Fortsätt till huvudinnehåll

Tre män i en båt - Jerome K. Jerome

Hur ska man egentligen förhålla sig till en riktig klassiker? Det finns väl ändå en anledning till att den fortfarande läses? Vissa böcker är tidlösa, man behöver inte ens veta hur världen såg ut när den skrevs. Andra är ganska beroende av sin tidsanda och kanske inte helt aktuella idag. Hur är det då med Tre män i en båt

Tre hypokondriker och en hund ska bege sig ut på sjön, det har någon av herrarna hört ska vara lugnande för så sjuka människor. Jag tycker stundtals att berättelsen är helt briljant. Det blir ofta en slags Don Quijote-stämning så det blir en slags förvrängning i flera steg eftersom folk som egentligen inte är sjuka upplever problem med sjukdomar som egentligen inte finns. Det finns hysteriskt roliga passager som är fantastiska, jag minns speciellt en resa på ett tåg med en inte allt för väldoftande ost. Hunden blir en komisk figur i sig, han får mänskliga drag så som att han har vänner och dylikt. 

Ja ni anar naturligtvis ett men här, och det finns. Jag tycker tyvärr att det blir lite väl mycket buskis över det hela emellanåt. Det blir lite mer fånigt än roligt när någon till exempel vaknar upp med ett ryck för att hoppa rakt ner i ett badkar eller att de bara måste slå sig på tummen när de ska spika upp en tavla. Jag tycker helt enkelt inte att sådant är roligt utan suckar rätt högt i stället. 

Men jag förstår dess klassikerstatus, den känns unik och tidslös.  






 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Litteraturvetarskola del 7 - "Karaktärer och miljö"

Händelseförloppen i romaner brukar utföras eller bäras upp av karaktärer o form av människor, djur, robotar, alver osv. Vissa karaktärer är komplexa medan andra kan vara rätt färglösa och enbart framstå som stereotyper.

När en karaktär är platt, en karikatyr eller typ formad enbart kring en idé, brukar man säga att denne är statisk. Ett exempel på en statisk karaktär kan vara Ian Flemmings James Bond. Han utvecklas inte utan är likadan genom alla böckerna (eller filmerna om man så vill). 
Motsatsen till en statisk karaktär är en dynamisk. De förändras och utvecklas med handlingens gång. Ett klassiskt exempel på en dynamisk karaktär är Dostojevskijs Raskolnikov från Brott och straff. Han genomgår flera olika faser och känslotillstånd genom romanen. 
Som vi flera gånger tidigare gått igenom, är läsaren med och skapar texten med sin tolkning, så även i sammansättningen av karaktärer. Läsaren konstruerar karaktärerna med hjälp av de ledtrådar som finns i texten. Detta kallas karaktäriseri…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott.