lördag 3 augusti 2013

Det nya Kvinnofängelset?

Orange is the new black
Regi: Jenji Kohan
I rollerna: Taylor Shilling, Laura Prepon, Jason Biggs m.fl. 
Säsong ett finns ute nu på Netflix

Piper Chapan (Taylor Shilling) ska just avtjäna ett fängelsestraff på 15 månader för sin medverkan i drogrelaterade affärer för flera år sedan. Då levde hon ihop med en lång, snygg flata vid namn Alex (Laura Prepon från bl.a. That 70's show) som arbetar åt en internationell drogkartell. Nu lever hon något mer av ett Svenssonliv ihop med den judiske Larry (Jason Biggs)som inget hellre vill än att gifta sig med henne. Pipers liv blir ett helt annat bakom lås och bom vilket hon får lära sig den hårda vägen. Hon blir på en gång ovän med fången som basar över köket och får ingen mat. Piper vill inget hellre än att lägga det här bakom sig, men det blir lättare sagt än gjort när det visar sig att den före detta flickvännen Alex sitter inne på precis samma kvinnofängelse. 

Netflix har tidigare uttalat att de måste bli HBO innan HBO blir dem, de vill alltså skapa sina egna succéer som är helt unika hos dem nu när HBO blivit riktigt stora på streaming. Först slog de till med den fantastiska House of cards med storstjärnor com Kevin Spacey i en av huvudrollerna. De följde sedan upp med den något mindre fantastiska Hemlock Grove, en serie om övernaturliga varelser med en ny Skarsgårdare, nämligen Bill, i huvudrollen. De har dessutom tagit upp nerlagda serier så som tokhyllade Arrested development och The killing med svenske Joel Kinnaman i huvudrollen. Nu kommer de alltså återigen med en riktig fullträff i den här redan väldigt omtalade dramakomedin och kvinnorna i ett fängelse. 

Presentationen av karaktärerna är ganska intressant, det är ungefär samma upplägg som i Lost, men bli inte rädda nu för där slutar det gemensamma. Det är en hel drös med tjejer som sitter på anstalten, och alla måste uppenbarligen ha gjort något olagligt, men det får man veta i återblickar allt eftersom, lite åt taget. Det skapar en oerhörd spänning och ett slags habegär hos mig för jag vill liksom veta och jag blir överraskad av allas historia. Jag tycker nästan om alla karaktärer, de har alla sin charm och jag känner förståelse, vilket måste vara ett tecken på bra manus. Det finns så klart en och annan som man ska tycka illa om, men jag måste erkänna att den jag tycker sämst om är huvudpersonen Piper, hon är lite lagom störig och verkligen inte min typ av person, men det är ju jag det. 

Även om Piper konstant trampar i klaveret och får oss tittare att skratta och skämmas så finns det så klart även en hel del allvar i serien. Det handlar även om korrupta poliser, perversa vakter, fängelsedirektörer som bara ser kostnader och så klart diskriminering mot både kvinnor, färgade och HBTQ-personer. Mitt hjärta blöder när transsexuella Sophia inte får sina hormoner så att hon börjar få skägg. Självklart har de här personerna allt som oftast satt sig i de här situationen, alltså att de sitter i fängelse, men man kan diskutera i fall de verkligen blir "botade" av att bli behandlade som skit eller ifall det inte skulle vara bättre att de fick hjälp med att komma på bättre tankar. 

Slutligen måste vi prata om relationer, för det finns det gott om. Och sex, det är förbjudet men pågår hela tiden. Flera av fångarna är lesbiska men det finns tjejer med pojkvänner på utsidan som vänder sig till andra tjejer för närhet. Kanske att det är något mycket snack om att slicka mus och lite väl intima diskussioner om Larrys runkande emellanåt, men det kanske hör fängelselivet till, vad vet jag!

Jag hoppas innerligt att den här serien inte får något mer gemensamt med Lost, att den skulle spåra ut åt alla håll och kanter och att de inte kan hålla rätt på trådarna. Jag hoppas även att den inte blir som Prison Break, att den bara fortsätter och fortsätter även om han fick ut brodern ur fängelset som det var tänkt. Jag ser så klart fram emot en andra säsong och hoppas den fortsätter på samma sköna men samtidigt allvarliga sätt. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar