Fortsätt till huvudinnehåll

Kärlekens Antarktis - Sara Stridsberg

En kvinna hittas dödad och styckad, nerpackad i en resväska. Hennes huvud hittas inte så man kan inte helt fastställa dödsorsak. Hon har levt ett utsatt liv i Stockholm med prostitution och droger, tvivelaktiga relationer och oplanerade barn. 

Stridsberg är en av mina favoritförfattare och även om det varit tunga ämnen i hennes tidigare böcker så är nog det här en av de mörkaste. Hon beskriver ett mord ungefär lika enkelt och självklart som en scen där en familj äter frukost och hon går rakt på sak med ett ganska avskalat språk. Det blir snäppet mer makabert när det dessutom är den döda kvinnan som är berättaren av hela historien. Hon berättar om sitt förflutna, om sina närstående efter hennes död och framför allt om sitt mord. 

Jag tycker bara mer och mer om den här berättelsen ju mer jag tänker på den. Det är en berättelse om extrem utsatthet och om att ha otur i livet blandat med att göra felaktiga val. Det kanske inte är något nytt med det men den här rösten, den döda och på något vis spökigt allvetande berättaren, är fenomenal. Det är så surrealistiskt och obehagligt och på samma gång pålitligt och ingående. För att hon vet hur hon dog och hur hennes liv blev, det blir liksom inte mer nu. Jag saknar Stridsbergs litterära fantasier och verkliga personer men det här är också fantastiskt bra. Och visst är den lite väl lik fallet Carin da Costa ändå för att inte anspela på den?

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott. 

TemaTisdag: London

London säger ni? Ja där har jag varit och det såg ut lite så här:































Detta inlägg är en del i Boktimmens tematisdagar, ett fristående initiativ i samband med #blogg100