Regi: Neill Blomkamp
I rollerna: Matt Damon, Jodie Foster, Sharlto Copley, Alice Braga m.fl.
Biograf Saga Skövde
Året är 2154 och jorden är extremt överbefolkad. De rika har flytt jorden och lever i lyx på en satellit vid namn Elysium som hägrar på himlen för jordborna. Max (Matt Damon) har tidigare livnärt sig som biltjuv men försöker göra rätt för sig genom att arbeta på golvet i den fabrik som skapar robotarna som håller styr på mänskligheten. När Max råkar ut för en arbetsplatsolycka och utsätts för så mycket strålning att han kommer vara död inom fem dagar tvekar han inte att gå tillbaka till den kriminella banan för att rädda sitt liv. Samtidigt smider Elysiums försvarsminister Delacourt (Jodie Foster) planer om en kupp för att störta Elysiums president genom en systemuppgradering, en uppgradering som råkar hamna i huvudet på Max.
Det börjar ganska bra med en oändlig slum och misär i framtida Los Angeles där människor behandlas som boskap med ständiga kroppsvisiteringar utförda av robotar. Men tyvärr är det väl där som det som är bra slutar. Matt Damons karaktär skämtar med en robot, som så klart känner en hotfull situation, och logiken rinner ut i sanden. Det blir helt enkelt för många element för att det ska kunna hållas ihop eller ens kännas som att det finns något sätt att hålla ihop det på. Max får på sig ett exoskelett för att klara av sitt uppdrag trots strålsjukan, det tar inte många minuter och får inga komplikationer trots att det kopplas på hans nervsystem och att operationen utförs i vad som tycks vara en skitig verkstad. Skurken Kruger (Sharlto Copely) svingar runt på ett ninjasvärd som inte alls platsar i kontexten. Dessutom så känns det som att man suttit och tittat på ett två timmar långt inlägg i debatten om Obama Care. Det känns som att alla som är kvar på jorden inte vill något annat än att ta sig till Elysium för att få vård i deras högteknologiska medicinkapslar som gör alla som nya inom loppet av sekunder. På jorden är nämligen sjukvården usel, folk får gå med brutna ben och det finns inga mirakelkurer för cancer.
Nej, det här hade kunnat vara bra om man strök bort flera element och läste igenom manuset en extra gång. Tyvärr är jag besviken eftersom jag hade högre förväntningar då regissören Blomkamp tidigare levererat utmärkt scifi med filmen District 9 (där även Copley medverkade) men tji fick jag.
Kommentarer
Skicka en kommentar