Fortsätt till huvudinnehåll

Småfifflare fifflar med storfifflare

American Hustle
Regi: David O. Russell
I rollerna: Christian Bale, Bradley Cooper, Amy Adams, Jennifer Lawrence m.fl.

Den småfete och halvt flintskallige affärsmannen Irving Rosenfeld (Christian Bale) har flera affärsverksamheter men tjänar inte direkt storkovan. När han så möter Sydney Prosser (Amy Adams) hittar han sin själsfrände, både vad gäller affärer och i sängen. Tillsammans börjar de lura av desperata människor deras pengar. De två blir dock tagna på bar gärning av FBI-agenten Richie DiMaso (Bradley Cooper) som ser en potential i att fånga ännu större bovar med hjälp av Irving och Sydney. De två fifflarnas relation börjar knaka i fogarna då Irving inte kan lämna sin något galna fru Rosalyn (Jennifer Lawrence) och FBI-agenten Richie är för het på gröten och tar sig vatten över huvudet. 

American Hustle var nominerad till hela 10 Oscar på årets gala men vann inte en enda, vilket väl kanske inte säger så mycket med tanke på vilka fantastiska insatser de som vann faktiskt gjorde, det var en bra uppställning i år helt enkelt. Jennifer Lawrence vann förra året en Oscar för bästa kvinnliga huvudroll för en karaktär som är lite lik den hon gör i den här filmen. Hennes motspelare i Silver lining notebook som hon vann sin OScar för, Bradley Cooper, var nominerad för sin roll i både den filmen och i år för American Hustle, Christian Bale vann en Oscar för bästa manliga huvudroll i filmen The fighter där han spelar en avdankad och nerknarkad boxare och var nominerad för sin rollen som Irving Rosenfeld. Amy Adams har varit nominerad till en Oscar för bästa kvinnliga biroll i just The fighter som Bale vann för ovan, så det är en hyllad och gedigen lista skådespelare som finns i den här filmen. 

Filmen är snygg, rolig, till och med lite spännande emellanåt så den är helt klart sevärd. Skådespelarna är de som håller uppe filmen helt, själva storyn har väl inte så mycket nytt att komma med, det känns lite som att man hört den förut. 


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Litteraturvetarskola del 7 - "Karaktärer och miljö"

Händelseförloppen i romaner brukar utföras eller bäras upp av karaktärer o form av människor, djur, robotar, alver osv. Vissa karaktärer är komplexa medan andra kan vara rätt färglösa och enbart framstå som stereotyper.

När en karaktär är platt, en karikatyr eller typ formad enbart kring en idé, brukar man säga att denne är statisk. Ett exempel på en statisk karaktär kan vara Ian Flemmings James Bond. Han utvecklas inte utan är likadan genom alla böckerna (eller filmerna om man så vill). 
Motsatsen till en statisk karaktär är en dynamisk. De förändras och utvecklas med handlingens gång. Ett klassiskt exempel på en dynamisk karaktär är Dostojevskijs Raskolnikov från Brott och straff. Han genomgår flera olika faser och känslotillstånd genom romanen. 
Som vi flera gånger tidigare gått igenom, är läsaren med och skapar texten med sin tolkning, så även i sammansättningen av karaktärer. Läsaren konstruerar karaktärerna med hjälp av de ledtrådar som finns i texten. Detta kallas karaktäriseri…

Litteraturvetarskola del 8 - "Berättare och berättelsenivåer"

När man läser en bok kan känslan av att man lyssnar på en röst infinna sig. En text kan berättas på många olika sätt och just berättaren kan vara bland det mest intressanta att analysera i en roman, enligt mig. 

Vi kan börja med att två olika typer av berättares hållning: telling och showing. Telling innebär att framställningen är indirekt förmedlad, återberättad eller summerad av en påtagligt närvarande berättare. Showing däremot är mer av en dramatisk framställning av händelser och repliker där berättaren tycks försvinna. 
Precis som att en berättelse kan ha en mer eller mindre närvarande berättare kan den även ha en mer eller mindre synlig lyssnare. Och då menar man inte läsaren utan karaktären som berättarens ord är riktade till. 
Det finns ingen berättarlös berättelse. Det som dock kan skilja berättare åt är de mängden och arten av spår som de lämnar efter sig. Det kan röra sig om en relation plus kommentar, eller bara relation. 
Här är det viktigt att inte blanda ihop berättare …