Fortsätt till huvudinnehåll

Joyland - Stephen King


Året är 1973 och den unge Devin Jones bestämmer sig för att söka ett sommarjobb på en nöjespark i en liten kuststad i North Carolina. Dumpad och förkrossad försöker han hitta sin tillvaro bland de skrangliga åkattraktionerna och med de märkliga originalen som arbetar på nöjesfältet. En ouppklarad mordhistoria nästlar sig in i hans tillvaro samt en sjuk pojke och hans mamma berör honom mer än han kunnat tänka sig. 

Den stora behållningen med den här knappt tre hundra sidor långa romanen är solklart miljön. Det kan vara så att min absoluta favorit skådeplats är just småskrangliga tivolin på USA:s östkust med spökhus, pariserhjul, sockervadd och skriande måsar. Stephen King kan vara bäst på att skapa just den miljön. Romanen kan även ses som en coming of age-historia just med Devin och första kärleket, första jobbet, första sveket osv. Även den delen av berättelsen är väldigt fin. Den lite taffliga sexscenen till trots (King gör det igen!) finns det även en fin kärlekshistoria berättad. 

Det som förbryllar mig helt dock är att jag av någon anledning förväntade mig en spökhistoria eller skräckberättelse med tanke på det mord som skett i spökhuset. Jag bara antog att det skulle utveckla sig till något mer övernaturligt i och med detta märkliga dödsfall men tji fick jag. Det visade sig vara mer av en deckare, där läsaren får ta del av en jakt på en dödlig mördare i stället för att släppa ut ett spöke eller dylikt. Jag vet inte om jag ska skylla mig själv för mitt antagande eller bli besviken och känna mig lurad? Att den ingår i någon "Hard Case Crime"-serie (som jag förvisso inte hört mycket om i övrigt?) kanske borde gett en hint. Hur som helst är det ändå en historia med stor behållning. 

Lite kuriosa om boksläppet, King ville hylla hans ungdoms pocketkärlek och släppte inte Joyland som e-bok på ett bra tag. 


Köp boken här eller här

Kommentarer

  1. Spännande! King är en av mina absoluta favoritförfattare, men läser egentligen bara hans "läskigaste". Han har ju hunnit skriva en jäkla stor mängd böcker.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Födelsedagspresent

Jag unnar mig en liten födelsedagspresent till mig själv, nämligen två muggar från Penguins classics-serien. Många fina klassiker att välja på en till slut blev det Dostojevkis Brott och straff samt Svindlande höjder av Emily Brontë. De finns att beställa på adlibris.com men där finns det inga bilder på muggarna och jag hittade inte Brott och straff där. Fick i stället beställa från Papercut.

Sprudlande ångest och ett författarskap som är här för att stanna

Välkommen till Amerika - Linda Boström Knausgård

En flicka som slutar prata för att hon tror inte att hon mäktar med det samtidigt som hon växer. En bror som spikar igen sin dörr, som har varit snäll men som inte längre är samma person. En mamma som är skådespelerska och vill vara i fred. En pappa som ligger orörlig på soffan. Någonstans långt där nere finns en familjesammanhållning men de är på väg mot katastrofen.

I och med sin tredje prosabok, sin andra roman, har Linda Boström Knausgård verkligen satt sin stil. Det här fantastiskt precisa och samtidigt utelämnande språket är lika slående som förut. Teman som moderskap och familjerelationer är återkommande och det handlar mycket om ensamhet, känslor, ångest, minnen och den lilla människans plats i världen. Familjerelationerna kan mer läsas mellan raderna, genom madrassen som pappan ständigt ligger på och springan under dörren till broderns stängda rum, snarare än i själva orden. Jag tycker att den frånvarande mamman är en oerhört k…