söndag 15 maj 2011

Vargsläkte - Caroline L Jensen

Vera är bara fyra år när hennes pappa försvinner. Hennes mamma blir allt mer frånvarande och Vera får klara sig själv. Som tur är har hon en mormor som hon tycker om som bor på semesterorten Jämnviken. När Vera åker till sin mormor för att spendera en sommar med att renovera hennes hotell börjar konstiga saker att hända. Vad är hennes farmor och hennes väninnor? Och vad är hon själv?

Vargsläkte liknar inte något som jag tidigare läst. Det tog mig ett tag att bli sams med det vardagliga språket men därefter kommer det strandvaskare, magi, skinnvändare, häxor, och framtidsskådare. Hur mycket jag än tycker om vampyrer så tycker jag att det är fantastiskt kul att det kommer en sådan här bok med ockultism som inte är representerad i den moderna litteraturen. Jämnvikens invånare är en salig blandning av skrockfulla, magiska och osympatiska karaktärer, jag tror faktiskt inte att någon av dem är riktigt normal. 

Är det här då skräck? Jag är till viss del beredd att hålla med Eli läser och skriver som tycker att det är för lite skräck. Samtidigt så är boken del ett i en planerad trilogi och då känner jag att jag kan förlåta att den första boken blir något av en transportsträcka och en uppvärmning inför vad som komma skall. Jag hoppas på en andra bok med fler kusliga cliffhangers, mer ockult och mer action. 

Så gillar du övernaturligt men är lite trött på vampyrer, läs! Gillar du inte övernaturligt, läs något annat. 

Köp boken här eller här

Recensionsbok från Ord text mening-förlag

4 kommentarer:

  1. Hej!
    Kan det vara så att du är min hemliga bokvän? :)
    Anar att det kan vara så...
    Jag gillar din blogg för övrigt!

    SvaraRadera
  2. Boksslukaren: Ja det stämmer fint :D Fast du heter bokfavoriter på bloggen?

    SvaraRadera
  3. Jag är en sån där som ogillar vampyrer. Varulvar kan vara kul, men jag har svårt att ta byrackorna på allvar. Enda undantaget är nog Whitley Striebers gamla roman Varulvarna (Wolfen) som jag läste ett par gånger i ungdomen och iaf minns som väldigt bra och spännande. Nu har jag egentligen inte tid för några håriga monster, men visst blir man nyfiken just för att det är en svensk roman, vi badar ju inte direkt i inhemsk skräcklitteratur. Den där sista liknelsen var usel, men det får stå kvar. Hej!

    SvaraRadera
  4. Zombie: Ja det är ju lite för mycket vampyrer just nu, fast jag har alltid gillat dem, men öven alla andra skräckvarelser också. Dock är jag dåligt insatt i zombievärlden vad gäller litteratur, mer hemma i filmvärlden där tyvärr.

    SvaraRadera