Fortsätt till huvudinnehåll

Sankta Psyko - Johan Theorin

Jan Hauger flyttar till västkusten då han får ett vikariat på en förskola vid namn Gläntan. Gläntan ligger alldeles invid en klinik för psykiskt störda brottslingar; kliniken heter S:ta Patricia men har fått öknamnet Sankta Psyko. På förskolan vistas barn till patienter intagna på kliniken, detta för att barnen och föräldrarna skall ha en chans att träffas regelbundet under bevakning. Personalen eskorterar barnen genom underjordiska gångar från förskolan till kliniken.
Jan har bra hand med barn och blir snabbt omtyckt på förskolan. Dock bär han på endel mörka hemligheter; t.ex vad som hände för 9 år sedan då ett barn försvann i samband med en utflykt som Jan var ansvarig för. Eller att han i själva verket sökt jobbet på Gläntan för att komma nära Sankta Psyko.

Jag lyssnade på denna som ljudbok, mestadels när jag åkte till/från stallet och när jag jobbade i stallet. Det var inte helt utan att jag drog ut på tiden lite extra eller hittade på extragrejor att göra som jag egentligen inte behövde, bara för att få lyssna lite längre. Boken är enormt spännande, och dendär spänningen byggs liksom upp mer och mer ju längre in i boken man kommer. Jag drabbas också av en helt sjuk nyfikenhet över Jans förflutna och vad det egentligen är han pysslar med. Parallellt med själva storyn berättas om vad som hände för 9 år sedan. Flera gånger under historien vill jag bara kliva in i boken och ta tag i Jan Hauger och ruska om honom och fråga vad sjutton han håller på med, vad är meningen med allt, vad tänker han egentligen?!
Jag har läst flera recensioner och omdömen om Sankta Psyko och märkt att många är tveksamma till boken, fast jag måste säga att jag verkligen fastnade totalt för den. Jag har nu efteråt även lyssnat på Skumtimmen och håller på att lyssna på Nattfåk (tack för tipset Eli!), och Johan Theorin har blivit en klar favorit hos mig.

Vill du läsa Sankta Psyko? I så fall hittar du den här och här.




Kommentarer

  1. Jag har läst de tre böcker av Theorin som utspelar sig på Gotland och gillat dem, men den här lockar mig inte alls.

    SvaraRadera
  2. Åh, visst är den spännande! Jag lyssnade också på den, känner igen det där med att man bara vill skaka om honom och fråga honom vad han sysslar med. Det är ju liksom *klart* att man inte bara kan gå ner i en mörk källare sådär, klart att det kommer finnas något där.

    Hoppas du gillar Nattfåk, tycker som sagt det är hans bästa hittills =)

    SvaraRadera
  3. Mimmimarie - Jag tycker nog, nu när jag läst (lyssnat på) i alla fall en och en halv av Ölandsböckerna att de är bättre. Fast denna är definitivt bra :)

    Eli - Jag har kommit en bit in i Nattfåk nu, jisses vad bra den är!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott. 

Litteraturvetarskola del 7 - "Karaktärer och miljö"

Händelseförloppen i romaner brukar utföras eller bäras upp av karaktärer o form av människor, djur, robotar, alver osv. Vissa karaktärer är komplexa medan andra kan vara rätt färglösa och enbart framstå som stereotyper.

När en karaktär är platt, en karikatyr eller typ formad enbart kring en idé, brukar man säga att denne är statisk. Ett exempel på en statisk karaktär kan vara Ian Flemmings James Bond. Han utvecklas inte utan är likadan genom alla böckerna (eller filmerna om man så vill). 
Motsatsen till en statisk karaktär är en dynamisk. De förändras och utvecklas med handlingens gång. Ett klassiskt exempel på en dynamisk karaktär är Dostojevskijs Raskolnikov från Brott och straff. Han genomgår flera olika faser och känslotillstånd genom romanen. 
Som vi flera gånger tidigare gått igenom, är läsaren med och skapar texten med sin tolkning, så även i sammansättningen av karaktärer. Läsaren konstruerar karaktärerna med hjälp av de ledtrådar som finns i texten. Detta kallas karaktäriseri…