Fortsätt till huvudinnehåll

Den förlorade broderns historia

Dandy - Jan Guillou

När Sverre läste till dimplomingenjör i Dresden tillsammans med sina bröder, förälskade han sig i en engelsk studiekamrat. I stället för att åka tillbaka till hemlandet Norge och bygga broar bestömde han sig för att åka med sin Albie hem till godset i England. Homosexuallitet är självfallet inget den engelska adeln godtar och de lever sitt kärleksliv i smyg samtidigt som de ska genomföra stordåd inom lantbruksteknologi och dylikt. Men Sverre brinner för konsten, han vill måla och han gör det väl. 

Del två i Guillous romansvit om 1900-talet är inte så lik del ett, men utspelar sig under precis samma tidsperiod. Brobyggarna var mer spännande, mer teknologi och Norges respektive Afrikas hårda natur. Den här gången handlar det lite mer om engelsk adel och landsbygd, om konst och om lite kvinnliga rättigheter och om homosexualitet i början av 1900-talet. Jag faller inte riktigt för någon karaktär, och jag tycker kanske inte att det händer så fasligt mycket men jag får ändå ett intresse för vad som pågick i världen under den här tiden. I Brobyggarna slogs jag av att jag aldrig tidigare tänkt på hur man bygger broar och järnväg, utan tagit det för givet. I Dandy får jag inte direkt någon sådan uppenbarelse, jag vet att kvinnor och homosexuella inte hade det lätt då, men det är som sagt ändå något som fångar mitt intresse för skildrandet av tiden som sådan, med Bloomsburygruppen, Titanic och så vidare. 

Det märks att Guillou är journalist, för det enorma researcharbetet som han måste ägnat sig åt inför de här böckerna tar lite överhanden ibland. Berättelsen, och således även karaktärerna, kommer lite i skymundan för all information om berättelsens samtid ska komma med, vare sig den är relevant för berättelsens framskridande eller inte. 

Brobyggarna fick otroligt mycket kritik för att inte ge en sann bild av tyskarnas kolonialiserande av Östafrika, Guillou gav tydligen en alldeles för snäll bild av det hela. Om jag ska vara helt ärlig så skiter jag i vilket, det är en roman och ingen historiebok för skolan. Dandy kommer säkert den bli kritiserad ( blir inte Guillou alltid det?) och det kommer säkert handla om homosexualiteten, britternas involvering i första världskriget, eller något annat. Och återigen så bryr jag mig inte märkvärt, det är en roman!

Recensionsbok från Piratförlaget

Köp boken här eller här

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Litteraturvetarskola del 7 - "Karaktärer och miljö"

Händelseförloppen i romaner brukar utföras eller bäras upp av karaktärer o form av människor, djur, robotar, alver osv. Vissa karaktärer är komplexa medan andra kan vara rätt färglösa och enbart framstå som stereotyper.

När en karaktär är platt, en karikatyr eller typ formad enbart kring en idé, brukar man säga att denne är statisk. Ett exempel på en statisk karaktär kan vara Ian Flemmings James Bond. Han utvecklas inte utan är likadan genom alla böckerna (eller filmerna om man så vill). 
Motsatsen till en statisk karaktär är en dynamisk. De förändras och utvecklas med handlingens gång. Ett klassiskt exempel på en dynamisk karaktär är Dostojevskijs Raskolnikov från Brott och straff. Han genomgår flera olika faser och känslotillstånd genom romanen. 
Som vi flera gånger tidigare gått igenom, är läsaren med och skapar texten med sin tolkning, så även i sammansättningen av karaktärer. Läsaren konstruerar karaktärerna med hjälp av de ledtrådar som finns i texten. Detta kallas karaktäriseri…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott.