Fortsätt till huvudinnehåll

Lågmäld och modern deckardebut

Bränd himmel - Gilly Macmillan

Rachel är på väg till lekplatsen med sin 8-årige son Ben. Han vill springa i förväg och varför inte, det är inte långt och han kan vägen. Plötsligt är han borta. Ben är hela hennes liv sedan skilsmässan från pappan John, vad har hänt honom? Efter en illa genomtänkt och improviserad presskonferens riktas misstankarna mot Rachel och polisens rykte sätts på prov. Polisen Jim försöker lösa fallet och samtidigt hålla ihop privatlivet. Tiden går, men var är Ben?

Gilly Macmillans debutroman är en långsam historia som rör sig på olika tidsplan. Man får följa Rachel och polisen Jim i realtid men man får även glimtar från framtiden då Jim sitter i samtal med en psykolog. Missuppfatta mig rätt nu, med långsam menar jag inte på något sätt tråkig utan den är sansad och lagom utförlig. Ingen hetsig action utan ett realistiskt händelseförlopp för den situation som berättas. De dryga 450 sidorna utspelar sig i stort sett över en vecka, med undantag för en lite epilog samt Jims psykologsamtal. 

Macmillans roman är också modern på så vis att hon valt att ta med moderna medier och dess problem. Sociala medier, onlinespel och bloggar. Information läcker ut och rykten sprids som en löpeld genom internet. Jag är normalt sätt inget fan av så tydliga tidsmarkörer, som antagligen kommer vara omoderna redan om tio år, men det känns som om deckargenren måste ta sig an problematiken. Både offer och dess anhöriga samt misstänkta förövare är blottade på internet vilket så klart inte gör det enklare för polisens arbete, även om det så klart också kan vara en källa för att hitta ledtrådar. Macmillan har även valt att använda medierna direkt i sin text, så som blogginlägg, citat ur fackböcker, tidningsartiklar och utskrivna protokoll från psykologen. Det ger boken ett ganska luftigt intryck då man som läsare får lite olik sätt att läsa på. 

Jag är heller inget fan av polisberättelser men det fungerar ganska bra i det här fallet eftersom det varvas med annat. En hyfsad debut och hyfsad deckare som tack vare det hemska ämnet barnförsvinnande håller läsaren i ett hårt grepp hela vägen. 

Recex från Modernista

Köp boken här eller här

Kommentarer

  1. Den här står och väntar i bokhyllan och jag är väldigt spänd på att se om den är bra.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Litteraturvetarskola del 7 - "Karaktärer och miljö"

Händelseförloppen i romaner brukar utföras eller bäras upp av karaktärer o form av människor, djur, robotar, alver osv. Vissa karaktärer är komplexa medan andra kan vara rätt färglösa och enbart framstå som stereotyper.

När en karaktär är platt, en karikatyr eller typ formad enbart kring en idé, brukar man säga att denne är statisk. Ett exempel på en statisk karaktär kan vara Ian Flemmings James Bond. Han utvecklas inte utan är likadan genom alla böckerna (eller filmerna om man så vill). 
Motsatsen till en statisk karaktär är en dynamisk. De förändras och utvecklas med handlingens gång. Ett klassiskt exempel på en dynamisk karaktär är Dostojevskijs Raskolnikov från Brott och straff. Han genomgår flera olika faser och känslotillstånd genom romanen. 
Som vi flera gånger tidigare gått igenom, är läsaren med och skapar texten med sin tolkning, så även i sammansättningen av karaktärer. Läsaren konstruerar karaktärerna med hjälp av de ledtrådar som finns i texten. Detta kallas karaktäriseri…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott.