Fortsätt till huvudinnehåll

11/28/11 - 32% Stephen King

Jag börjar sakta men säkert inse att jag inte kommer hinna läsa klart 11/22/63 i november, vilket kommer att innebära endast 4 lästa böcker under månaden. Idag hinner jag inte läsa många procent, vilket ger mig två dagar kvar till att läsa 68% (Ungefär 577 sidor) vilket tyvärr inte är möjligt. Det är ju helt vansinnigt dåligt. Men jag har ju gjort en del annat. 

Och för er som inte vill läsa något om handlingen i 11/22/63 så kan ni sluta läsa nu. 

Kingen fortsätter med sina referenser, han slänger fram Shawshank state prison lite då och då (Ja Joel, det är Kingen som skrivit berättelsen bakom din favoritfilm Nyckeln till frihet). Huvudkaraktären Jake beger sig dessutom till Derry, i september 1958, strax efter att Pennywise härjat i kloakerna. Det ger en extra dimension till att han. som en helt okänd figur, smyger runt i staden. Han träffar till och med Bevvie och Richie!

Men än lyser Kennedy med sin frånvaro. Jake bestämmer sig för att rädda en annan familj från massmord, en familj som dör bara sju veckor efter att han kommit in i dåtiden. Han upptäcker att det är svårare än man tror att ändra på det förflutna, ju fler som är involverade desto värre. Det gillar jag starkt. Och varför är gula-kortet-mannen, som man möts av vid porten mellan 2011 och 1958, helt plötsligt aggressiv och har ett orange kort? Eller vänta nu, nästa gång hade han helt plötsligt tagit livet av sig och hade ett svart kort. Det bådar inte gott! 

Dock måste jag ju ställa mig frågan: varför minns den gamle gubben, som visar Jake portalen, saker som hände i den första nutiden även efter att den är ändrad? Alltså, Jake åker bakåt i tiden, räddar en person från att bli halt som då antagligen inte kommer bo/jobba på samma ställe, och gubben Al minns det ändå? Kingen räddar upp det med att Al säger något i stil med "Ja men du vet ju inte ifall han fortfarande är vaktmästare på skolan", fast det är han ju inte, han dog i Vietnamkriget. Och ett foto har dykt upp hos Al som han inte vet något om, varför vet han inte det om det förflutna nu är ändrat? Nä men eftersom Al nu är död så hoppas jag att fler sådana här konstigheter inte dyker upp. 

Jake verkar nu ha blivit varm i tidsresenärskläderna (Oj vad jag började tänka på Doctor Who nu) och det ska bli spännande att se vad han hittar på fram till Kennedymordet -63. 







Kommentarer

  1. Det finns en hel del frågetecken kring tidsresorna, men jag tror att det där med Al förklaras någonstans (fråga mig inte var, bara!). Grejen med King är ju att han sällan är kungen av "hur funkar det?"-relaterade saker. I Under the Dome, t ex, är förklaringen - eller bristen därav - till kupolen rätt lam, men man köper det, tycker jag.

    Ska bli spännande att höra vad du tycker i fortsättningen! Har skrivit en rec nu btw. :)

    SvaraRadera
  2. Helena: Ja det förklaras ju lite grann, men de hinner väl inte riktigt grotta ner sig i det eftersom han är död :)

    Jag gillar verkligen, det är inga problem för min del. Jag har sett att du lagt upp en recension men vågar inte riktigt läsa än :)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott. 

Sprudlande ångest och ett författarskap som är här för att stanna

Välkommen till Amerika - Linda Boström Knausgård

En flicka som slutar prata för att hon tror inte att hon mäktar med det samtidigt som hon växer. En bror som spikar igen sin dörr, som har varit snäll men som inte längre är samma person. En mamma som är skådespelerska och vill vara i fred. En pappa som ligger orörlig på soffan. Någonstans långt där nere finns en familjesammanhållning men de är på väg mot katastrofen.

I och med sin tredje prosabok, sin andra roman, har Linda Boström Knausgård verkligen satt sin stil. Det här fantastiskt precisa och samtidigt utelämnande språket är lika slående som förut. Teman som moderskap och familjerelationer är återkommande och det handlar mycket om ensamhet, känslor, ångest, minnen och den lilla människans plats i världen. Familjerelationerna kan mer läsas mellan raderna, genom madrassen som pappan ständigt ligger på och springan under dörren till broderns stängda rum, snarare än i själva orden. Jag tycker att den frånvarande mamman är en oerhört k…