción om sin tid som nyinflyttad och nygift i Spanien.

Karin Johannisson är professor i idé- och lärdomshistoria. Hon håller just nu på med ett bokprojekt med arbetsnamnet Den sårade divan: Kvinnors galenskap och psykets estetik. Hennes Grantatext Fallet Elen West - om psykiatrins icke-gränser är tagen ur just det projektet.

Haruki Murakami behöver knappast någon introduktion, han är en av mina favoritförfattare. År 1997 gick han till fots från Nishinomiya till Kobe, texten Att gå till Kobe skrev han, för sin egen skull, strax efter promenaden. En nostalgisk text om ett Japan som inte såg ut som Murakami minns det från sin barndom.

Ingvild H. Rishöi är ne ung norsk författarinna som, förutom texten Vi kan inte hjälpa alla i Granta, inte finns översatt till svenska. Berättelsen om den ensamstående mamman och hennes dotter påminner mig en del om en annan favoritförtaffare, Hanne Örstavik, och hennes fantastiska Kärlek. Jag hoppas något svenskt förlag vill ge ut hennes noveller för jag blir nyfiken på mer. Självfallet kan jag läsa på norska om det kniper, men det är ju så dyrt med norska böcker för en svensk.

A. S. Byatt har vunnit Man Booker Prize redan 1990 för De besatta och hennes korta text Förbjudet för alla tjejr. Utom mamma. handlar just om nackdelarna med att vara kvinna.

Lena Sundström har både varit med i På spåret och skrivit den populära Världens lyckligaste folk. Hennes text Polisen i hörnet handlar om landgränser och det där amerikanska planet som 2001 landade på Bromma och plockade upp två män som sedan verkat försvinna spårlöst.

Santiago Roncagliolo är från Peru och anses vara en av de bästa unga spansktalande författarna. I sin text Deng Xiaopings hundar berättar han om sina minnen av Peru och om den utbredda kriminaliteten i Peru. Sydamerikansk litteratur är alltid spännande och något jag inte alls är tillräckligt bekant med.

Åsa Foster har en examen i stadsvetenskap från ett universitet i Sydafrika men har också läst litterärt skapande i Lund. under 2014 utkommer hon med sin debut, en novellsamling som heter Man måste inte alltid tala om det.

Amanda Svensson känner välde flesta till för debuten Hey Dolly från 2008.  Jag har inte riktigt fallit för henne men kanske borde jag ge henne en ny chans.

Ja ni ser, det är en salig blandning av favoriter och en heldel nya ansikten att bekanta sig med, det är ett fantastiskt forum för att hitta nya författare. Jag tycker kanske att temat är lite flummigt och det är svårt att känna någon röd tråd, men det är inte direkt ett problem. Jag hoppas verkligen att det här är något som kommer att fungera i Sverige, jag är nämligen lite skeptisk, för det är ett otroligt bra komplement till ens läsande som ligger någonstans mellan romanen och litteraturtidsskrifter så som Vi läser.

Köp Granta nummer ett här eller här. Nummer två kommer ut i november. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar