Fortsätt till huvudinnehåll

En receptbok på sagors vis

Sagobak - Josefin Ambring

När jag var liten, sisådär 7-9 år, fanns det enbart två typer av böcker som jag lånade på biblioteket och det var Så funkar det-böckerna (helst den om kroppen men var den utlånad dög det med de andra) och så fanns det en bok med godisrecept som jag inte minns namnet på (spiralinbunden med tecknade barn på framsidan) men jag fick aldrig baka något godis. Josefin Ambrings kombinerade sago- och bakbok för mig rakt bakåt till min barndoms godisbakardrömmar. 

Rödluvan åker buss, Guldlocks tre björnar åker och shoppar, Snövit är nöjd med sin snabba internetlina och Askungens styvsystrar startar aktiebolag. Dessutom har de allihop något gemensamt, de gillar att baka. Ambring har moderniserat flera klassiska berättelser men ändå lyckats behålla kärnan i sagorna. Om man är välbekant med sagorna kan man som läsare både hitta tydliga kopplingar som lite mer dolda hintar till de klassiska sagorna. Har man inte så bra koll så gör inte det något utan man får sig en rolig berättelse och ett gott skratt ändå. Sagorna berättar på ett finurligt sätt både en historia och om bakning och i slutet av sagan finns recepten, så som Guldlocks grötbullar och Snövits päppelkaka men också några bonusrecept så som Tumelitens små chokladbollar och Mästerkattens lussekatter. Alla sagor och recept berättas med glimten i ögat och med mycket humor, både vuxna och barn kan skratta gott tillsammans åt när vargen rör i muffinssmeten med sin svans eller åt när en elak styvsyster gör smet i en blomkruka.

Jag tycker dessutom mycket om illustrationerna, de är inte alls gullepluttiga och de är dessutom väldigt detaljerade. I varje bild finns något nytt för ögat att skåda som för berättelserna vidare där texten slutar. 


Köp boken här eller här.



Kommentarer

  1. Den spiralinbundna boken med tecknade barn på framsidan finns fortfarande! Jag hade den som barn och har nu köpt den till mina egna ungar - som dock inte alls tyckte den var något märkvärdigt...Bisse Grenert heter hon som gjort böckerna (det är en hel serie).

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott. 

Sprudlande ångest och ett författarskap som är här för att stanna

Välkommen till Amerika - Linda Boström Knausgård

En flicka som slutar prata för att hon tror inte att hon mäktar med det samtidigt som hon växer. En bror som spikar igen sin dörr, som har varit snäll men som inte längre är samma person. En mamma som är skådespelerska och vill vara i fred. En pappa som ligger orörlig på soffan. Någonstans långt där nere finns en familjesammanhållning men de är på väg mot katastrofen.

I och med sin tredje prosabok, sin andra roman, har Linda Boström Knausgård verkligen satt sin stil. Det här fantastiskt precisa och samtidigt utelämnande språket är lika slående som förut. Teman som moderskap och familjerelationer är återkommande och det handlar mycket om ensamhet, känslor, ångest, minnen och den lilla människans plats i världen. Familjerelationerna kan mer läsas mellan raderna, genom madrassen som pappan ständigt ligger på och springan under dörren till broderns stängda rum, snarare än i själva orden. Jag tycker att den frånvarande mamman är en oerhört k…