Fortsätt till huvudinnehåll

Visst var det kärlek?

Emma & Uno - Märta Tikkanen

Emma är bara 18 år när hon möter sin livs kärlek Uno. Hon har ett arv att se fram emot, har framtidsplaner inom läraryrket och hon är vacker. Emma och Uno gifter sig året därpå, 1898, och när Emma är 25 år föder hon sitt sjätte barn och är så gott som utblottad. Uno är en riktig konstnärssjäl, han reser runt i norra Europa för olika uppdrag åt olika skolor och tidningar. Ibland har han familjen hos sig men oftast är han ensam. Han umgås med stora namn som Anders Zorn och Carl Larsson, namn som Strindberg, Lagerlöf och Karlfeldt nämns i kretsarna. Uno har varit med och startat folkhögskolan i Brunnsvik och är ett stort namn inom konst- och kulturutbildning från tidigt 1900-tal. men kan man ha en framgångsrik karriär och vara familjefar? vad händer med Emma och de sex barnen?

Märta Tikkanen, en fantastisk finlandssvensk författarinna, råkar vara dotterdotter till Emma och Uno, det här är så som hon föreställer sig att deras berättelse kan ha varit. Genom brev, historiska dokument, foton och intervjuer skildrar hon deras liv genom revolution, världskrig, inflation och inbördeskrig. 

Emma & Uno är en ganska lågmäld roman, det är tydligt att Tikkanen gärna vill hålla sig till de fakta som finns så mycket som möjligt. Det är mycket förklaringar runt familjerelationer och mer frågeställningar kring vad Emma och Uno kan ha känt än att hon uttryckligen påstår hur det faktiskt var. Hon framhäver fakta, så som att Uno var föreståndare för Brunnsviks och låter deras brevkorrespondens tala för sig själv genom direkta citat. Men däremellan lägger hon som sagt in tankar och känslor hos Emma och Uno som hon föreställer sig att det skulle kunna ha varit. Kanske kände han si och hon kan ha tänkt så. 

Romanen är också ett fantastisk kvinnoporträtt av denna Emma som vid 25-års ålder har hand om inte mindre än sex barn och vänder på varenda peng för att få livet att gå ihop. En kvinna som älskar alla sina barn mer än sitt eget liv, en tålmodig kvinna som år efter år hoppas få återförenas med maken. Uno påminner mig faktiskt en del om Strindberg, de är ungefär samtida, de lever för konsten och de har samma heta temperament. Tikkanen lyckas belysa både Emmas och Unos sidor på ett sätt som gör att man faktiskt känner sympati med båda två. 

Läs gärna mitt inlägg om Märta Tikkanens besök på biblioteket i samband med att den här boken kom ut. 

Köp boken här eller här

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Födelsedagspresent

Jag unnar mig en liten födelsedagspresent till mig själv, nämligen två muggar från Penguins classics-serien. Många fina klassiker att välja på en till slut blev det Dostojevkis Brott och straff samt Svindlande höjder av Emily Brontë. De finns att beställa på adlibris.com men där finns det inga bilder på muggarna och jag hittade inte Brott och straff där. Fick i stället beställa från Papercut.

Julkalenderbloggstafetten Lucka 5

Sanningen om fallet Harry Quebert - Joël Dicker

Författaren Marcus Goldman har skrivkramp och ett överhängande hot om stämning från förlaget om han inte kommer in med ett manus omgående. Samtidigt hittas kvarlevorna efter Nola Kellergan efter 33 år i författaren Harry Queberts trädgård. Harry är före detta lärare, mentor och god vän till Marcus som bestämmer sig för att åka till den lilla staden Aurora och reda ut händelserna kring Nolas försvinnande och död. Harry verkar ha haft en relation med Nola som var blott 15 år gammal men det verkar varit äkta kärlek. Har Harry mördat Nola? Eller var det någon av alla de andra männen hon verkar haft en relation med? Vad är det för mörka hemligheter Nola burit på? Och hur lämpligt är det att Marcus gör sin egen utredning samtidigt som han skriver boken om händelserna, Sanningen om fallet Harry Quebert?
Det finns dussindeckare om handlar om poliser, det finns spänningsromaner som får läsaren att hålla andan av tempot, det finns mörka thrillers…