Fortsätt till huvudinnehåll

Mer antiromantisk dramakomedi åt folket!

Love
I rollerna: Gillian Jacobs, Paul Rust, Claudia O'Doherty m.fl
Hela säsong 1 finns att se på Netflix

Gus är lärare för barnskådisar i en Hollywoodstudio men drömmer om att bli manusförfattare. När flickvännen erkänner att hon varit otrogen flyttar han till ett lägenhetskomplex med ungkarlar, studenter och diverse löst folk. Mickey har en relation med en man som snortar kokain och fortfarande bor hos sina föräldrar. Hon dumpar honom, försöker sluta dricka och skaffar sig en australiensisk inneboende. När Gus och Mickey träffas är de båda på botten, passar inte alls ihop och är antagligen inte alls bra för varandra. 

Jag är inget fan av rena komediserier så tack och lov för att Netflix senaste produktion Love är mer av en dramakomedi. Det är inte Haha-funny utan lite mer intelligent humör även om det ibland är pinsamt så att skämskudden hägrar. Karaktärerna är intressanta, med intressant historia och lite udda liv. Jag älskar hur Gus och hans vänner spenderar kvällar på att hitta på signaturlåtar till filmer som saknar det. Jag älskar också Mickeys galna upptåg och udda engagemang för hennes hjärta är ändå på rätt ställe även om hon gör fel för det mesta. 

För att vara en serie som heter Love så är den fantastiskt oromantisk till det yttre men det är helt klart min typ av romantik. Den där lågmälda, inneboende mänskliga längtan efter att passa in och höra ihop med någon finns hela tiden i grunden trots flippade fyllor och pinsamma upptåg. Den där rena känslan av att bara vilja göra något fint för någon annan man tycker mycket om och vill vara med. Det finns en hel del eftertanke och intelligens bakom den här serien. Se den, nu med detsamma!


Kommentarer

  1. Alltså, ngn dag ska jag skaffa netflix. Förmodligen om 10 år när kidsen blivit större.:-)

    SvaraRadera
  2. Tack för tipset. Den måste jag kika närmare på.

    SvaraRadera
  3. By taking the time to read a lot of information like this to add my insight . cara menggugurkan kandungan

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Litteraturvetarskola del 7 - "Karaktärer och miljö"

Händelseförloppen i romaner brukar utföras eller bäras upp av karaktärer o form av människor, djur, robotar, alver osv. Vissa karaktärer är komplexa medan andra kan vara rätt färglösa och enbart framstå som stereotyper.

När en karaktär är platt, en karikatyr eller typ formad enbart kring en idé, brukar man säga att denne är statisk. Ett exempel på en statisk karaktär kan vara Ian Flemmings James Bond. Han utvecklas inte utan är likadan genom alla böckerna (eller filmerna om man så vill). 
Motsatsen till en statisk karaktär är en dynamisk. De förändras och utvecklas med handlingens gång. Ett klassiskt exempel på en dynamisk karaktär är Dostojevskijs Raskolnikov från Brott och straff. Han genomgår flera olika faser och känslotillstånd genom romanen. 
Som vi flera gånger tidigare gått igenom, är läsaren med och skapar texten med sin tolkning, så även i sammansättningen av karaktärer. Läsaren konstruerar karaktärerna med hjälp av de ledtrådar som finns i texten. Detta kallas karaktäriseri…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott.