Fortsätt till huvudinnehåll

Mer antiromantisk dramakomedi åt folket!

Love
I rollerna: Gillian Jacobs, Paul Rust, Claudia O'Doherty m.fl
Hela säsong 1 finns att se på Netflix

Gus är lärare för barnskådisar i en Hollywoodstudio men drömmer om att bli manusförfattare. När flickvännen erkänner att hon varit otrogen flyttar han till ett lägenhetskomplex med ungkarlar, studenter och diverse löst folk. Mickey har en relation med en man som snortar kokain och fortfarande bor hos sina föräldrar. Hon dumpar honom, försöker sluta dricka och skaffar sig en australiensisk inneboende. När Gus och Mickey träffas är de båda på botten, passar inte alls ihop och är antagligen inte alls bra för varandra. 

Jag är inget fan av rena komediserier så tack och lov för att Netflix senaste produktion Love är mer av en dramakomedi. Det är inte Haha-funny utan lite mer intelligent humör även om det ibland är pinsamt så att skämskudden hägrar. Karaktärerna är intressanta, med intressant historia och lite udda liv. Jag älskar hur Gus och hans vänner spenderar kvällar på att hitta på signaturlåtar till filmer som saknar det. Jag älskar också Mickeys galna upptåg och udda engagemang för hennes hjärta är ändå på rätt ställe även om hon gör fel för det mesta. 

För att vara en serie som heter Love så är den fantastiskt oromantisk till det yttre men det är helt klart min typ av romantik. Den där lågmälda, inneboende mänskliga längtan efter att passa in och höra ihop med någon finns hela tiden i grunden trots flippade fyllor och pinsamma upptåg. Den där rena känslan av att bara vilja göra något fint för någon annan man tycker mycket om och vill vara med. Det finns en hel del eftertanke och intelligens bakom den här serien. Se den, nu med detsamma!


Kommentarer

  1. Alltså, ngn dag ska jag skaffa netflix. Förmodligen om 10 år när kidsen blivit större.:-)

    SvaraRadera
  2. Tack för tipset. Den måste jag kika närmare på.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Födelsedagspresent

Jag unnar mig en liten födelsedagspresent till mig själv, nämligen två muggar från Penguins classics-serien. Många fina klassiker att välja på en till slut blev det Dostojevkis Brott och straff samt Svindlande höjder av Emily Brontë. De finns att beställa på adlibris.com men där finns det inga bilder på muggarna och jag hittade inte Brott och straff där. Fick i stället beställa från Papercut.

Sprudlande ångest och ett författarskap som är här för att stanna

Välkommen till Amerika - Linda Boström Knausgård

En flicka som slutar prata för att hon tror inte att hon mäktar med det samtidigt som hon växer. En bror som spikar igen sin dörr, som har varit snäll men som inte längre är samma person. En mamma som är skådespelerska och vill vara i fred. En pappa som ligger orörlig på soffan. Någonstans långt där nere finns en familjesammanhållning men de är på väg mot katastrofen.

I och med sin tredje prosabok, sin andra roman, har Linda Boström Knausgård verkligen satt sin stil. Det här fantastiskt precisa och samtidigt utelämnande språket är lika slående som förut. Teman som moderskap och familjerelationer är återkommande och det handlar mycket om ensamhet, känslor, ångest, minnen och den lilla människans plats i världen. Familjerelationerna kan mer läsas mellan raderna, genom madrassen som pappan ständigt ligger på och springan under dörren till broderns stängda rum, snarare än i själva orden. Jag tycker att den frånvarande mamman är en oerhört k…