Fortsätt till huvudinnehåll

Block, pixlar och att göra sig en hacka

Minecraft - Daniel Goldberg & Linus Larsson

För några år sedan satt min sambo vid sin dator och spelade ett spel där allt var fyrkantigt, brunt och grönt. Huvudkaraktären hoppar runt med en hacka i hand och hugger ner fyrkantiga grisar och bygger hus. Sambon utropar glatt "Titta, jag har byggt en hel sjö!" men jag är skeptisk. Det är ett ganska fult spel, det är tydligen långt ifrån färdigt, jag förstår inte vad det går ut på men det är tydligen ganska populärt i indiespelkretsarna. Allt eftersom börjar några vänner spela, man läser om fenomenet Markus "Notch" Persson i tidningar och det pratas mer och mer om spelet Minecraft. 

Tidigare i år hade jag den stora äran att stå på gästlistan till ett Minecraftparty på en klubb i San Francisco. Det var tidigt på kvällen men köerna för de betalande fansen var långa. Inne på klubben visas abstrakt remixade videor av spelet på alla väggar, en världsberömd DJ har hyrts in och legender inom spelvärlden bland gästerna pekas ut för mig. Jag kan inte annat än inse att detta är stort, enormt stort. Det finns Minecraftstrumpor, Minecrafttröjor och Minecraftpost-its. Bolaget Mojang som numera står bakom spelet har anordnat en egen konferens i Las Vegas som de kallade Minecon, de har ett avtal med byggklossjätten LEGO, folk ägnar veckor och månader åt att bygga enorma kreationer inne i spelvärlden och det finns till och med folk som har Minecrafttema på sina bröllop. 

bild från minecraftwiki.net
I boken Minecraft - Block, pixlar och att göra sig en hacka försöker journalisterna Daniel Goldberg och Linus Larsson reda ut hur det här spelet gick från att vara en ensam programmerares hobbyprojekt till att bli en miljonomsättande industri. De ger en övergripande bild av hur stor den svenska spelindustrin faktiskt är och ger en enkel introduktion till spelbranschen i stort. De ger även en bild av indiescenen, där många spelgenier som Notch agerar utan vare sig förlag eller stora spelbolagsnamn, som bland annat har starka rötter här i spelutvecklarstaden Skövde. Läsaren får parallellt följa spelets skapare Markus "Notch" Persson genom tråkiga programmeringsjobb, familjesituationen, att starta upp ett företag och hur han hanterar den enorma framgången på gott och ont. 

Jag kan inte påstå att jag är en del av den här världen, men jag lever definitivt i dess periferi då min sambo driver ett dataspelsbolag där han själv och hans anställda alla är bland dessa engagerade spelgenier. Det här är således en perfekt bok för mig att läsa för att sätta mig in i branschen på ett enkelt sätt utan de ingående detaljer med spelmotorer och programmeringsspråk som jag ofta får höra på men inte förstår något av. Jag vet inte om boken är något för ett riktigt inbitet fan, jag kände redan till de stora dragen av den här berättelsen så det borde väl fansen också göra, men kanske att de kan hitta något som de inte redan kände till. Kanske att även en och annan förälder eller lärare kan må gott av att läsa boken för att få lite mer insikt i sina barns eller elevers fritidsintressen. Spelet har trots allt ett pedagogiskt sidoprojekt för skolundervisning. Däremot borde alla som är skeptiska till folk som gör och spelar spel, som tror att det bara är tramsig lek, läsa den här boken. Markus Perssons historia må vara "en askungesaga för internetåldern", som det beskrivs på bokens omslag, men den visar på hur hårt spelutvecklare jobbar, vilka fantastiskt kreativa människor de är och på vilka enorma möjligheter det finns. 

bild från minecraftwiki.net
Historien om spelet Minecraft är otroligt märklig och jag får inget vidare grepp om vad som egentligen ledde till den här explosionsartade framgången. Jag tror inte heller att man kan reda ut det då spelet i skrivande stund har över 43 miljoner registrerade användare enligt minecraft.net så det finns säkert många förklaringar. Jag tror snarare att jag får spela spelet själv för att förstå. Och vem vet, kanske kommer jag om ett tag med en creeper på min T-shirt, jag äskade trots allt LEGO som liten. 

Recex från Nordstedts

Köp boken här eller här (som e-bok här eller här). 


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Litteraturvetarskola del 7 - "Karaktärer och miljö"

Händelseförloppen i romaner brukar utföras eller bäras upp av karaktärer o form av människor, djur, robotar, alver osv. Vissa karaktärer är komplexa medan andra kan vara rätt färglösa och enbart framstå som stereotyper.

När en karaktär är platt, en karikatyr eller typ formad enbart kring en idé, brukar man säga att denne är statisk. Ett exempel på en statisk karaktär kan vara Ian Flemmings James Bond. Han utvecklas inte utan är likadan genom alla böckerna (eller filmerna om man så vill). 
Motsatsen till en statisk karaktär är en dynamisk. De förändras och utvecklas med handlingens gång. Ett klassiskt exempel på en dynamisk karaktär är Dostojevskijs Raskolnikov från Brott och straff. Han genomgår flera olika faser och känslotillstånd genom romanen. 
Som vi flera gånger tidigare gått igenom, är läsaren med och skapar texten med sin tolkning, så även i sammansättningen av karaktärer. Läsaren konstruerar karaktärerna med hjälp av de ledtrådar som finns i texten. Detta kallas karaktäriseri…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott.