tisdag 4 september 2012

Får man daska till ett barn på käften?

Örfilen - Christos Tsiolkas

Hector och Aisha har bjudit in sina vänner på grillfest. I stundens hetta får en 3-åring en örfil av en man som inte är hans pappa. Festen skingras genast och bekantskapskretsen splittras upp i två läger, ett där man anser att dt aldrig är okej att slå ett barn och ett läger där man tycker att det var rätt oskyldigt och att barnet gjort sig förtjänt av det. 

När jag läste beskrivningen av den här boken i höstens SvB-katalog så måste jag erkänna att jag inte alls blev intresserad. Om det inte varit för att enligt O läst den på engelska och hyllat så hade jag nog aldrig läst den. Men den handlar om mycket mer än vad baksidestexten ger sken av, den gör inte bokens innehåll rättvisa. 

Örfilen berättas ur flera personers perspektiv, ett antal karaktärer får i ett var sitt kapitel utrymme för sin historia. Den här örfilen har inte så stor plats i boken som man kunde ana av beskrivningen utan den finns mer i bakgrunden, för att ibland komma upp till ytan, och den håller på något sätt ihop de olika berättelserna som en lite makaber gemensam nämnare. Jag älskar sådana här "saker-ur-flera-perspektiv"-berättelser även om just den här boken inte beskriver samma händelse flera gånger utan mer att det är en samling berättelser som råkar utspela sig i samma umgängeskrets ungefär samtidigt. Karaktärerna pusslas ihop till en helhet genom både sina egna och andra personers ögon. Det dyker hela tiden upp överraskningar och berättelsen blir sällan tråkig trots sina 511 sidor. 

Och det är inte enbart agan som är det moraliska dilemmat i boken, utan det handlar även om invandring, religion, relationer, levnadsstandarder och så vidare. 

Karaktärerna i boken är alla intressanta, men jag faller mer för vissa än andra. Jag tycker bättre om kvinnorna än männen, och det beror nog mest på att alla män i boken är otrogna svin. Och det är här boken faller lite i mina ögon, varför gjorde han varenda man otrogen? Varför måste alla män ragga upp 18-åringar eller gå till horor? Räcker det inte med att någon är lat och att någon är en suput? Och så är det väldigt många som knarkar, det känns också lite som att jag undrar om verkligen alla måste dra en lina eller röka på. Men flera karaktärer tycker jag oerhört mycket om, tonåringarna till exempel (även om de knarkar lite), de kommer stanna kvar hos mig medan jag nog glömmer av de där sviniga männen.


Recensionsbok från Leopard förlag via Booked

Köp boken här eller här

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar