Fortsätt till huvudinnehåll

By nightfall - Michael Cunningham

Peter är några år över fyrtio, han är i konstbranschen och lever med sin fru i Soho. Han är en man i sina bästa år med ett perfekt liv. Eller? Hans frus drygt 20-årige lillebror, som varvar drogmissbruk med behandlingshem, kommer för att bo hos dem efter en resa till Japan och livet blir sig aldrig riktigt likt igen. Peter ser en ung version av sin fru blandat med sin egen avlidne brors egenskaper i sin svåger Mizzy och blir förälskad. Inbillar han sig? Är det besvarat? Vad håller han på med?

Jag blir enormt fascinerad över Cunninghams karaktärer, de äcklar mig och intresserar mig på samma gång. Peter är en smått pervers typ som berättar om då han precis mött sin fru och ber henne berätta om en sexuell upplevelse i ungdomen. Han tänker också på sin avlidne bror och en tjej de var kära i samtidigt och Peter har på sig hennes bikinitrosor på huvudet. Och vem blir kär i sin frus lillebror? 

Men känslorna är intressanta och komplexa. De är inte sexuella men är definitivt erotiska. Dels ser han som sagt sin fru som ung i brodern, dels ser han något han saknar, det vill säga sin egen bror som avled i ung ålder. Jag sitter dessutom och väntar på att han ska få ihop det med brodern, vad är det för fel på mig? Vad är det som gör att jag vill att alla ska bli sårade, är det spänningen?

Det händer inte särskilt mycket i boken, det funderas en hel del över meningen med livet vilket ger berättelsen ett djup. Det funderas kring livet och döden, kring relationer till föräldrar, till barn, till sina respektive, till vänner. Konsten har också så klart en stor roll att spela här, det funderas mycket kring vad som är konst. Läsupplevelsen påminner en hel del om när vi i bokcirkeln läste Nederland (som valdes av samma person som nu valt den här som är dagens cirkelbok), det är först efteråt som man inser att det är en bok som berör och fastnar, när man är mitt uppe i den känns det som att man läser och läser utan att det händer något. 

Jag har inte läst Timmarna av samme författare men jag har sett filmen, som jag älskar. Jag är svag för intertextualitet och att han i den har med Virgina Woolf och Mrs Dalloway är jättehäftigt. By nightfall har jämförts med Thomas Manns Döden i Venedig, men jag har tyvärr inte läst den så jag kan inte hurra över några intertexter här, men brodern Mizzy läser en roman av just Mann i boken, vilket kittlar min boksjäl ganska rejält då Cunningham nog gjort en medveten koppling här. 

Och jag måste erkänna att jag blev komplett lurad av berättelsen, för er som läst den så förstår ni säkert vad jag menar. Jag var så inne i mina tankar om vilka alternativ som fanns för ett slut (ska han bli ihop med brodern? Ska frun komma på dem? Kommer brodern dö?) så jag hade ingen tanke på att det kunde sluta som det gjorde, alls. Och det på ett positivt sätt så klart. Det höjer läsupplevelsen enormt att slå igen boken med en käftsmäll. 

Köp boken här eller här (för den svenska översättningen här eller här)








Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott. 

Sprudlande ångest och ett författarskap som är här för att stanna

Välkommen till Amerika - Linda Boström Knausgård

En flicka som slutar prata för att hon tror inte att hon mäktar med det samtidigt som hon växer. En bror som spikar igen sin dörr, som har varit snäll men som inte längre är samma person. En mamma som är skådespelerska och vill vara i fred. En pappa som ligger orörlig på soffan. Någonstans långt där nere finns en familjesammanhållning men de är på väg mot katastrofen.

I och med sin tredje prosabok, sin andra roman, har Linda Boström Knausgård verkligen satt sin stil. Det här fantastiskt precisa och samtidigt utelämnande språket är lika slående som förut. Teman som moderskap och familjerelationer är återkommande och det handlar mycket om ensamhet, känslor, ångest, minnen och den lilla människans plats i världen. Familjerelationerna kan mer läsas mellan raderna, genom madrassen som pappan ständigt ligger på och springan under dörren till broderns stängda rum, snarare än i själva orden. Jag tycker att den frånvarande mamman är en oerhört k…