Fortsätt till huvudinnehåll

En verklig uppväxtskildring att känna igen sig i

Lollo - Linna Johansson

Alla har vi varit där, på gränsen till vuxenlivet. Vi vill klara oss själva, göra vad vi vill, äta glass till middag men samtidigt är det skrämmande. När Lollo möter den mystiska och något exotiska Lidija blir hennes värld en annan. Hon har inte längre tråkigt och hon gör saker hon inte kunnat ana. Skolan är slut, inga pengar kommer in men vad gör det?

Linna Johanssons debutroman handlar om allt och ingenting. Den handlar om att växa upp, prova gränserna och om att göra val i livet. Den handlar om hur stor den lilla världen är när man växer upp som hur förbjudet det är att gå in på systerns rum utan lov. Den handlar också om sexualitet, alkohol, brottslighet och psykisk ohälsa. Linna har inte på något sätt försökt linda in och censurera en flickas uppväxt utan det är nästan obehagligt ärligt. Tjejer vill också utforska sex och se på porr, precis som tonårskillar. Historien är berättad ur ett moget perspektiv med ett fantastiskt språk men med all tonårsmentalitet i behåll. Jag gillar även att Linna hållit sig till ett minimum av tidsmarkörer, tekniska prylar och annat som hör ungdomen till tas upp men har ingen väsentlig roll. 

Det här är ingen solskenshistoria och det märker man av från första stund. Redan tidigt ges hintar om att något ska komma, något dåligt, eftersom det trots allt är en återberättelse även om nutiden inte är så närvarande. Som läsare sitter man på spänn och undrar om det är nu det ska hända, vad vet man inte. Det är en modern uppväxtskildring att känna igen sig i, i alla fall gör jag det.

Köp boken här eller här.

Recensionsbok från Modernista

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Litteraturvetarskola del 7 - "Karaktärer och miljö"

Händelseförloppen i romaner brukar utföras eller bäras upp av karaktärer o form av människor, djur, robotar, alver osv. Vissa karaktärer är komplexa medan andra kan vara rätt färglösa och enbart framstå som stereotyper.

När en karaktär är platt, en karikatyr eller typ formad enbart kring en idé, brukar man säga att denne är statisk. Ett exempel på en statisk karaktär kan vara Ian Flemmings James Bond. Han utvecklas inte utan är likadan genom alla böckerna (eller filmerna om man så vill). 
Motsatsen till en statisk karaktär är en dynamisk. De förändras och utvecklas med handlingens gång. Ett klassiskt exempel på en dynamisk karaktär är Dostojevskijs Raskolnikov från Brott och straff. Han genomgår flera olika faser och känslotillstånd genom romanen. 
Som vi flera gånger tidigare gått igenom, är läsaren med och skapar texten med sin tolkning, så även i sammansättningen av karaktärer. Läsaren konstruerar karaktärerna med hjälp av de ledtrådar som finns i texten. Detta kallas karaktäriseri…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott.