Fortsätt till huvudinnehåll

Det kunde ha varit så bra

The Hourglass Factory - Lucy Ribchester

London 1912. Suffragetterna är i full fart med att främja kvinnors rätt i samhället till varje pris. Pojkflickan Frankie George vägrar sälla sig till ett kvinnligt öde utan hon vill bli reporter. Hon får äntligen ett riktigt uppdrag, att intervjua trapetsartisten och suffragetten Ebony Diamond, Frankie tänker konfrontera henne i en korsettbutik. Ebony beter sig märkligt, kort därefter hittas en flicka i Ebonys kläder brutalt mördad samtidigt som Ebony själv försvinner. Frankie ser sin chans att hitta sitt livs scoop och inleder en jakt som tar henne ut på djupt vatten. 

Polisen Primrose övervakar Suffragetternas demonstrationer men när en av flickorna hittas mördad tar hans arbete en helt ny vändning. Han tvingas till slut vända sig till Suffragetterna själva, vars största fiende är just polisen, för att kunna komma vidare med fallet. 

Den här boken har allt, på pappret. Miljön är fantastisk, hur kan 1912 och London vara något annat? Cirkusartister, korsettbutiker, kvinnorörelse, en steampunkaktig flirt med teknologi, mord och spänning. Men någonstans faller det för mig och det är att karaktärerna inte håller måttet. Ett intressant persongalleri är otroligt viktigt för mig och Frankie, Ebony och de andra är helt enkelt inte sympatiska. Alls. Den jag faller mest för är polisen Primrose och hans kombination av problem hemma med hans jobbposition, vilket nog inte alls är meningen. Kanske är det för många karaktärer, kanske borde det inte varit två berättarperspektiv på det här sättet. Men fortfarande en mycket bra debut.


Köp boken här eller här

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Födelsedagspresent

Jag unnar mig en liten födelsedagspresent till mig själv, nämligen två muggar från Penguins classics-serien. Många fina klassiker att välja på en till slut blev det Dostojevkis Brott och straff samt Svindlande höjder av Emily Brontë. De finns att beställa på adlibris.com men där finns det inga bilder på muggarna och jag hittade inte Brott och straff där. Fick i stället beställa från Papercut.

Sprudlande ångest och ett författarskap som är här för att stanna

Välkommen till Amerika - Linda Boström Knausgård

En flicka som slutar prata för att hon tror inte att hon mäktar med det samtidigt som hon växer. En bror som spikar igen sin dörr, som har varit snäll men som inte längre är samma person. En mamma som är skådespelerska och vill vara i fred. En pappa som ligger orörlig på soffan. Någonstans långt där nere finns en familjesammanhållning men de är på väg mot katastrofen.

I och med sin tredje prosabok, sin andra roman, har Linda Boström Knausgård verkligen satt sin stil. Det här fantastiskt precisa och samtidigt utelämnande språket är lika slående som förut. Teman som moderskap och familjerelationer är återkommande och det handlar mycket om ensamhet, känslor, ångest, minnen och den lilla människans plats i världen. Familjerelationerna kan mer läsas mellan raderna, genom madrassen som pappan ständigt ligger på och springan under dörren till broderns stängda rum, snarare än i själva orden. Jag tycker att den frånvarande mamman är en oerhört k…