Fortsätt till huvudinnehåll

Vargsläkte - Caroline L Jensen

Vera är bara fyra år när hennes pappa försvinner. Hennes mamma blir allt mer frånvarande och Vera får klara sig själv. Som tur är har hon en mormor som hon tycker om som bor på semesterorten Jämnviken. När Vera åker till sin mormor för att spendera en sommar med att renovera hennes hotell börjar konstiga saker att hända. Vad är hennes farmor och hennes väninnor? Och vad är hon själv?

Vargsläkte liknar inte något som jag tidigare läst. Det tog mig ett tag att bli sams med det vardagliga språket men därefter kommer det strandvaskare, magi, skinnvändare, häxor, och framtidsskådare. Hur mycket jag än tycker om vampyrer så tycker jag att det är fantastiskt kul att det kommer en sådan här bok med ockultism som inte är representerad i den moderna litteraturen. Jämnvikens invånare är en salig blandning av skrockfulla, magiska och osympatiska karaktärer, jag tror faktiskt inte att någon av dem är riktigt normal. 

Är det här då skräck? Jag är till viss del beredd att hålla med Eli läser och skriver som tycker att det är för lite skräck. Samtidigt så är boken del ett i en planerad trilogi och då känner jag att jag kan förlåta att den första boken blir något av en transportsträcka och en uppvärmning inför vad som komma skall. Jag hoppas på en andra bok med fler kusliga cliffhangers, mer ockult och mer action. 

Så gillar du övernaturligt men är lite trött på vampyrer, läs! Gillar du inte övernaturligt, läs något annat. 

Köp boken här eller här

Recensionsbok från Ord text mening-förlag

Kommentarer

  1. Hej!
    Kan det vara så att du är min hemliga bokvän? :)
    Anar att det kan vara så...
    Jag gillar din blogg för övrigt!

    SvaraRadera
  2. Boksslukaren: Ja det stämmer fint :D Fast du heter bokfavoriter på bloggen?

    SvaraRadera
  3. Jag är en sån där som ogillar vampyrer. Varulvar kan vara kul, men jag har svårt att ta byrackorna på allvar. Enda undantaget är nog Whitley Striebers gamla roman Varulvarna (Wolfen) som jag läste ett par gånger i ungdomen och iaf minns som väldigt bra och spännande. Nu har jag egentligen inte tid för några håriga monster, men visst blir man nyfiken just för att det är en svensk roman, vi badar ju inte direkt i inhemsk skräcklitteratur. Den där sista liknelsen var usel, men det får stå kvar. Hej!

    SvaraRadera
  4. Zombie: Ja det är ju lite för mycket vampyrer just nu, fast jag har alltid gillat dem, men öven alla andra skräckvarelser också. Dock är jag dåligt insatt i zombievärlden vad gäller litteratur, mer hemma i filmvärlden där tyvärr.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Födelsedagspresent

Jag unnar mig en liten födelsedagspresent till mig själv, nämligen två muggar från Penguins classics-serien. Många fina klassiker att välja på en till slut blev det Dostojevkis Brott och straff samt Svindlande höjder av Emily Brontë. De finns att beställa på adlibris.com men där finns det inga bilder på muggarna och jag hittade inte Brott och straff där. Fick i stället beställa från Papercut.

Sprudlande ångest och ett författarskap som är här för att stanna

Välkommen till Amerika - Linda Boström Knausgård

En flicka som slutar prata för att hon tror inte att hon mäktar med det samtidigt som hon växer. En bror som spikar igen sin dörr, som har varit snäll men som inte längre är samma person. En mamma som är skådespelerska och vill vara i fred. En pappa som ligger orörlig på soffan. Någonstans långt där nere finns en familjesammanhållning men de är på väg mot katastrofen.

I och med sin tredje prosabok, sin andra roman, har Linda Boström Knausgård verkligen satt sin stil. Det här fantastiskt precisa och samtidigt utelämnande språket är lika slående som förut. Teman som moderskap och familjerelationer är återkommande och det handlar mycket om ensamhet, känslor, ångest, minnen och den lilla människans plats i världen. Familjerelationerna kan mer läsas mellan raderna, genom madrassen som pappan ständigt ligger på och springan under dörren till broderns stängda rum, snarare än i själva orden. Jag tycker att den frånvarande mamman är en oerhört k…