Fortsätt till huvudinnehåll

Versioner av oss - Laura Barnett

Eva och Jim möts när hon trillar med cykeln i Cambridge 1958 och de blir kära. Eller så träffas de inte alls då. Eller så träffas de men på grund av omständigheterna så är deras kärlekshistoria inte möjlig. De får barn tillsammans eller med andra. Jim satsar på konsten, Jim satsar inte på konsten. Eva satsar på sitt skrivande, Eva satsar inte på sitt skrivande. I den ena versionen är den ena otrogen, i en annan version är den andre otrogen. I samtliga versioner står dock livets alla glädjeämnen och sorger i centrum i en väl avvägd blanding. 

Baksidetexten inleds med "David Nicholls En dag möter Sliding Doors" vilket är en ganska träffsäker sammanfattning. Väldigt små händelser, sammanträffanden och timing kan ha en stor inverkan på livet och visst har vi alla frågat oss vad som hade skett om en hade gjort si eller inte gjort så. Vad hade hänt om jag hunnit med tunnelbanetåget som i Sliding Doors eller vad hade hänt om jag inte trillat med cykeln just den dagen, just den sekunden? Dock är Barnetts roman större än så, den där stackars cykeln får allt mindre betydelse ju längre tiden går. Det händer mycket och det sker månfa vändningar så det blir snanare ett nät av ögonblick som skapar de olika vägarna i livet. Likt Nicholls roman En dag gör läsaren nedslag i Jim och Evas historia med jämna mellanrum. Det handlar inte om samma datum varje år utan det handlar om till synes rätt slumpmässigt utvalda stunder från sent 50-tal till nutid. Karaktärerna utvecklas olika, växer på en som läsare på olika sätt i de olika verionerna. I en version hatar en Jim, i en annan blir en less på Eva. Även om jag blir något snurrig och förvirrad av de olika varianterna och får tänka efter vilken verion som är vilken så är greppet oerhört intressant. Mänskliga relationer och slumpen gör en spännande berättelse full av kärlek, melankoli, besvikelse och lycka. Barnett sätter någonstans fingret på det motsägelsefulla i livet, att små detaljer kan ha så stor betydelse samtidigt som de i slutänden ändå inte spelar någon roll alls. Tiden går och allt har ett slut oavsett, troligen är det tur att vi inte kan se hur saker och ting skulle ha blivit, se de olika versionerna av oss. 

Recensionsbok från Louise Bäckelin Förlag

Köp boken här eller här

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott. 

Litteraturvetarskola del 7 - "Karaktärer och miljö"

Händelseförloppen i romaner brukar utföras eller bäras upp av karaktärer o form av människor, djur, robotar, alver osv. Vissa karaktärer är komplexa medan andra kan vara rätt färglösa och enbart framstå som stereotyper.

När en karaktär är platt, en karikatyr eller typ formad enbart kring en idé, brukar man säga att denne är statisk. Ett exempel på en statisk karaktär kan vara Ian Flemmings James Bond. Han utvecklas inte utan är likadan genom alla böckerna (eller filmerna om man så vill). 
Motsatsen till en statisk karaktär är en dynamisk. De förändras och utvecklas med handlingens gång. Ett klassiskt exempel på en dynamisk karaktär är Dostojevskijs Raskolnikov från Brott och straff. Han genomgår flera olika faser och känslotillstånd genom romanen. 
Som vi flera gånger tidigare gått igenom, är läsaren med och skapar texten med sin tolkning, så även i sammansättningen av karaktärer. Läsaren konstruerar karaktärerna med hjälp av de ledtrådar som finns i texten. Detta kallas karaktäriseri…