Fortsätt till huvudinnehåll

Vargsläkte - Caroline L Jensen

Vera är bara fyra år när hennes pappa försvinner. Hennes mamma blir allt mer frånvarande och Vera får klara sig själv. Som tur är har hon en mormor som hon tycker om som bor på semesterorten Jämnviken. När Vera åker till sin mormor för att spendera en sommar med att renovera hennes hotell börjar konstiga saker att hända. Vad är hennes farmor och hennes väninnor? Och vad är hon själv?

Vargsläkte liknar inte något som jag tidigare läst. Det tog mig ett tag att bli sams med det vardagliga språket men därefter kommer det strandvaskare, magi, skinnvändare, häxor, och framtidsskådare. Hur mycket jag än tycker om vampyrer så tycker jag att det är fantastiskt kul att det kommer en sådan här bok med ockultism som inte är representerad i den moderna litteraturen. Jämnvikens invånare är en salig blandning av skrockfulla, magiska och osympatiska karaktärer, jag tror faktiskt inte att någon av dem är riktigt normal. 

Är det här då skräck? Jag är till viss del beredd att hålla med Eli läser och skriver som tycker att det är för lite skräck. Samtidigt så är boken del ett i en planerad trilogi och då känner jag att jag kan förlåta att den första boken blir något av en transportsträcka och en uppvärmning inför vad som komma skall. Jag hoppas på en andra bok med fler kusliga cliffhangers, mer ockult och mer action. 

Så gillar du övernaturligt men är lite trött på vampyrer, läs! Gillar du inte övernaturligt, läs något annat. 

Köp boken här eller här

Recensionsbok från Ord text mening-förlag

Kommentarer

  1. Hej!
    Kan det vara så att du är min hemliga bokvän? :)
    Anar att det kan vara så...
    Jag gillar din blogg för övrigt!

    SvaraRadera
  2. Boksslukaren: Ja det stämmer fint :D Fast du heter bokfavoriter på bloggen?

    SvaraRadera
  3. Jag är en sån där som ogillar vampyrer. Varulvar kan vara kul, men jag har svårt att ta byrackorna på allvar. Enda undantaget är nog Whitley Striebers gamla roman Varulvarna (Wolfen) som jag läste ett par gånger i ungdomen och iaf minns som väldigt bra och spännande. Nu har jag egentligen inte tid för några håriga monster, men visst blir man nyfiken just för att det är en svensk roman, vi badar ju inte direkt i inhemsk skräcklitteratur. Den där sista liknelsen var usel, men det får stå kvar. Hej!

    SvaraRadera
  4. Zombie: Ja det är ju lite för mycket vampyrer just nu, fast jag har alltid gillat dem, men öven alla andra skräckvarelser också. Dock är jag dåligt insatt i zombievärlden vad gäller litteratur, mer hemma i filmvärlden där tyvärr.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Födelsedagspresent

Jag unnar mig en liten födelsedagspresent till mig själv, nämligen två muggar från Penguins classics-serien. Många fina klassiker att välja på en till slut blev det Dostojevkis Brott och straff samt Svindlande höjder av Emily Brontë. De finns att beställa på adlibris.com men där finns det inga bilder på muggarna och jag hittade inte Brott och straff där. Fick i stället beställa från Papercut.

Julkalenderbloggstafetten Lucka 5

Sanningen om fallet Harry Quebert - Joël Dicker

Författaren Marcus Goldman har skrivkramp och ett överhängande hot om stämning från förlaget om han inte kommer in med ett manus omgående. Samtidigt hittas kvarlevorna efter Nola Kellergan efter 33 år i författaren Harry Queberts trädgård. Harry är före detta lärare, mentor och god vän till Marcus som bestämmer sig för att åka till den lilla staden Aurora och reda ut händelserna kring Nolas försvinnande och död. Harry verkar ha haft en relation med Nola som var blott 15 år gammal men det verkar varit äkta kärlek. Har Harry mördat Nola? Eller var det någon av alla de andra männen hon verkar haft en relation med? Vad är det för mörka hemligheter Nola burit på? Och hur lämpligt är det att Marcus gör sin egen utredning samtidigt som han skriver boken om händelserna, Sanningen om fallet Harry Quebert?
Det finns dussindeckare om handlar om poliser, det finns spänningsromaner som får läsaren att hålla andan av tempot, det finns mörka thrillers…