Fortsätt till huvudinnehåll

Tigern i Galina - Téa Obreht

Natalia åker till ett barnhem i efterdyningarna av ett krig på balkan för att vaccinera barn. Mitt i allting får hon beskedet att hennes morfar dött i en konstig by där man inte haft respekt nog att skicka tillbaka hans tillhörigheter. Natalia bestämmer sig för att åka och hämta hans saker och under sin resa minns hon morfaderns alla berättelser. Vi får möta den dödslöse mannen, en kvinna som verkar ha ett speciellt band till en förrymd tiger och så klart tigern själv. 

Jag får någonstans en känsla som även kom över mig när jag såg Tim Burtons film Big Fish, det är den här gamle mannen som har massor av berättelser som är magiska och man vill tro på det trots att det är orealistiskt. Med den dödslöse mannen, som alltså blir skjuten i huvudet och dränkt utan att dö, så får jag mer en känsla av den fantastiska Jonathan Strange och Mr Norrell av Susanna Clarke. Han är en sådan där mystisk djävulsgestalt som jag älskar. 

Man får en fantastisk upplevelse av en gammal Jugoslavisk kultur i blandning med nya nationer som försöker återhämta sig efter ett krig. Det är fina miljöer och egensinniga men härliga människor. Obreht gör det så bra med en fantastisk detaljrikedom, man får ta del av små, till synes irrelevanta detaljer för berättelsens fortskridande, men som är fantastiskt charmiga. Ibland kan meningarna vara något högertunga, alltså att det väsentliga kommer sent i meningen, vilket kan göra texten lite svårläst men det är det värt för man blir lite överraskad när man måste läsa om en mening för att hänga med. 

Alla dessa enskilda berättelser är helt underbara, jag vill läsa om boken nu på en gång. Ska jag dock kanske säga något negativt så är det att jag inte känner att den så kallade ramberättelsen och dess underberättelser riktigt hänger ihop alla gånger, jag kan känna att om jag inte läst på en dag så vet jag inte riktigt vart i tiden jag är eller hur det hänger ihop med det andra. Det hoppade lite för mycket i tiden helt enkelt, men det är helt okej, det bådar gott inför en omläsning i framtiden!

Flera av er har säkert hör talas om boken tidigare, den heter The Tiger´s wife på engelska, vilket jag tycker är en fantastisk boktitel, den svenska känns lite lam i jämförelse. Vad hade det varit för fel på Tigerns hustru?

Köp boken här eller här

Recensionsbok från Bonnier







Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Litteraturvetarskola del 7 - "Karaktärer och miljö"

Händelseförloppen i romaner brukar utföras eller bäras upp av karaktärer o form av människor, djur, robotar, alver osv. Vissa karaktärer är komplexa medan andra kan vara rätt färglösa och enbart framstå som stereotyper.

När en karaktär är platt, en karikatyr eller typ formad enbart kring en idé, brukar man säga att denne är statisk. Ett exempel på en statisk karaktär kan vara Ian Flemmings James Bond. Han utvecklas inte utan är likadan genom alla böckerna (eller filmerna om man så vill). 
Motsatsen till en statisk karaktär är en dynamisk. De förändras och utvecklas med handlingens gång. Ett klassiskt exempel på en dynamisk karaktär är Dostojevskijs Raskolnikov från Brott och straff. Han genomgår flera olika faser och känslotillstånd genom romanen. 
Som vi flera gånger tidigare gått igenom, är läsaren med och skapar texten med sin tolkning, så även i sammansättningen av karaktärer. Läsaren konstruerar karaktärerna med hjälp av de ledtrådar som finns i texten. Detta kallas karaktäriseri…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott.