Fortsätt till huvudinnehåll

Det kunde ha varit så bra

The Hourglass Factory - Lucy Ribchester

London 1912. Suffragetterna är i full fart med att främja kvinnors rätt i samhället till varje pris. Pojkflickan Frankie George vägrar sälla sig till ett kvinnligt öde utan hon vill bli reporter. Hon får äntligen ett riktigt uppdrag, att intervjua trapetsartisten och suffragetten Ebony Diamond, Frankie tänker konfrontera henne i en korsettbutik. Ebony beter sig märkligt, kort därefter hittas en flicka i Ebonys kläder brutalt mördad samtidigt som Ebony själv försvinner. Frankie ser sin chans att hitta sitt livs scoop och inleder en jakt som tar henne ut på djupt vatten. 

Polisen Primrose övervakar Suffragetternas demonstrationer men när en av flickorna hittas mördad tar hans arbete en helt ny vändning. Han tvingas till slut vända sig till Suffragetterna själva, vars största fiende är just polisen, för att kunna komma vidare med fallet. 

Den här boken har allt, på pappret. Miljön är fantastisk, hur kan 1912 och London vara något annat? Cirkusartister, korsettbutiker, kvinnorörelse, en steampunkaktig flirt med teknologi, mord och spänning. Men någonstans faller det för mig och det är att karaktärerna inte håller måttet. Ett intressant persongalleri är otroligt viktigt för mig och Frankie, Ebony och de andra är helt enkelt inte sympatiska. Alls. Den jag faller mest för är polisen Primrose och hans kombination av problem hemma med hans jobbposition, vilket nog inte alls är meningen. Kanske är det för många karaktärer, kanske borde det inte varit två berättarperspektiv på det här sättet. Men fortfarande en mycket bra debut.


Köp boken här eller här

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott. 

Litteraturvetarskola del 7 - "Karaktärer och miljö"

Händelseförloppen i romaner brukar utföras eller bäras upp av karaktärer o form av människor, djur, robotar, alver osv. Vissa karaktärer är komplexa medan andra kan vara rätt färglösa och enbart framstå som stereotyper.

När en karaktär är platt, en karikatyr eller typ formad enbart kring en idé, brukar man säga att denne är statisk. Ett exempel på en statisk karaktär kan vara Ian Flemmings James Bond. Han utvecklas inte utan är likadan genom alla böckerna (eller filmerna om man så vill). 
Motsatsen till en statisk karaktär är en dynamisk. De förändras och utvecklas med handlingens gång. Ett klassiskt exempel på en dynamisk karaktär är Dostojevskijs Raskolnikov från Brott och straff. Han genomgår flera olika faser och känslotillstånd genom romanen. 
Som vi flera gånger tidigare gått igenom, är läsaren med och skapar texten med sin tolkning, så även i sammansättningen av karaktärer. Läsaren konstruerar karaktärerna med hjälp av de ledtrådar som finns i texten. Detta kallas karaktäriseri…