Fortsätt till huvudinnehåll

Tills vattnet stiger - Maryse Condé

Babakar har, efter ett stökigt och osäkert liv i Centralafrika, hittat en vardag i sin mors hemland Guadalope. Han har en förlossningsklinik där den haitiska flyktingen Reinette söker vård. Dock hittas hon en dag avliden i sitt eget blod, hon dog under förlossningen. Babakar tar med sig barnet, en flicka som han kallar Anaïs, och hans liv verkar ha fått en ny mening. Men Reinette kände på sig att hon inte skulle leva länge nog för att få se sitt barn utan bad sin rumskamrat Movar att ta med hennes barn tillbaka till hemlandet Haiti. De båda männen bestämmer sig för att gemensamt söka upp Reinettes släkt och de upptäcker allt mer om hennes till synes dunkla bakgrund. 

Den här boken handlar inte bara om de här personerna utan om hela världen, om mänskligheten rent ut sagt. Hur är det att leva i inbördeskrig i Afrika? Hur blir man bemött om man kallar sig Palestinier? Hur kunde Haiti förändras från ett paradis till en anarki över en natt? 

Den nutida berättelsen med Babakar och Movar är egentligen inte en så stor del av berättelsen utan den här tredje personsberättelsen varvas med karaktärernas egna jagberättelser. Jag har inte varit i någon av de här delarna av världen som beskrivs, men det känns som om Condé gör dem rättvisa. Hon skriver inte på något sätt på ett "Åh vad det är synd om folket"-sätt utan det är starka individer, både goda och onda, som lever det liv de kan leva och de tycker inte synd om sig själva. Det är bra postkolonial litteratur från Karibiens innersta hjärta, det vill säga folket. Det känns som att jag lärt mig en smula mer om världen och mänskligheten när jag slår ihop den här boken. 

Jag förstår varför Maryse Condé sägs vara den karibiska litteraturens främsta namn och varför bladn annat DN kallar henne en författare i Nobelklass för det är riktigt bra. 

Köp boken här eller här

Recensionsexemplar från Leopard Förlag







Kommentarer

  1. Låter som en spännande bok. Jag får verkligen lust att läsa den!

    SvaraRadera
  2. Julia: Ja den ger ju en inblick i en helt annan värld.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Födelsedagspresent

Jag unnar mig en liten födelsedagspresent till mig själv, nämligen två muggar från Penguins classics-serien. Många fina klassiker att välja på en till slut blev det Dostojevkis Brott och straff samt Svindlande höjder av Emily Brontë. De finns att beställa på adlibris.com men där finns det inga bilder på muggarna och jag hittade inte Brott och straff där. Fick i stället beställa från Papercut.

Julkalenderbloggstafetten Lucka 5

Sanningen om fallet Harry Quebert - Joël Dicker

Författaren Marcus Goldman har skrivkramp och ett överhängande hot om stämning från förlaget om han inte kommer in med ett manus omgående. Samtidigt hittas kvarlevorna efter Nola Kellergan efter 33 år i författaren Harry Queberts trädgård. Harry är före detta lärare, mentor och god vän till Marcus som bestämmer sig för att åka till den lilla staden Aurora och reda ut händelserna kring Nolas försvinnande och död. Harry verkar ha haft en relation med Nola som var blott 15 år gammal men det verkar varit äkta kärlek. Har Harry mördat Nola? Eller var det någon av alla de andra männen hon verkar haft en relation med? Vad är det för mörka hemligheter Nola burit på? Och hur lämpligt är det att Marcus gör sin egen utredning samtidigt som han skriver boken om händelserna, Sanningen om fallet Harry Quebert?
Det finns dussindeckare om handlar om poliser, det finns spänningsromaner som får läsaren att hålla andan av tempot, det finns mörka thrillers…