Fortsätt till huvudinnehåll

Livet efter flygplanen

Falling man - Don Delillo

Alla minns vi vad vi gjorde då vi först fick reda på att två flygplan hade kraschat in i World Trade Center i New York. Jag hade varit på uppkörning, satt och kollade på TV då en textremsa dyker upp om extra insatt nyhetsinslag. Jag sprang till datorn för att få se bilderna på de rykande tornen och jag minns klumpen i magen då tornen rasade. Jag minns osäkerheten och rädslan över vad som höll på att ske. Det är en händelse vi fortsätter relatera till och som författare fortsätter skriva om. Don Delillos Falling man sätter läsaren i händelsernas mitt, i den enskilda människans upplevelser på och kring den 11:e september 2001. 

Vi har både sett och hört det förut, blodiga asktäckta människor som förvirrat tittar upp mot himlen och försöker reda ut vad som sker. Keith Neudecker finner sig i händelsernas mitt med en portfölj som inte är hans. Genom hans och hans exfrus och sons perspektiv får vi följa vad som händer i New York under denna hemska händelse. Delillo väver samman de olika berättelserna så att de på ett perfekt sätt hakar i varandra, en händelse kan nämnas i förbigående i ett kapitlet som sedan berättas i sin helhet längre fram. Delillo använder sig gärna av pronomen i stället för att namnge sina karaktärer hela tiden. Det ger en väldigt speciell stämning där man inte alltid vet vem man följer, ibland får man inte heller reda på det, och det blir mer händelserna i sig som förtäljer historien. Jag älskar Delillos sätt att berätta, det blir nästan som noveller som ändå hänger ihop. Små berättelser i berättelsen. Hans språk är väldigt tätt och innehållsrikt, man får mycket detaljer som är träffsäkra och som kanske inte tillför handlingen något men de ska ändå vara där. Återigen visar Don Delillo mig varför han är en av de stora amerikanska författarna. 

Köp boken här eller här

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Litteraturvetarskola del 7 - "Karaktärer och miljö"

Händelseförloppen i romaner brukar utföras eller bäras upp av karaktärer o form av människor, djur, robotar, alver osv. Vissa karaktärer är komplexa medan andra kan vara rätt färglösa och enbart framstå som stereotyper.

När en karaktär är platt, en karikatyr eller typ formad enbart kring en idé, brukar man säga att denne är statisk. Ett exempel på en statisk karaktär kan vara Ian Flemmings James Bond. Han utvecklas inte utan är likadan genom alla böckerna (eller filmerna om man så vill). 
Motsatsen till en statisk karaktär är en dynamisk. De förändras och utvecklas med handlingens gång. Ett klassiskt exempel på en dynamisk karaktär är Dostojevskijs Raskolnikov från Brott och straff. Han genomgår flera olika faser och känslotillstånd genom romanen. 
Som vi flera gånger tidigare gått igenom, är läsaren med och skapar texten med sin tolkning, så även i sammansättningen av karaktärer. Läsaren konstruerar karaktärerna med hjälp av de ledtrådar som finns i texten. Detta kallas karaktäriseri…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott.