fredag 13 januari 2012

Sankta Psyko - Johan Theorin

Jan Hauger flyttar till västkusten då han får ett vikariat på en förskola vid namn Gläntan. Gläntan ligger alldeles invid en klinik för psykiskt störda brottslingar; kliniken heter S:ta Patricia men har fått öknamnet Sankta Psyko. På förskolan vistas barn till patienter intagna på kliniken, detta för att barnen och föräldrarna skall ha en chans att träffas regelbundet under bevakning. Personalen eskorterar barnen genom underjordiska gångar från förskolan till kliniken.
Jan har bra hand med barn och blir snabbt omtyckt på förskolan. Dock bär han på endel mörka hemligheter; t.ex vad som hände för 9 år sedan då ett barn försvann i samband med en utflykt som Jan var ansvarig för. Eller att han i själva verket sökt jobbet på Gläntan för att komma nära Sankta Psyko.

Jag lyssnade på denna som ljudbok, mestadels när jag åkte till/från stallet och när jag jobbade i stallet. Det var inte helt utan att jag drog ut på tiden lite extra eller hittade på extragrejor att göra som jag egentligen inte behövde, bara för att få lyssna lite längre. Boken är enormt spännande, och dendär spänningen byggs liksom upp mer och mer ju längre in i boken man kommer. Jag drabbas också av en helt sjuk nyfikenhet över Jans förflutna och vad det egentligen är han pysslar med. Parallellt med själva storyn berättas om vad som hände för 9 år sedan. Flera gånger under historien vill jag bara kliva in i boken och ta tag i Jan Hauger och ruska om honom och fråga vad sjutton han håller på med, vad är meningen med allt, vad tänker han egentligen?!
Jag har läst flera recensioner och omdömen om Sankta Psyko och märkt att många är tveksamma till boken, fast jag måste säga att jag verkligen fastnade totalt för den. Jag har nu efteråt även lyssnat på Skumtimmen och håller på att lyssna på Nattfåk (tack för tipset Eli!), och Johan Theorin har blivit en klar favorit hos mig.

Vill du läsa Sankta Psyko? I så fall hittar du den här och här.




3 kommentarer:

  1. Jag har läst de tre böcker av Theorin som utspelar sig på Gotland och gillat dem, men den här lockar mig inte alls.

    SvaraRadera
  2. Åh, visst är den spännande! Jag lyssnade också på den, känner igen det där med att man bara vill skaka om honom och fråga honom vad han sysslar med. Det är ju liksom *klart* att man inte bara kan gå ner i en mörk källare sådär, klart att det kommer finnas något där.

    Hoppas du gillar Nattfåk, tycker som sagt det är hans bästa hittills =)

    SvaraRadera
  3. Mimmimarie - Jag tycker nog, nu när jag läst (lyssnat på) i alla fall en och en halv av Ölandsböckerna att de är bättre. Fast denna är definitivt bra :)

    Eli - Jag har kommit en bit in i Nattfåk nu, jisses vad bra den är!

    SvaraRadera